Gunnar Wetterberg

Publicerad 22 mar 2026 kl 07.00

Det är en av de stora folksjukdomarna. Men det går att skymta en ljusning – och staten kan hjälpa till.

Alzheimers sjukdom får hjärnan att skrumpna.

Foto: Atthapon Raksthaput / Shutterstock

Öppna bild i helskärm

Demensforskningen är underfinansierad jämfört med cancerforskningen.

Foto: Patrik C Österberg / IBL

Öppna bild i helskärmGunnar Wetterberg

Varje år insjuknar upp till 25 000 människor, och det sammanlagda antalet uppgår till omkring 150 000. Framåt 2050 kan det röra sig om en kvarts miljon sjuka. Kostnaderna för samhället beräknas till upp till 100 miljarder om året. Det visade Anders Wimo och hans kolleger på Karolinska institutet förra året, när de uppdaterade sin studie om demenssjuka och deras samhällsekonomiska kostnader. 

Den gängse bilden har varit att det är en obeveklig process. För några år sedan förklarade en forskare att det enda verkningsfulla var att svettas ordentligt några gånger i veckan, så att blodet syresattes lite extra och bromsade hjärnans förfall. Det kunde fördröja processerna, men inte hindra dem. (Då började jag springa några kilometer varannan morgon.)

Men häromdagen höll professorn i neurokemi Henrik Zetterberg en akademiföreläsning vid KVA om sin och andras alzheimerforskning. Den började med plågsamma bilder av hur hjärnan skrumpnar ihop under sjukdomen och av hur konstnärers motiv gradvis förändras vid insjuknandet. 

Ändå var den hoppfull. Forskarna har utvecklat metoder för att ställa säkrare och tidigare diagnoser på patienter som kommer in med minnessvårigheter. Två proteiner är nära förknippade med alzheimer. Betaamyloid bildar plack, klumpar som sprids i hjärnan, medan tau ansamlas inne i hjärncellerna. Klumparna börjar spridas i hjärnan 15–20 år innan sjukdomen blir märkbar, medan tau börjar spridas i ett senare skede.

Forskningen om Alzheimers och andra demenssjukdomar är fortfarande underfinansierad jämfört med forskning om cancer och hjärt-kärlsjukdomar

Henrik Zetterbergs forskargrupp har tagit fram ryggvätske- och blodtester som gör det möjligt att tidigt upptäcka alzheimer och andra hjärnsjukdomar. Det har också börjat komma läkemedel som gör det möjligt att bromsa sjukdomen på ett meningsfullt sätt. Lecamenab från svenska Bioarctic är ett antikroppsläkemedel som rensar hjärnan på betaamyloider, donamenab är en antikropp mot inlagrad plack. Båda kan bromsa upp sjukdomen om de sätts in på ett tidigt stadium.

Forskningen om alzheimer och andra demenssjukdomar är fortfarande underfinansierad jämfört med forskning om cancer och hjärt-kärlsjukdomar, även om det blivit bättre under senare år. Men Henrik Zetterberg pekade på två andra problem, som har mer omedelbar betydelse för dem som drabbas.

Det ena är att diagnostiken fortfarande till stor del hänvisas till specialistsjukvården. Det vore angeläget att den fördes ut till vårdcentralerna, så att många fler enklare skulle kunna få hjälp till upptäckt i god tid. Det förutsätter att man utbildar allmänläkare i att ställa diagnos, så att det på varje vårdcentral finns åtminstone någon doktor som kan göra analysen.

Det andra är att Sverige dröjer med att godkänna läkemedlen för behandling. Kruxet är ekonomin. Årskostnaden ligger omkring 300 000 kronor, och därför har de ansvariga myndigheterna satt frågetecken för om den samhällsekonomiska nyttan är tillräckligt stor.

Det är en begriplig invändning, men inte självklar. Ganska många insjuknar tidigt – med läkemedel kanske de kan stanna längre i arbetslivet. Men motsträvigheten betyder också att de kliniska utvärderingarna av de nya läkemedlen sinkas, betonade Henrik Zetterberg. Att kunna pröva sig fram till allt bättre behandling av en av de stora folksjukdomarna borde med råge trumfa de samhällsekonomiska minusposterna.  

Gunnar Wetterberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.

LÄS MER: Politiken måste sluta blunda för demensenLÄS MER: Sverige måste våga ta tag i kommunernas ödesfråga