I tjugo år höll Minna Sadeniemi sin bipolära sjukdom hemlig för kollegor inom vården. Nu pratar hon öppet om diagnosen för att bryta stigmat.

En person sitter vid ett bord i ett rum med hyllor, växter och tända ljus i bakgrunden.

Öppna bildvisare

Minna Sadeniemi är läkare specialiserad inom psykiatri. Bild: Parad MediaLyssna (du hör en artificiell röst) 6:29

  • Psykiatern Minna Sadeniemi dolde i nästan 20 år att hon har en bipolär sjukdom.
  • Hon fick diagnosen 2005 och höll den hemlig av rädsla för stigmat inom vården.
  • En senare cancerdiagnos fick henne att berätta öppet för att minska skammen kring psykisk ohälsa.
  • Sadeniemi menar att erfarenheten gjort henne till en bättre läkare. Hon har varit stabil i 20 år med medicinering.

I början av år 2005 söker sig Minna Sadeniemi till Aurorasjukhusets psykiatriska jour i Helsingfors. Hon är då 33 år gammal och kräver att få bli intagen på sjukhusets slutna avdelning.

– Jag gick på högvarv. Mitt humör slängde från den ena extremen till den andra. Jag var väldigt ångestfylld, rastlös och kunde inte sova.

Sadeniemi är läkare och på den tiden mitt uppe i att specialisera sig inom psykiatri.

Hon har upplevt liknande symptom tidigare, men första gången gick de över av sig själva.

Den här gången gör de inte det och det är därför Sadeniemi söker hjälp på det psykiatriska sjukhuset.

Men hon upplever inte att hon är psykiskt sjuk, utan bara enormt trött. Delirium av trötthet, kallar hon sitt tillstånd, trots att det inte finns någon sådan diagnos.

– Jag nekade totalt möjligheten att jag skulle kunna insjukna i en allvarlig psykiatrisk sjukdom. Men det hör också till sjukdomsbilden att verklighetsuppfattningen ändras och man inte själv inser att man är sjuk. Jag sa flera gånger åt min man att jag aldrig har varit så här frisk.

Läkaren som blir patient

Minna Sadeniemi blir intagen på sjukhusets slutna avdelning, men hon är en motvillig patient. Till en början vägrar hon medicinering och ifrågasätter avdelningsläkarens kunskap, kallar honom för tumpelo (ungefär klantskalle på svenska).

Men då hon ett par veckor senare går med på att ta sin medicin börjar hennes mående bli bättre.

Och till sist får hon en diagnos: bipolär sjukdom med blandtillstånd. Orden ur överläkarens mun får allting att rasa.

– Hela min gamla förklaringsmodell brast och jag föll i en djup sjukdomskris. Jag var sjukledig i lite över ett år. Efter att det växlande humöret lagt sig var jag väldigt dämpad, trött och sov mycket. Mina kognitiva funktioner var alldeles nedsatta och jag var rädd att jag aldrig mer ska kunna jobba som läkare.

Bipolär sjukdom är en långvarig, ofta kronisk, psykisk sjukdom som kännetecknas av humörsvängningar som avviker från det normala.

Sjukdomen växlar mellan olika typer av maniska och depressiva stadier, men hur dessa tar sig till uttryck är individuellt.

Mani tar sig bland annat till uttryck genom överaktivitet, ett minskat sömnbehov och en sjuklig förhöjning i ens sinnesstämning. Under mani kan personen fatta impulsiva beslut, till exempel gällande pengar och relationer.

Hypomani är en mildare form av mani.

Under en blandad episod uppträder maniska och depressiva symptom samtidigt eller växlar mycket tätt.

Bipolär sjukdom delas in i två typer. Typ ett innebär att man tydligt växlar mellan depression och mani eller blandade episoder. Typ två innebär att man växlar mellan depressiva tillstånd och hypomani.

Sjukdomen behandlas genom humörstabiliserande läkemedel och psykosocialt stöd.

Bipolär sjukdom bryter oftast ut som ung vuxen. Sjukdomen är ärftlig, men traumatiska barndomsupplevelser och stressiga livssituationer kan bidra till sjukdomens utbrytande.

Källa: Duodecim

När Sadeniemi till sist återvänder till arbetet är hon lättad när hon märker att hennes arbetskunskap finns kvar. Hon upptäcker att hon till och med blivit en bättre läkare, bland annat i sitt bemötande av patienter.

Sadeniemi blir färdig med sin specialisering och under sin karriär som psykiater har hon jobbat på flera olika psykiatriska enheter, skrivit böcker och doktorerat.

Men sin egen bipolära sjukdom väljer hon att i många år hålla hemlig för kollegor inom vården.

En person sitter på en röd soffa i ett rum med dämpad belysning och inredningsdetaljer.

Öppna bildvisare

”För min familj var det en katastrof att jag insjuknade. Vi hade tre barn och det var alldeles hemskt för dem”, säger Minna Sadeniemi. Bild: Parad Media

– Jag fick diagnosen i början av min karriär och visste inte hur min framtid blir, om jag kommer att få återfall efter återfall. Jag ville heller inte att det är det första man tänker om mig inom arbetskretsarna, att jag är den som själv har bipolär sjukdom. Dessutom finns det ett visst stigma, också inom vården.

Det finns också en viss svårighet för läkare att ta sig an rollen som patient, säger Sadeniemi.

– Inom hälsovården finns det en tanke om att sjukdomar gäller patienter och att vi inom vårdpersonalen är friska.

Sanningen och lättnaden

Minna Sadeniemi har inte haft några återfall av bipolär sjukdom på tjugo år, med undantag av två lindriga depressioner för ett antal år sedan.

– Oftast är bipolär sjukdom återkommande, men det är individuellt. Jag har använt medicinering hela tiden och fortsätter nog med den i resten av mitt liv. Jag har gjort allt jag kan för att hållas frisk. Men jag har också haft tur som råkar ha en form av sjukdomen som inte återkommit.

För två år sedan insjuknade Minna Sadeniemi i bröstcancer och då bestämde hon sig för att skriva boken Lääkärin sairaskertomus, som handlar om att insjukna allvarligt som läkare. I samma veva valde hon att offentligt berätta om sin bipolära sjukdom.

– Ända sedan jag fick diagnosen har jag tänkt att jag en dag kommer att berätta öppet om den, att jag vill göra min andel i att bryta ner stigmat. Men då jag fick cancerdiagnosen insåg jag att tiden kan ta slut, att det är bäst att säga det nu.

Sadeniemi var nervös inför att offentliggöra diagnosen inför kollegorna inom vården, men hittills har hon bara fått positiv feedback för sin öppenhet. För henne har det varit en lättnad att inte längre behöva dölja sin diagnos.

– Efteråt märkte jag hur energikrävande det är att hålla en hemlighet. Trots att min bipolära sjukdom varit under kontroll, så har det varit en stor sak i mitt liv som jag är hemskt medveten om. Att hålla hemligheter gör skammen större.

Minna Sadeniemi är en av gästerna i Efter Nio. Du kan se hela avsnittet här nedan:

Efter Nio

Efter Nio är en talkshow med programledarna Eva Kela och Janne Grönroos. Intressanta gäster bjuder på insikter, erfarenheter, humor, fakta och fascinerande livsöden.

I varje avsnitt upplever och testar programledarna aktuella fenomen, trender eller fysiska utmaningar.

Efter Nio sänds måndagar klockan 21 i Yle Fem och på Yle Arenan.