I januari förändrades hennes liv plötsligt.

Från att ha levt i en vardag full av planer och framtidsdrömmar kämpar svenska Rebecca Waller, 27, för varje liten rörelse. 

Rebecca Waller på semester i den grekiska övärlden några månader innan hon blev sjuk.

Foto: Privat

Öppna bild i helskärm

Under ett jobbsamtal börjar Rebecca Waller, 27, känna sig konstig. Det är en av de första dagarna i januari, julledigheten är över och hon jobbar hemifrån sin lägenhet i London.

– Jag kände först som ett tryck i övre delen av ryggen. Det började göra ont och smärtan spred sig efter en stund även till armarna. Jag höll ut under samtalet, men sedan behövde jag lägga mig på sängen. Jag kände att något var allvarligt fel – smärtan var så intensiv.

Rebecca Waller, 27, är uppvuxen i Stockholm men bor i London sedan drygt tre år.

Foto: Privat

Öppna bild i helskärm

Rebecca och hennes lillasyster Caroline som sedan i januari rest fram och tillbaka mellan Stockholm och London för att stötta Rebecca.

Foto: Privat

Öppna bild i helskärmRebecca Waller

Ålder: 27

Familj: Mamma Lena, pappa Anders och syster Caroline. Förlovad med James.

Bor: I London.

Gör: Rekryteringskonsult för ledande befattningar inom mode- och skönhetsbranschen.

Rebeccas Instagram: rebeccawaller 

Visa mer

Rebecca och pojkvännen James förlovade sig i Grekland i september.

Foto: Privat

Öppna bild i helskärm

Rebecca ringer sin pojkvän James, som larmar ambulans. Efter tio minuter kommer han, samtidigt som ambulanspersonalen. De misstänker att Rebecca, ung och utan sjukdomshistorik, har drabbats av en panikångestattack.

– För mig kändes det osannolikt. Jag är inte en ångestdriven person och det var en lugn period där jag kände mig helt utvilad efter julledigheten.

I tre timmar försöker ambulanspersonalen få Rebecca att resa sig upp, berättar hon. Hon kämpar, men klarar knappt av att lyfta nacken och kan inte greppa ett vattenglas. Till slut körs hon till sjukhus med ambulans.

Minnena är suddiga.

– Men jag var vid medvetande hela tiden och kroppen kändes fortfarande normal. Jag kunde bara inte röra på mig, hur jag än försökte.

Jag har så tydliga minnen av hur det känns att sträcka ut en arm.

Rebecca är förlamad, men kan fortfarande uppfatta fysisk beröring.

Foto: Privat

Öppna bild i helskärm

På sjukhuset förstår man genast allvaret. Allt går snabbt. Undersökningar visar att Rebecca drabbats av en ryggmärgsinfarkt. I hennes fall, som beskrivs som mycket ovanligt, innebär det att materia från en ryggdisk har lossnat och blockerat blodflödet till ryggmärgen, vilket gjort henne förlamad från axlarna och nedåt. Varför det drabbat Rebecca Waller, som alltid varit frisk, vet man inte.

I dag, tre månader senare, kan Rebecca inte röra armar eller ben. Hon kan inte uppleva smärta eller känslor av värme eller kyla nedanför axlarna, men hon kan känna en kram och trycket av en hand i sin.

– Jag känner fortfarande min kropp och jag har så tydliga minnen av hur det känns att sträcka ut en arm, att kunna sätta mig ordentligt… Allt finns där i minnet, men det går inte. Kroppen känns så tung.

Med fästmannen James under den första svåra tiden.

Foto: Privat

Öppna bild i helskärm

Under de första fem veckorna vårdas Rebecca på en intensivvårdsavdelning och därefter på en avdelning med lägre vårdnivå. Nu har hon precis flyttat till ett rehabiliteringshem, vilket hon beskriver som en milstolpe.

– Nu jobbar jag för att bli frisk och jag tränar mycket varje dag. Jag har gjort vissa framsteg och jag får påminna mig själv om att det bara gått tre månader, men det känns som en evighet.

Orsaken ofta okänd

Ryggmärgsinfarkt är ett relativt ovanligt tillstånd som representerar cirka 1,2 procent av alla stroke. En ryggmärksinfarkt innebär att blodförsörjningen till ryggmärgen stryps, vilket leder till syrebrist och vävnadsskada.

Tillståndet kännetecknas av akut ryggvärk och känselbortfall i överkroppen och benen. 

I majoriteten av fallen kan inte någon orsak till tillståndet identifieras.

Tillståndet är ofta svårdiagnostiserat och kan orsaka allvarliga funktionsnedsättningar.

Prognosen är individuell och varierar kraftigt beroende på skadans storlek och plats. Vissa patienter får bestående förlamning, medan andra återhämtar sig.

Källa: Läkartidningen, Spinalis

Visa mer”Allt är satt på paus”

Rebecca levde ett drömliv i mångas ögon: morgonpromenader i Hyde Park, pilatesträning, ett bra jobb, resor, middagar med vänner. Hon beskriver ”spontanitet” som en viktig del av tillvaron.

Annons

– Det är ganska ironiskt, för nu är jag så icke-spontan och totalt beroende av andra för att klara mig.

I februari skulle hon och James ha flyttat ihop, i en ny gemensam lägenhet.

– Vi är ju så unga och har många planer för framtiden. Framför allt vill vi skapa ett hem och en familj tillsammans, men nu har allt satts på paus. Ingen vill starta sitt liv så här.

Rebecca saknar friheten som hon tog förgiven. ”Jag påminner mig själv om att det bara har gått tre månader, men det känns som en evighet.”

Foto: Privat

Öppna bild i helskärm

Dagen före insjuknandet hade Rebecca och James fått sin bröllopslokal bekräftad, och under kvällen planerade hon bröllopet under en middag med två av sina bästa vänner.

– Jag var euforisk, det var liksom en ny nivå av glädje.

Sedan den första kvällen på sjukhusets intensivvårdsavdelning har Rebecca fått stöd och kärlek från familj och vänner. När vi pratar har hennes syster precis rest hem till Sverige efter ännu ett besök i London. 

Stort stöd från andra drabbade

Nu är Rebeccas mamma Lena hos henne på rehabiliteringshemmet med hemlagad favoritmat, hämtkaffe och hjälp med hudvård och annat som tidigare var en självklar del av vardagen.

– Under den här tiden på sjukhus har jag sett hur ensamma många är, och jag är väldigt tacksam för all hjälp jag får. 

Rebecca berättar att hon har rätt till rehabilitering i omkring tre månader genom den skattefinansierade sjukvården i England, där hon är folkbokförd. När hon skrivs ut kommer hon att behöva omfattande assistans i hemmet och fortsatt rehabilitering. Familjen försöker just nu skapa sig en bild av möjligheterna och planera för framtiden.

”Just nu är allt fokus på mig själv, men i framtiden vill jag hjälpa andra som hamnat i liknande situationer”, säger Rebecca.

Foto: Privat

Öppna bild i helskärm

Genom sociala medier har Rebecca kommit i kontakt med många andra som drabbats av ryggmärgsskador. Hon beskriver stödet från människor som hört av sig, som ”otroligt” och hoppingivande. Flera har berättat om hur de återfått sina fysiska förmågor.

Att följa upp alla tips på rehabiliterings- och behandlingsalternativ som strömmar in är ett arbete i sig. Familjen har en lång lista som de går igenom.

– Alla fall av ryggmärgsinfarkt är extremt individuella, har jag lärt mig. Jag har inte fått någon prognos av läkarna och vill inte heller ha någon, men jag drömmer om, och fokuserar på, att lära mig att gå igen.