Jag reagerade även på att man i stället för att försöka förstå vad myndigheten önskade med sitt beslut om förtydligade regler och anpassa sig, så blev det någon form av uniformsexplosion innan reglerna trädde i kraft. Känslan, som jag har väldigt svårt att skaka av mig, är att syftet i väldigt många fall var att krama ut det sista av uniformen.
Jag vill inte förringa någons kompetens eller förmåga men anser samtidigt att uniformen och den statliga anställningen varit en väldigt stor del i att bygga upp dessa konton. Det har skett i en tid när vårt yrke i allt större utsträckning kan saluföras som underhållning i olika tv-program och poddar.
Med andra ord välkomnar jag beslutet. För samtidigt som dessa diffusa bisysslor tycks ha godkänts brett så känner jag till kollegor som hindrats från att föreläsa om narkotikapreparat för föräldrar till skolbarn, något myndigheten inte mäktar med själv. Under tiden som polisinfluensers fått breda ut sig i frågor de knappt ens jobbat med själva.
Att ett ytterst fåtal nu tycks nyttja möjligheten att göra om sitt konto till ett myndighetskonto stärker min uppfattning om att det primära syftet snarare är och har varit ett personligt varumärkesbygge – inte att ”hjälpa” myndigheten.