Förr brukade Sus Blomkvist, 52, sova i garage och elrum.
Ta droger för att orka.
I dag håller hon guidade vandringar genom Gamla stan – och är lyrisk över att betala skatt.
– För första gången på många år upplever jag att någon hör vad jag säger.
”Att jag är hemlös innebär inte att jag är hopplös. Mitt ord är lika mycket värt som någon annans”, säger Sus Blomkvist.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
”Welcome to my castle.”
Med de orden leder Sus Blomkvist in sin lilla publik i ett parkeringsgarage nedanför Kungliga slottet i Gamla stan i Stockholm. Ljudet ekar, det är inte särskilt stort och det känns om möjligt ännu råare här inne än i den kylslagna marseftermiddagen utanför.
– Det är inte optimalt, det är iskallt, men bättre än att sova utomhus, säger 52-åringen.
Sus Blomkvist säger att ”man gör vad man behöver för att överleva på gatan”.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
I det här garaget har hon tillbringat många nätter.
Och på den offentliga toaletten precis utanför har hon gjort det mesta:
Tvättat sig, sminkat sig och fixat håret.
Haft picknick med sin pojkvän.
Upprättat ett slags ”verkstad” och ”kontor” för att tillsammans med pojkvännen rusta upp cyklar och sälja dem vidare på Blocket.
– Jag har levt mitt liv på den där toaletten, säger Sus Blomkvist.
– Det var inte det man drömde om när man var liten. Men det blev vår tillflykt, kan man säga. Man får välja områden där man känner sig någorlunda trygg och här är det inte så mycket stök.
Det här är Sus Blomkvist
■ 52 år gammal, fyller 53 i sommar.
■ Växte upp i Tensta i västra Stockholm, och flyttade sen till Södermalm och bodde där tills hon blev hemlös runt årsskiftet 2011/2012.
■ Bor i dag i en träningslägenhet i Farsta strand.
■ Håller stadsvandringar för Street Minds och skriver om hemlöshet i tidskriften Socialpolitik, som hon får betalt för. Utöver det driver hon bland annat Facebooksidan Skuggfolket och medverkar regelbundet i radioprogrammet Radio Totalnormal. Är engagerad i hemlöshetsfrågan.
Visa mer
På den här toaletten, nedanför Slottet, upplevde Sus Blomkvist att hon och pojkvännen fick vara i fred. ”När det är kallt ute kan man inte stå ute och hänga, och vi ville ju umgås.”
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
Ett stenkast bakom toaletten ligger garaget, där hon brukade sova. Vakter körde i regel bort henne från toaletten 23.30, och hon hade då en kvart på sig innan garaget låstes klockan 23.45.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
Ibland kom ”en sopgubbe” förbi med kaffe och mat åt Sus Blomkvist. Hon tror att det är viktigt att komma ihåg att ”det finns bra människor” – för att inte tappa hoppet eller bli bitter.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
Här har Sus Blomkvist sovit många nätter. Hon kunde gömma sovsäck och kudde ovanpå containern och ställa upp garagets bakdörr, för att sen komma tillbaka när det var tomt i garaget.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
Sus Blomkvist levde som hemlös i över 13 år.
Men i dag är verkligheten en annan.
Sen i oktober i fjol bor hon i en etta i Farsta strand i södra Stockholm, i en träningslägenhet hon har fått via kommunen. Sköter hon det kan hon få en försökslägenhet, som sen kan övergå i ett förstahandskontrakt.
Och hon hoppas framöver kunna försörja sig helt själv, utan det kompletterande försörjningsstöd hon har i dag.
– Tidigare har jag bott på olika härbärgen, i tält och i källare. Jag har sovit i alla garage och alla elrum i hela stan. Så att nu kunna gå ner och hämta posten, jag har en låda och en nyckel till den, den känslan! Och när jag är på stan kan jag komma på: ”herregud, jag kan göra som alla andra och gå hem och laga middag”, säger Sus Blomkvist.
– Jag trodde aldrig att jag skulle bo någonstans igen, aldrig att jag skulle jobba igen.
Tidigare har Sus Blomkvist ätit det som har serverats på härbärgen, och levt på bland annat slängd mat från Seven eleven och Pressbyrån. Hon ser det som en lyx – men också svårt – att nu kunna välja vad hon ska äta varje dag.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
Det var för ungefär ett år sen Sus Blomkvist började resan mot sitt ”nya” liv.
Då blev hon erbjuden att hålla i stadsvandringar för föreningen Street Minds, och sen förra våren gör hon just det: lotsar folk mellan olika stopp i Gamla stan – bortom de vanliga turistmagneterna – samtidigt som hon bjuder på anekdoter och ögonblick ur sitt liv.
Det var dock inte självklart att tacka ja.
Annons
– Som hemlös gömmer man sig mycket. Man vill inte ha problem med grannarna, polisen eller ordningsmakten, så man är van att liksom smyga omkring. Att inte höras eller synas. Att därifrån plötsligt kliva ut i rampljuset och berätta om sitt liv inför människor man aldrig har träffat … Det klivet är ju jättestort.
Här deltar fyra personer – och en hund – i vandringen, samt Expressens team och en fotograf från Street Minds, men som mest har Sus Blomkvist guidat 40 personer. Det var en grupp KTH-studenter.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
Den ena vandringen är aldrig den andra lik, berättar Sus Blomkvist, eftersom hon tyckte att det funkade så bra första gången när hon glömde sitt manus.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärmStreet Minds och stadsvandringarna
■ Street Minds är en ideell förening, för socialt och ekonomiskt utsatta personer, som bildades 2019.
■ Föreningen jobbar med att skapa meningsfulla aktiviteter, till exempel olika former av kreativt skapande.
■ Föreningen jobbar också med att skapa arbetsmöjligheter. Till exempel jobbar några av medlemmarna med att hålla guidade stadsvandringar i Stockholm.
■ Street Minds samarbetar med Stockholms stads verksamhet Bostad först.
■ Nyligen fick Street Minds också pengar till ett nytt projekt, där man jobbar för att få ut sina medlemmar på den ordinarie arbetsmarknaden. Föreningen försöker bland annat knyta kontakter med ”företag som vill göra en social insats”.
■ Street Minds menar att föreningen skiljer sig från andra som jobbar med socialt och ekonomiskt utsatta, bland annat genom att skapa betalda arbetstillfällen.
Källor: Street Minds hemsida och föreningens verksamhetsledare Alexandra Kasa Lönnström
Visa mer
I dag känner Sus Blomkvist att det är ”befriande att berätta sin historia”.
– Det är första gången på många år jag upplever att någon hör vad jag säger. Några händelser är ganska tunga men nu har det blivit en vana att få dem ur mig, och då gör det inte lika ont längre.
Hur Sus Blomkvist hamnade i hemlöshet finns det enligt henne inget enkelt svar på.
– Jag vet inte heller om det bara finns ett svar. Men för mig kändes det som att allt hände samtidigt.
Hon drack ”alldeles för stora mängder” alkohol, spelade bort pengar, hade för hög hyra som hon fick låna ihop till, förlorade sitt jobb och blev beroende av försörjningsstöd. Dessutom levde hon i en dålig relation.
– Plötsligt stod jag där och hade ingenting.
Under tiden som hemlös blev hon också av med sin legitimation, berättar Sus Blomkvist – ”du ska ju bära med dig allt du äger och någon gång somnar du någonstans och blir rånad” – och sen fick hon inte någon ny på tio år.
Ingen legitimation = inget försörjningsstöd.
Ett tag kunde Sus Blomkvist på bo hotell och vandrarhem, efter att ha fått ett arv av sin pappa. ”Det var fortfarande samma kånkande på alla ägodelar, men jag sov bättre”, säger hon.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
För att orka med livet på gatan började Sus Blomkvist ta droger, och hon beskriver det som att hon också blev ”jävligt duktig på att hämta saker på beställning” för att försörja sig. Livet som hemlös är hårt, hårdare för kvinnor än män, och genom åren blev Sus Blomkvist utsatt för allt från överfall och en skenavrättning till att regelbundet få färg sprejad i ansiktet, berättar hon.
Till slut blev det så mycket att hon tappade kontakten med alla sina känslor.
– Det sista som försvann var förmågan att känna rädsla.
I dag har många av känslorna kommit tillbaka, även om Sus Blomkvist beskriver det som att hon fortfarande kanske är lite för orädd. Hon tycker att det känns fint att ha en förening som Street Minds i ryggen, som tror på henne, vilket får henne att anstränga sig för ett bättre liv.
– Jag blir en bättre människa av att tillhöra Street Minds. Det börjar bli roligt att leva.
Sus Blomkvist tar en cigarett för att varva ner efter en närmare 90 minuter lång stadsvandring i Gamla stan.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm
Sus Blomkvist är engagerad i hemlöshetsfrågan och tycker att samhället behöver bli bättre på att erkänna hemlöshet som ett problem, och att kommun och stat bör ta ett större ansvar.
– Frivilligorganisationer ska finnas som komplement, det ska inte vara de som får livet att fortsätta.
Om man ser till individens ansvar, finns det något du känner att du själv hade kunnat göra annorlunda?
– Nej, jag känner att jag blev lite utspelad faktiskt.
Sus Blomkvist beskriver ett liv där socialt utsatta kastas fram och tillbaka mellan olika myndigheter, med ”massor av stolar att ramla emellan”.
– Det finns inte heller någon som lotsar och ledsagar. Det är sällsynt att någon berättar om de alternativ som finns. Ska jag som hemlös kvinna springa runt till myndigheter och fråga på måfå om det finns något jag har missat? Man måste leta rätt på all information själv och det gör att det blir svårarbetat och motigt och sen tappar man förtroendet för myndigheterna. Jag känner ju liksom att Sverige har svikit.
Sverige och hemlöshet
■ År 2023 bedömdes 27 383 personer över 18 år leva i en situation av hemlöshet i Sverige, varav drygt 4 400 var akut hemlösa. Drygt 1 800 barn bedömdes bo med sina föräldrar i akuta eller tillfälliga boenden.
■ Hemlösheten är som mest utbredd i Sveriges större städer.
■ Orsakerna till hemlöshet kan vara både strukturella och individuella. Några av de främsta faktorerna är psykisk ohälsa, beroende och låg inkomst.
■ Enligt regeringsformen ska det allmänna (stat och kommun) trygga rätten till bostad. Det är kommunernas socialtjänster som ska se till att enskilda får de insatser som behövs, men det finns ingen allmän rätt till bostad via socialtjänsten.
■ 2022 införde regeringen en strategi för att motverka hemlöshet. Enligt den ska bland annat Socialstyrelsen jobba för att personer först ska få bostad, och därefter individuellt stöd och behandling. Metoden kallas ”Bostad först”.
■ Riksrevisionen granskar nu statens arbete med metoden.
Källor: Socialstyrelsens hemlöshetskartläggning, Kunskapsguiden, Riksrevisionen
Visa mer
Expressen följde med Sus Blomkvist på stadsvandring. ”Jag är jättenervös varje gång och det går aldrig över”, säger 52-åringen.
Foto: MOA KÄLLSTRÖM
Öppna bild i helskärm