Publicerad 5 sep 2025 kl 12.40Uppdaterad kl 13.25

Julia Dufvenius och Christopher Wollters äktenskapsbok är en uppvisning av kristen sexualmoral. 

Jesper Strömbäck Eklund vill kräkas av en dåligt maskerad längtan efter uppmärksamhet. 

Christopher Wollter och Julia Dufvenius har skrivit en bok om sitt äktenskap.

Foto: Kajsa Göransson / Norstedts

Öppna bild i helskärm

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Det är mitt i natten och jag slukar en sexbiografi på drygt 300 sidor. Skådespelarparet Julia Dufvenius och Christopher ”Stoffe” Wollter har släppt ”Välkomna till vårt äktenskap”, deras personliga resa genom sexmissbrukets tre faser: Lögner, demaskering, läkning. Varför nu? Den hårt regisserade lanseringen känns lika självförhärligande som bokens innehåll. Isabella Löwengrip har redan kallat det för elallergi. 

Boken skrivs på uppmaning av parets son, som nu har åldern inne att få ta del av ”Stoffes” sjukdom. Det är perverst. Inte bara hur de smyger in barnen mot bokens slut utan hur de gemensamt får det att framstå som att ”projektet” inte skulle handla om att söka relevans i en uppmärksamhetstörstade offentlighet. Myten om skådespelare som bekräftelsetörstande jättebebisar har sällan känts sannare. 

Foto: Norstedts

Öppna bild i helskärm

Ett av bokens stora problem är att sexet aldrig skildras. Varken Julia och ”Stoffes” sexliv – som alltid varit bra, så klart – eller de massknull han gjort genom åren. Det befäster enbart idén om sex som helig verksamhet. Att få läsa om hur han försökte ”styra otrohet mot hångel och munsex” och känt sig ”tom och sunkig efter självsex” gör det tillrättalagt. Banalt. Vi får inte ens veta vad han gillar för porr. Har ”Stoffe” haft mycket sex genom åren? Den definitionen beror förstås på kontext, som så mycket annat i boken. Kuken, står det på omslaget. Hihi, ett kön, va kul. 

Kärnan i den här berättelsen är sexualmoral. Och den är kristen. Ja, konservativ. Det handlar om att man och hustru ska hitta tillbaka till varandra efter den stora lögnen. Om det han har gjort verkligen ska betraktas som missbruk, en sexuell störning eller bara normbrytande beteende är en öppen fråga. ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra” lyder sinnesrobönen under gruppterapin på ”kliniken”. Får de evidensbaserad behandling? Innan avslöjandet har de gått till KBT-terapeuten Ambra som arbetar med energiflöden, kost och stresshantering. Julia har dessutom vid ett tillfälle besökt en healer som ger henne ägglossning.

Hon slår honom. Han skäms.

Boken är dramaturgiskt skickligt upplagd. Man sugs in. De verkar ha skrivit sina respektive delar på egen hand och det märks att det är två skådespelare som är vana att skildra stormande förlopp framför en publik. Hon slår honom. Han skäms. Hon simmar i ett hav av bajs. Vill han vara med henne, trots allt? Efter att hon klippt sönder hans älskade vita bröllopskostym håller de om varandra ”länge i ett hav av vita sidenstrimlor”. Jag vill kräkas. 

Den strukturella analysen är tunn som en kondom. Julia saknar kvinnliga förebilder i kulturen. Bort Don Juans och Casanovor! ”Stoffe” lägger insiktsfullt över en del av skulden på den ”wollterska släktlinjen” som om alla offer för destruktiv maskulinitet automatiskt förvandlas till förövare. 

Vilka är det egentligen som tvingas simma i ett hav av bajs? Jo, du och jag, läsarna av den här boken.

SAKPROSA

JULIA DUFVENIUS OCH CHRISTOPHER WOLLTER

Välkomna till vårt äktenskap
Norstedts, 293 s.

Visa mer

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.