Uppdaterad 17 mar 2026 kl 11.23Publicerad 17 mar 2026 kl 10.37
Komikern och programledaren Messiah Hallberg dominerar SVT.
Kollegan K. Svensson förklarar varför det är ett problem.
K Svensson är komiker och författare.
Foto: Roger Turesson/DN/TT
Öppna bild i helskärm
Messiah Hallberg är precis överallt.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Öppna bild i helskärm
KULTURDEBATT. Gunilla Brodrej observerar att det är väldigt mycket Messiah Hallberg på tv. Om detta vill jag skriva ett par ord. För transparensens skull kan jag säga att jag och Messiah är bekanta efter många år i samma bransch. Vi hälsar när vi ses, snackar lite, hjälps åt att smörja in varandra där vi själva inte kommer åt. Jag gillar honom.
Möjligtvis är jag vänskapskorrumperad när jag säger att problemet inte är att det är för mycket Messiah på tv – han är ju, som Brodrej påpekar, bra. Problemet är själva konsekvensen av att det är väldigt mycket Messiah Hallberg på tv – alternativkostnaden som det heter på ekonomiska – det blir mindre av annat. Det görs mycket Messiah på bekostnad av något som inte kommer att finnas.
Nu skulle man kunna invända och säga att mängden Messiah står i proportion till att han är så himla bäst. Vi vill ju ha så bra program som möjligt och om vi ständigt anlitar Messiah Hallberg, så når vi bästa resultat. Det skulle med andra ord finnas en närmast idrottslig rättvisa i att han är så väldigt anlitad.
Det är möjligt.
Medverkar regelbundet i ”Cyklopernas land”.
Foto: SVT
Öppna bild i helskärm
Det går ändå inte att komma ifrån det smått parodiska i Brodrejs uppräkning av de många SVT-produktioner han medverkar i. Vi tar det igen: ”Svenska nyheter”, ”Uppdrag gransknings” 25-årsjubileum, regelbunden gäst i ”Cyklopernas land”, han kommenterar partiledardebatten och har programserien ”Hur fan hamnade vi här?” Nu är han aktuell med ”Messiah och kulturkanon”, samt ett program om läsning för UR. Brodrej glömmer nämna att även hans stand up naturligtvis finns att se på SVT play.
För att citera en kändare komiker än jag: Hur fan hamnade vi här?
Är det för att han är så jävla bra?
Fortlöpande Svenska nyheters ankare.
Foto: Janne Danielsson / SVT
Öppna bild i helskärm
Jaja, låt oss anta det, men först slå fast någonting som är viktigt: kultur är inte en tratt där man stoppar pengar i ena änden och så sprutar det ut kultur ur den andra. Kulturen är hela tratten. Det är de som tittar på kultur, det är de som tillverkar kultur, det som händer i tratten är kultur. Det är inte bara det du upplever när du går på teater eller ser ett tv-program. Kulturen är ett ekosystem som vi lever i, där public service har tilldelats en funktion och ett ansvar.
Numera är kulturutbudet oöverblickbart, men vi har valt att ändå låta aktörer som SVT ha kvar sitt uppdrag.
Det finns ett skäl till att vi inte har en medial nattväktarstat där endast det mest nödvändiga – sakliga nyhetssändningar, krismeddelanden – produceras av SVT. I uppdraget ingår även att vara en producent av kultur. Möjligen kommer detta från en tid då kulturell knapphet rådde. Numera är kulturutbudet oöverblickbart, men vi har ändå valt att låta aktörer som SVT ha kvar sitt uppdrag. Detta av ett enda skäl – vi anser att det måste finnas kultur som inte underkastar sig kapitalismens logik.
Annons
Kultur är svårt att räkna på, det är svårt att förutse vad som ska locka tittare eller dra in pengar. Den enda hjälp man har är historien, man vet vad som har fungerat tidigare och med viss sannolikhet kommer att fungera igen. Format som har gått bra i ett land kommer antagligen gå bra i ett annat. Någon som varit rolig på en idrottsgala kommer säkert kunna säga något kul på en Barncancergala och så vidare. Risken är naturligtvis att kulturen mest reproducerar sig själv, en monokultur växer fram, baserad på det förgångna och marknadslogik.
Tilldelades Stora journalistpriset för årets röst 2025.
Foto: Caisa Rasmussen/TT
Öppna bild i helskärm
Tanken med public service är inte att bygga starka varumärken. Det är att vara en motkraft till monokultur. Att ständigt använda sig av Messiah Hallbergs vackra ansikte är kanske det säkraste sättet att använda de skattepengar man fått att förvalta – men kultur är inte bara resultatet av kulturutövande, det är också själva utövandet. Programmen blir säkert jättebra, men ekosystemet blir ofrånkomligen fattigare.
Jag var själv gäst i UR:s litteraturpodd ”Poeter och analfabeters bokklubb”, givetvis programledd av Messiah Hallberg. Det var absolut inget fel på det programmet (möjligen att jag reagerade lite på det intressanta greppet att ingen av de medverkande hade läst någon av de böcker vi pratade om). Syftet med produktionen var att få unga män att börja läsa och något så ädelt motiverar naturligtvis att man gör vad man kan för att locka lyssnare.
Här vill jag stanna upp och citera en stor politisk tänkare: skojar du, mannen?
En filmad podd i UR kommer inte att få unga män att börja läsa böcker. Det fattar väl alla? Det spelar ingen roll om det är Messiah Hallberg som leder det. Han kan ligga naken på en isbjörnsfäll med ett tomtebloss i röven, unga män kommer inte börja läsa ändå. Det är väl att bagatellisera problemet, att det som har hållit unga män från läsning är att det inte tidigare funnits en podd från UR med Messiah Hallberg? Det är heller inte en podd som ska få unga män att läsa böcker, det är en produkt som ska uppfylla de krav man spaltat upp i en programbeställning.
Det borde vara en perfekt produktion att testa nya talanger i.
Borde programmet då inte göras? Jo, det är väl trevligt med en podd om litteratur, hellre det än ännu ett program om nån charmerande sexualsadist. Det rör sig om en mindre, anspråkslös produktion som filmas i en källare på Södermalm, inte nödvändigtvis en plats där kanalen tvångsmässigt måste visa upp resultatet av sitt varumärkesbyggande.
Programledde Kristallengalan 2025.
Foto: Anders Wiklund/TT
Öppna bild i helskärm
Det borde vara en perfekt produktion att testa nya talanger i, ge någon annan chansen, bidra till en kultur som präglas av mångfald och risktagande (där risken ändå är minimal, vem bryr sig om en podd på UR förutom de som fakturerar?). Kulturen är ingen tratt! Vilka man bestämmer sig för att avlöna för att skapa kultur – är också en del av kulturproduktionen.
Är det någon som fått chanser och sumpat dem så är det jag.
Avslutningsvis vill jag vara tydlig med att jag inte talar i egen sak. Är det någon som fått chanser och sumpat dem så är det jag. Jag talar om principer, om kultursyn och syftet med att ha skattefinansierad kultur.
Av K Svensson
K Svensson är komiker och författare.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare