Uppdaterad 16 apr 2026 kl 15.43Publicerad 16 apr 2026 kl 13.46
Efter Jimmie Åkesson riskerar SD att bli ett högerpopulistiskt parti av europeiskt snitt.
Roland Poirier Martinsson svarar Rasmus Landström i debatten.
Jimmie Åkesson (SD) och Ulf Kristersson (M) håller en gemensam pressträff och lämnar besked i regeringsfrågan.
Foto: Anders Wiklund/TT
Öppna bild i helskärm
Roland Poirier Martinsson är skribent på Expressens kultursida.
Foto: Kaunitz-Olsson
Öppna bild i helskärm
KULTURDEBATT. Nyligen skrev jag att vi bör vara glada att vi har Sverigedemokraterna, då högerpopulistiska partier i Europa är långt giftigare.
Jag beskrev också SD som ett främlingsfientligt och vulgärpopulistiskt parti som efter Jimmie Åkesson kommer att gravitera mot sitt ursprung.
Rasmus Landström (Aftonbladet 2/4) hävdar att detta beskriver SD som ”ett helgjutet demokratiskt parti”. Givetvis säger det motsatsen: att SD i grund och botten inte är ett helgjutet demokratiskt parti och att det är en historisk tillfällighet (i form av Åkesson) att man slåss mot sin historia.
Därför är Tidösamarbetet ett misstag. Efter Åkesson är risken stor att vi får ett högerpopulistiskt parti av europeiskt snitt. Det kommer att utgå från den maktplattform det givits av M, L och KD.
Efter Åkesson är risken stor att vi får ett högerpopulistiskt parti av europeiskt snitt, skriver Roland Poirier Martinsson.
Foto: PELLE T NILSSON / SPA
Öppna bild i helskärm
Landström skriver sedan att jag är ”djupt oroad över att V ska sitta i regeringen efter valet”. Återigen är det motsatsen till vad jag skrev, nämligen att det ”för närvarande [inte är] vid den horisonten de mörka molnen hotar”.
Jag uppfattar dock V och SD som lika demokratiskt tvivelaktiga. Gudrun Schyman och Jonas Sjöstedt värnade parlamentarisk demokrati som politisk metod, men Nooshi Dadgostar leder ett inherent instabilt parti och har ännu inte lagt kursen eller visat att hon kan styra partiet när det kränger.
Den amerikanska läxan lär oss att stabila demokratier på kort tid kan hamna under tryck.
Framför allt vet vi inte vilka som efterträder Dadgostar och Åkesson eller vilka vindar som då driver opinionen. Den amerikanska läxan lär oss att stabila demokratier på kort tid kan hamna under tryck.
Landström ger stöd åt polska Lag och rättvisa, ungerska Fidesz och franska Nationell samling i meningen att han hellre än SD skulle se ett sådant parti i en svensk regering. Dessa lite godare högerpopulister vill nämligen utöka pensionerna, höja barnbidragen, vidta statliga åtgärder för att öka barnafödandet och rent allmänt bygga ut den offentliga sektorn.
Min övertygelse är att de just därför är ett mer akut hot än SD. Att Marine Le Pen vill förstatliga franska privatbanker är prototypiskt för den tradition som förenar nationalism med grader av socialism – tillsammans bildar de båda orden en politisk etikett.
Marine Le Pen, tidigare partiledare för Nationell samling.
Foto: LAFARGUE RAPHAEL / STELLA PICTURES
Öppna bild i helskärm
Borgerlighetens arbete för att vinna parlamentariskt stöd från SD har lyckats, men betydelsen av detta är inte sakpolitisk, utan att SD därmed förts in i den demokratiska parlamentarismens lunk.
Om man föredrar nationalistiska partier som förstatligar näringslivet och hånar ”eliterna”, snarare än ansluter till marknadsekonomi och det politiska etablissemanget, då är man också villig att av partipolitiska skäl ta större risker med demokratins stabilitet och minoriteters rättigheter.
När det kommer till kritan kan S och M inte hålla SD och V borta från makten med mindre än att man konkurrerar ut dem politiskt. Det är fullt möjligt för S och M att erbjuda alternativ till vänster och höger och samtidigt enas kring detta som ett gemensamt projekt.
Roland Poirier Martinsson är skribent på Expressens kultursida.
Läs tidigare inlägg i debattenLÄS MER: ROLAND POIRIER MARTINSSON: Vi bör vara glada att vi har SverigedemokraternaLÄS MER: JAMAL EL-HAJ: Angreppet på mig är ett försök att tystaLyssna på senaste avsnittet av ”Kulturen”Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare