I stället har de undersökt hur föräldrar framkallar glädje och skratt hos sina barn och vilken betydelse detta har för relationen mellan dem.
Roliga ansikten och busiga lekar
Resultaten visar att lek och skratt tydligen kan ha stor betydelse för relationen mellan barn och förälder – både i gällande mammor och pappor – men det fanns också intressanta skillnader.
Studien omfattade 144 familjer i den kanadensiska staden Quebec med barn i åldrarna tre till fem. Forskarna identifierade två huvudtyper av beteenden som föräldrar använder för att få barn att skratta: Fysisk lek som kittling, brottnings- och jaktlekar, ofta åtföljda av förväntansskapande uttalanden som ”nu kommer jag och tar dig!”, samt rörelsebaserad humor bestående av fåniga rörelser och ljud exempelvis roliga ansikten, dans eller lekar med ljud och rörelser.
Både mammor och pappor använde tydligen strategierna i närapå samma omfattning. Det visade sig emellertid finnas skillnader i hur skratt relaterades till anknytningen till mamma respektive pappa.
Hos pappor såg forskarna tydligt att lekfulla interaktioner skapade skratt, vilket skapade ett närmare band mellan barn och pappa. Hos mammor var kopplingen mindre direkt. Där var det främst rörelse och ljudlekar som förknippades med trygghet, medan skrattet i sig inte i lika hög grad kopplades direkt till relationen.