Uppdaterad 17 mar 2026 kl 08.57Publicerad 17 mar 2026 kl 06.10
Gamla rostiga tankfartyg finansierar Kremls krig i Ukraina. Att Sverige slår till mot dessa oljebomber är bara att applådera.
Insatsstyrkan och Kustbevakningen på väg mot Sea Owl 1 utanför Trelleborg.
Foto: Johan Nilsson / TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Insatsstyrkan och Kustbevakningen på väg mot Sea Owl 1 utanför Trelleborg.
Foto: Johan Nilsson / TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Fartyget Caffa, nu belagt med internationellt nyttjandeförbud.
Foto: KUSTBEVAKNINGEN
Öppna bild i helskärm
Putin ombord på robotkryssare på Krimhalvön 2020.
Foto: Alexei Druzhinin / AP TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Vladimir Putin håller låda under ett regeringsmöte i Moskva, mars 2026.
Foto: GAVRIIL GRIGOROV /AP/TT / AP TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Det är sannerligen nya tider när maskerade poliser ur nationella insatsstyrkan fräser fram över Östersjöns vågor för att borda misstänkta fartyg.
Nu har det hänt två gånger under loppet av en vecka. Fartyget Caffa stoppades 6 mars och Sea Owl 1 sex dagar senare. Nu ligger båda fartygen för ankar utanför Trelleborg, förbjudna att resa vidare. Deras befälhavare sitter häktade, misstänkta för att ha överlämnat falska dokument till kustbevakningen.
Fartygen tros vara en del av den ryska skuggflottan som växte fram som en följd av västs sanktioner efter anfallet på Ukraina i februari 2022. Ett pristak för rysk olja infördes – ett hårt slag, då en tredjedel av den ryska statsbudgeten utgörs av petrodollar.
Det ledde till att Ryssland började dammsuga marknaden på fartyg som kunde frakta rysk olja under utländsk flagg och sälja den till mer av ett marknadspris. Resultatet blev en flotta av äldre, knappt sjövärdiga fartyg med oklara ägarförhållanden och illa utbildad besättning.
Skuggflottan är ett gissel för Östersjöländerna av flera skäl. För det första göder de Putins krigskassa. För det andra utgör fartygen ett miljöhot.
Det var en blandning av detta som ledde till att Caffa och Sea Owl 1 ligger för ankar utanför Trelleborg.
För det tredje beter sig fartygen ibland märkligt; de ”tappar” sina ankare där viktiga kablar ligger, får maskinfel som tvingar dem att ligga stilla i timmar och kan röra sig längs ovanliga rutter nära kusten. Beror det på otur och trasiga kompasser? Nej, troligare är att de deltar både i Rysslands hybridkrigföring och i dess spionageverksamhet.
Trots alla dessa farhågor och misstankar har Östersjöländerna varit påtagligt passiva och med få undantag nöjt sig med att bevaka fartygen. Den fria rörligheten på världens hav har varit fredad i många hundra år och är säkrad i FN:s havsrättskonvention.
Och Ryssland har ökat sitt våldskapital genom att ha militär personal på fartygen och ibland rentav militär eskort.
Sverige har inte varit rustat för den nya verkligheten. På kustbevakningens båtar har man exempelvis bara haft tjänstevapen – vilket inte är helt orimligt när man i princip har tagit höjd för sjöfylleri. Men i somras beordrade regeringen kustbevakningen att beväpna sig bättre.
Och nu plötsligt leder Sverige Östersjöligan vad gäller bordningar.
Förmodligen är ingripandena en direkt följd av att Östersjö- och Nordsjönationerna i januari kom överens om att tolka havsrätten hårdare. Och då kan man hitta goda skäl att ingripa: att fartyget finns på sanktionslistor, att det har besökt ryska hamnar, bytt flagg, har skumma försäkringspapper och certifikat och knappt är sjövärdigt. Det var en blandning av detta som ledde till att Caffa och Sea Owl 1 ligger för ankar utanför Trelleborg.
Detta är på blodigt allvar. Och bara att applådera. För väst måste stå upp mot Putin för Europas, Ukrainas och Östersjöns skull. Sverige visar vägen.
LÄS MER: Fem sätt att stoppa Östersjöns piraterLÄS MER: Finland fattar att kriget är här