Noa Bachner

Publicerad 1 sep 2025 kl 11.06

Nu är det officiellt.

Även Champions League blir ett tv-program för barn.

Foto: FRANK HOERMANN/SVEN SIMON / STELLA PICTURES/DDP IMAGES SVEN SIMON

Öppna bild i helskärm

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Noa Bachner

Nyheten damp ned under torsdagen i samband med att Uefa:s president Aleksander Ceferin, som för inte särskilt längesedan berättade att just Champions League-finalen gärna får arrangeras i USA, med kraft fördömde den italienska och spanska ligans planer på att spela ligamatcher utanför Europa.

– Europeiska lag ska spela i Europa, dånade han.

Hur som helst. 

Avsparken för CL-finalen tidigareläggs till 17.00 brittisk tid. En timme innan Bolibompa brukade börja innan det bakades in i SVT Play.

Varför? Det blir bättre för barnfamiljer som ska gå på matchen – och barn kan dessutom se matchen på tv innan de måste gå och lägga sig. Uefa skriver det rakt ut.

Barnanpassningen av hela sporten närmar sig därför fulländning.

Resan hit har pågått ett tag. De senaste åren har fotbollen filtrerats genom en jakt på yngre tittare eftersom makthavarna – ägare, presidenter, Ceferin och Gianni Infantino – har läst samma rapporter om ”the fans of the future” och drabbats av panik. Barnen spelar Fortnite och orkar inte bänka sig framför oavgjorda matcher mellan 20.00 och 22.00. 

Slutsatsen: Det vi håller på med har ingen framtid. Kidsen vänder oss ryggen.

Mitt liv tog en oväntad vändning

Jag är inte helt säker på att mitt 9-åriga jag satt stilla framför ett kryss mellan West Ham och Olympiakos i två timmar, men eftersom jag inte är Peter Pan tog mitt liv en oväntad vändning. Jag blev vuxen.

Det blir inte alla, verkar analysen göra gällande. Barns attityder ska därför styra designen av framtiden. 

Fifa:s president lägger den bråkdel av sin arbetstid som återstår efter alla presskonferenser med Donald Trump på att livesända hälsningar till internetpersonligheter vars mest utmärkande drag är att de skriker och studsar runt. Spaniens gamla världsmästare Gerard Piqué vill förbjuda 0-0-matcher. Juventus tidigare boss Andrea Agnelli ville sälja prenumerationer på ”matchens sista 15 minuter”. Real Madrids president Florentino Perez tycker att kortare matcher är en bra idé.

Jag har tidigare skrivit om den självförtroendekris som de här tankebanorna har utlöst, med nya format, vårdslösa tekniska ingrepp och destruktiv hysteri som konsekvens. 

Men det finns en annan, bredare problematik, som känns igen från andra områden. 

Det som pågår är också en sorts infantilisering.

Glöm inte era Labubu-dockor

Anpassning till riktiga barn är en grej. 

Men även vuxna som konsumerar fotboll är måltavlor för de här idéerna, den här nya fotbollskulturen. Vi antas också vara i akut behov av ständig stimulans, korta klipp, rosaskimrande kuliss och feelgood, oförmögna att både sitta stilla och tänka en kritisk tanke. 

Annons

På samma sätt som Marvel-dynastin har ödelagt filmindustrin med en monoton, repetitiv kakofoni av ljud, ljuseffekter och superhjältar, och som böcker har blivit för långdragna och trista för att handla om något annat än mord, reduceras fotboll i rask takt till en upplevelse i samma anda. Super League. Here we go. IShowSpeed. Swimmingpool på kortsidan. Allt som händer är ”fantastiskt” och ”episkt”. Alla spelare är legendarer. Allt är en upplevelse för hela familjen. 

Welcome to Wrexham. Spänn fast era Labubu-dockor.

Bygg ett bollhav vid entrén

Infantiliserande tendenser är inget unikt för idrotten. 

Det går att hitta liknande observationer på många områden. Ämnet debatterades vitt och brett när Keith Haywards omdiskuterade bok ”Infantilised” kom ut härom året. Det förtjänar förmodligen ännu mer utrymme.

Till och med barnboksindustrin sveps med när regeln om minsta möjliga motstånd tar över. Förra veckan skrev DN:s Lisa Magnusson ett försvarstal för Astrid Lindgrens allt mindre utlånade och upphandlade sagoskatt. Texten innehöll ett par utmärkta poänger om hur böcker med dynamiska och mörka inslag nu trängs undan till förmån för franchisefigurerna från Paw Patrol: bekymmersfria, 3D-animerade superhjältehundar som matas ut på streamingtjänsterna för att barn ska tjata om merchandise.

Vem vet. Avsparkstiden som gäller när finalen går i Budapest nästa sommar kanske kan inspirera Sveriges största barnprogram, Melodifestivalen. Om den också slutar tidigare hinner den vuxna befolkningen säga god natt och sedan samlas runt Joakim Lundell när han programleder nästa SVT-serie om personer med tuffa erfarenheter, eller se när en influencer föder barn.

Det finns egentligen ingen anledning för arrangörerna i Ungern att inte visa Paw Patrol i halvtid. Eller bygga ett bollhav vid entrén. Blir det målsnålt: Fiskdamm med en halvtimme kvar. 

The fans of the future gillar nämligen inte bara skärmar och tidiga avsparkstider, utan även godispåsar. Lyssna på dem, om fotbollen ska ha någon chans.