Publicerad 20 mar 2026 kl 10.39
”I skuggorna” bör genast träda in i ljuset.
Det här är en av de bästa ”Beck”-filmerna på länge.
”Beck: I skuggorna” har premiär 20 mars på TV4 Play.
Foto: Johan Paulin / TV4
Öppna bild i helskärm”BECK: ”I SKUGGORNA”
Manus: Fredrik Agetoft.
Regi: Lisa Farzaneh.
Med: Peter Haber, Valter Skarsgård, Martin Wallström, Jennie Silfverhjelm, Måns Nathanaelson, Elmira Arikan, Nina Zanjani med flera.
Premiär: 20 mars på TV4 Play.
Visa mer
Kalla mig glad för det svänger ju kring den här idén (om än inte lika mycket som Earl Hines swingklassiker): I den 54:e ”Beck”-filmen blir Peter Haber och Måns Nathanaelson ett nytt slags radarpar.
Haber fortsätter spela sin Martin Beck med ålderns värdighet – han har sett allt och kan regelbokens alla knep – medan Måns Nathanaelson får möjlighet att låta Oskar Bergmans oförställda charm blomma ut på ett nytt sätt.
Situationerna tvingar fram dessa små stunder av komik. Även om allvarets slöja hänger över handlingen hittas en avslappnad attityd hos rollfigurerna och skådespelarduon.
”Beck”-universumet behöver sådant.
Nya konstellationer bör testas och små förflyttningar ske.
Som det osagda som finns mellan Alexandra ”Alex” Beijer och Josef Eriksson. I den här filmen skvallrar undertexten om att relationen tar nya steg mellan filmerna och det när tittarna inte är med.
Fint så och en liten belöning till de av oss som högst troligt förbannar hur snårigt svårt det är att undvika att se varje ny ”Beck”-film.
Fast vad gör egentligen det när ”I skuggorna” har det sortens fart och fläkt som nära nog helt saknades i ”Ur askan”, den där trista och tröga filmen som vi alla försöker att glömma.
Peter Haber som Martin Beck.
Foto: Johan Paulin / TV4
Öppna bild i helskärm
”Beck – I skuggorna” har ett smart upplägg som engagerar huvudensemblen mer än vanligt och på olika sätt.
Allt börjar med en skjutning i en förort. Det går fort att gripa de ansvariga då en maskerad person tar lagen i egna händer.
Efter det rör sig historiens tentakler varsamt framåt för att mot slutet samlas ihop i en tillfredsställande helhet.
Som vi alla vet borde de flesta ”Beck”-filmer vara tajtare.
”I skuggorna” hade vunnit på att vara längre.
Berättelsen hade framför allt mått bra av en starkare borr då tittaren, till skillnad från många andra gånger, kommer ha önskat mer djup när filmen är slut.