Publicerad 14 mar 2026 kl 14.00

”Nils Holgerssons underbara resa” fyller 120 år.
Ulrika Kärnborg ser Riksteaterns egensinniga version.

Viktor Brobacke, Siri Hamari och Per Öhagen i bästa Selmastil.

Foto: Sören Vilks / Riksteatern

Öppna bild i helskärm

Per Öhagen, Vikro Brobacke och Siri Hamari.

Foto: Sören Vilks / Riksteatern

Öppna bild i helskärm

Per Öhagen och Siri Hamari spexar i ”Uppdrag Holgersson”.

Foto: Sören Vilks / Riksteatern

Öppna bild i helskärmÖppna bild i helskärmÖppna bild i helskärm

RECENSION. Det är bara så typiskt Stina Oscarson! Om den förra våren så tragiskt bortgångna journalisten och dramatikern brukar jag tänka att hon lockade fram allas inre elevrådsordförande. Alltid modig tog hon sig an de stora frågorna med samma dödliga allvar som ett barn i förpuberteten.

Så klart att hon just skulle få i uppgift att göra teater av Selma Lagerlöfs uppfordrande barnbok och låta Nils Holgersson och gåsen Akka fara runt i Sverige igen. Fast just Nils, som har hunnit fylla 120 år, dyker aldrig upp. Han har dragit sig tillbaka till ett äldreboende i Halland, ”Sveriges Florida”, där han svullar cannelloni och odlar på balkongen.

Riksteatern struntar tills vidare i Selma och bygger i stället föreställningen, som de kallar ett modernt bygdespel, på intervjuer som regissören Astrid Menasanch Tobieson och projektledaren Joakim Rindå gjort med riksteatermedlemmar runtom i hela landet. Det är lika smart som demokratiskt att valåret 2026 göra kulturpolitik i praktiken – så demonstrerar man vilken kraftfull folkrörelse man faktiskt utgör. 

Vissa av berättelserna drabbar direkt.

”Uppdrag Holgersson” känns dock som en föreställning som vill lite för mycket. En explosion av infall, spelstilar och tempon som skjuter åt alla håll. Därtill är ramberättelsen – den som återknyter till Sverige i början av 1900-talet – aningen lös i kanterna. Skådespelarna Siri Hamari och Per Öhagen svettas för att få ihop det. De spexar runt i kodräkter, går på lina, buggar och agerar stripteasedansöser. Scenografin består av numrerade lådor som innehåller detaljer av olika interiörer, trombonisten Viktor Brobacke kämpar med sångnumren som ofta är musikaliskt platta. 

Den underbara resan utgörs i stället av det intervjubaserade materialet, uppläst av amatörer i publiken. Vissa av berättelserna drabbar direkt, någon har en bror som drunknat under flykten över havet, en annan läser ur en broschyr som alla nyinflyttade till Jokkmokk får i sin hand: ”Om dammen brister”. Kan det bli deppigare? Fram tonar ett glesbygdssverige där vanmakt råder, men där folk tuttar på nazisternas samlingslokaler och anställda på HVB-hem och inom äldreomsorgen gör så gott de kan med bristande resurser. Frågan är var medkänslan och solidariteten tog vägen?

Jo, den finns där. Mer hos så kallat vanligt folk än bland makthavarna. När två små tjejer i lingonkransar hjärtknipande sjunger om vem som ska rädda dem när Myndigheten för civilt försvar bara pratar om ficklampor och liggunderlag, är det flera i publiken som blir fuktiga i ögonen. Och jag påminns om att teater ibland kan var just det här: inte en konstnärlig helhet som kräset ska avnjutas, utan ett brokigt knytkalas vi skapar tillsammans.

TEATER

UPPDRAG HOLGERSSON
Manus Stina Oscarson och Astrid Menasanch Tobieson

Regi Astrid Menasanch Tobieson

Biträdande regissör Joakim Rindå

Scenografi och kostym Zofi Lagerman

Komposition och ljuddesign Viktor Brobacke

Maskdesign Daniela Krestelica

Ljusdesign Peter Stockhaus

Dramaturg Magnus Lindman och Jani Lohikari

Koreograf Tove Ahl

Regiassistent och sufflör Sofia Wigand

Medverkande Siri Hamari, Per Öhagen, Viktor Brobacke, Joakim Rindå

samt lokala medverkande på varje ort
Riksteatern, turné
Speltid 1 timme och 50 minuter

Visa mer

Ulrika Kärnborg är författare och kritiker på Expressens kultursida.

Ljudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare