Publicerad 2 apr 2026 kl 18.00
Barnfattigdomen är den lägsta på tio år. Rädda Barnen och Röda korset borde tona ner larmen.
Fler insatser behövs, men barnfattigdomen är den lägsta på länge.
Foto: Ann in the uk / Shutterstock
Öppna bild i helskärm
Rädda Barnen och andra organisationer väljer att inte se den positiva utvecklingen.
Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
En sommardag i Spånga.
Foto: ADAM WRAFTER / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Barnfattigdomen tycks öka i Sverige. Sista lördagen i mars skrev Åsa Paborn, direktor vid Stockholms stadsmission, i SvD att: ”Fattigdomen ökar och fler och fler befinner sig i ekonomisk utsatthet”.
Några dagar tidigare skrev Hyresgästföreningen, Majblomman, Rädda Barnen och Röda korset i Aftonbladet: ”Allt fler barnfamiljer har svårt att betala hyran, att äta sig mätta och att låta sina barn delta i fritidsaktiviteter. ”
Underlaget för deras påstående var en opinionsundersökning bland föräldrar, där ensamstående med mindre än 30 000 kronor i månaden räknades som låginkomsttagare.
Men statistiken talar för en annan bild.
Barnfattigdomen är den lägsta på tio år, enligt färska siffror från Statistiska centralbyrån, SCB. År 2014 levde 200 000 i familjer med låg ekonomisk standard, motsvarande normen för ekonomiskt bistånd. Tio år senare var antalet 130 000.
Nyheten fick ingen större uppmärksamhet. Rapporten från ESO om fattigdom bland barn till utrikesfödda har också smugit förbi. Men den visar samma sak. Det tar lång tid innan föräldrar från till exempel Irak och Syrien kommer in på arbetsmarknaden och får inkomster så att de höjer sig över fattigdomsstrecket, men det sker så sakteliga.
Kunskap ger inte bara makt. Det ger chans till god försörjning också.
Forskarna har följt invandrarna från 2012 till 2022. De som kommer från Somalia går det trögast för. Sista mätåret levde fyra av tio barn med minst en somalisk förälder i absolut fattigdom, alltså på socnivå. Det är ändå en en förbättring, tio år tidigare var det sex av tio.
Det är klart att Majblomman, Stadsmissionen och alla de andra ska arbeta för dem som har det svårt. Det skälet till att organisationerna grundades.
Men varför beskriva verkligheten som dystrare än den är? Nog går det att notera att det rör sig i rätt riktning och kritisera att det går alldeles för långsamt. Till exempel med att förbättra SFI och arbetsmarknadsutbildningar, som Stadsmissionen vill. Man kan även kräva högre bidrag till barnfamiljer utan att överdriva fattigdomens omfattning.
Sverige är ett av de länder i EU som har lägst andel personer som lever i ekonomisk utsatthet, hur man än räknar. Många av de utomeuropiska invandrare som kallas fattiga lever med en mycket högre standard här än de gjorde i sina hemländer och skickar själva bidrag till släkten i ursprungslandet.
Det viktigaste för dem, och alla andra som bor i Sverige, är att barnen lär sig läsa, skriva och räkna ordentligt. Då får de unga möjlighet att skaffa sig de jobb föräldrarna inte lyckades få på grund av språksvårigheter och låg utbildning.
Kunskap ger inte bara makt. Det ger chans till god försörjning också.
LÄS MER: Se mamma gå till jobbet viktigare än höjda bidragLÄS MER: Barnfattigdom är det nya svartaLÄS MER: Palme tyckte inte att återvandring var konstigt