Patrik Kronqvist

Publicerad 21 mar 2026 kl 07.00

Lagrådet totalsågar regeringens straffskärpningar. Men juristerna kliver långt utanför sitt uppdrag – och rakt in i politiken.

Justitieminister Gunnar Strömmer, Moderaterna.

Foto: Anders Wiklund/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Lagrådet sågade förslaget om hårdare straff.

Foto: Cornelia Jönsson / DI TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Patrik Kronqvist

Utskåpningen är rena motorsågsmassakern. Lagrådet dömer ut regeringens förslag om att skärpa straffen för ett 50-tal brott som ett ”hastverk” som ”brister i kvalitet” och där ”handläggningen varit undermålig”.

Yttrandet som kom för ett par veckor sedan borde ha fått mig att nicka gillande. Även jag brukar kritisera justitieminister Gunnar Strömmer för att gå alldeles för långt i sin iver att höja straffen.

Men när jag läser invändningarna slås jag av något annat.

Lagrådets främsta uppgift är att granska hur förslag förhåller sig till grundlagarna och till rättssäkerhetens krav. Det ska också utreda om lagändringar är ändamålsenliga. Men i sågningen av de höjda straffskalorna kliver man långt utanför detta mandat.

Hur höga straffen ska vara i ett samhälle är i grunden en politisk fråga – inte en juridisk. Den nuvarande regeringen har en annan syn på straff än den som hittills varit förhärskande. Gunnar Strömmer fokuserar mer på brottsoffer och samhällsskydd än på rehabilitering.

Men Lagrådet framställer i praktiken den omsvängningen som illegitim. ”För att ett ökat bruk av straff ska vara godtagbart bör det finnas ett rimligt syfte”, skriver man och slår fast att något sådant inte finns.

Lagrådet kritiserar även regeringen för att reformerna saknar stöd i forskningen. Det är en underlig ståndpunkt. Om den principen efterlevs skulle det betyda att politiker aldrig kan testa nya reformer. De måste ju införas innan de kan utvärderas.

Sverige – som plågas av en våldsvåg bland unga män som är unik i västvärlden – skulle bara få införa politik som andra länder redan prövat. 

Lagrådet är också kritiskt till att förslaget inte tar hänsyn till remissinstansernas synpunkter. Regeringen ska självklart lyssna på invändningar, men man har verkligen ingen skyldighet att vika sig för dem.

Så låter det dock ofta i debatten. Det är nästan som om det är mer demokratiskt när byråkrater bestämmer än när folkvalda gör det. Teknokratin har upphöjts till ideal.

”Myndigheterna […] skyddar befolkningen från själviska politiker och dumma väljare”, beskriver doktoranden Silva Metsola bitskt den rådande synen i en läsvärd artikel i det senaste numret av Liberal Debatt.

Politiska argument har kommit att ersättas av juridiska resonemang

Vänstern var länge högljudd i sin kritik av ämbetsmannavälde och demokratiska underskott. Det svenska systemet är därför utformat för att politikerna ska kunna driva igenom sin vilja. Men juristernas makt började öka när Europakonventionen blev svensk lag på 1990-talet. Och i takt med att det har blivit vanligare med högerregeringar har även vänstern kommit att förespråka mer makt till juristerna. 

Annons

När politiker vill signalera handlingskraft i värderingsfrågor famlar man numera efter lagboken. Plötsligt vill socialdemokrater som Morgan Johansson och Annika Strandhäll använda grundlagen för att skydda public service och aborträtten.

I debatten har också politiska argument kommit att ersättas av juridiska resonemang. Inför flyktingkrisen 2015 hette det att internationella konventioner förhindrade Sverige från att välja en stramare migrationspolitik. Och på samma sätt låter det i dag när regeringen vill sänka straffbarhetsåldern till 13 år: Det påstås bryta mot barnkonventionen. 

Den typen av argumentation drogs till sin spets efter valet 2018 när 261 tjänstemän på regeringskansliet krävde någon slags garanti från sin arbetsgivare för att nästa regering inte skulle bryta mot ”regeringskansliets värdegrund”. Ett eventuellt demokratiskt maktskifte reducerat till HR-ärende.

Visst, det går att förstå att det finns en oro för politisk press mot tjänstemän, särskilt med tanke på vad som händer i omvärlden. Elon Musks utrensningar i den amerikanska statsförvaltningen är en skam.

Men en bakgrund till utvecklingen i USA är att såväl domstolsväsendet som förvaltningen under lång tid har tagit sig mer politisk makt. Då är det inte märkligt att de till slut också behandlas som politiska aktörer.

Sverige är inte immunt mot en sådan utveckling. Här finns en paradox. De grupper som är allra mest oroliga för en hårdhänt politisk styrning av myndigheterna är också de som gör ett sådant scenario mest troligt.

Organisationer och fackförbund börjar nu tala om att enskilda tjänstemän ute på myndigheterna borde vägra att tillämpa lagar för att sätta stopp för politiska reformer som man hävdar bryter mot internationella konventioner.

Det är inte så man skyddar rättsstaten. Det är så man underminerar den.

Lagrådets kliv ut i politiken är ett illavarslande tecken.

Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.

LÄS MER: Gunnar Strömmer slår rekord i fängelse-EMLÄS MER: Jimmie Åkesson har rätt om Sveriges heliga koLÄS MER: Då flög vi till månen – nu kan vi inte ens bygga hus