Nyligen utsågs AG till världens åttonde bästa steakhouse.
Valerie Kyeyune Backström går dit och äter blodig biff.
Köttet dominerar på AG.
Foto: Valerie Kyeyune Backström
Öppna bild i helskärm
Restaurangen är belägen på Kungsholmen i Stockholm. De driver också en köttbutik.
Foto: Valerie Kyeyune Backström
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Mannen är tillbaka – arg, stark och hungrig. Bort med vegofjös och sojapojksanrättningar, nu är det kött som står på menyn. Kanske exemplifieras detta bäst av AG, Johan Jureskogs juvel i sitt expanderande krogimperium. Nyligen utsågs dessutom AG till världens åttonde bästa steakhouse.
Jag, vän av penisavund, och stolt besökare av USA:s manligaste restaurang (Cattlemen’s steakhouse i Texas) känner mig förstås kallad. Glatt knyter jag slipsen, skvätter på mig herrparfymen och styr stegen mot AG, där personalklädseln bland annat består av tröjor med trycket ”Kött the fuck up”. Tufft!
AG
Kategori: Steakhouse
Adress: Kronobergsgatan 37, Stockholm
Pris för varmrätt: 295–1895 kronor
Vilka är där: Män i stora lass
Visa mer
Och nog dominerar herrsällskapen på Johan Jureskogs köttpalats. Men även en del glada tjejer har lockats hit, och hör och häpna: heterosexuella par som faktiskt tycks ha en trevlig kväll tillsammans.
Än är alltså miraklernas tid inte över – och jag tror AG har ett finger med i spelet. AG är nämligen en restaurang med otroligt bra stämning. Det är delvis personalens förtjänst, som är lika vänliga som effektiva – under kvällen är det ett rent nöje att få ta del av detta väloljade maskineri.
Men lika mycket handlar det om maten. Den är liksom rättfram, påkostad och god. Inte överdrivet komplicerad, men i detaljerna särskiljer man sig, går från vanligt köttställe till något mycket mer unikt.
Märgben med smetana, löjrom och syrad lök.
Foto: Valerie Kyeyune Backström
Öppna bild i helskärm
Vi inleder kvällen med en draja och en old fashioned. De kommer snabbt, följda av grillat bröd och en rejäl quenelle av lardo. Snart gör även vår förrätt entré: ett enormt märgben, serverat med smetana och löjrom från Kalix. Det är löjligt gott på det sätt endast mat som garanterat förkortar livet är. Men Gud ger och Gud tar, och under kvällen infinner sig den befrielse som bara kan uppstå när man med glädje gör avkall på några år – när det är så här kul att leva glömmer man snabbt all möda och stort besvär som lett en hit – och som väntar på en nästa morgon. AG lockar till det: att beställa ett extra glas, en extra rätt, att sitta länge och stoja och glömma världen utanför.
Förutom den vanliga menyn, där pastarätter och spädgris samsas bredvid ett urval av svenskt kött finns också den separata köttmenyn. Här blir det roligt på riktigt. Och eftersom allt kött från när och fjärran (förutom tydligt ursprung, ålder och spårbarhet) är kategoriserat utifrån några olika parametrar (marmoreringsgrad, smakintensitet och mörhet) uppmuntrar det till variation och upptäcktsfärder, även för novisen.
Biff från Argentina och entrecote från Sverige.
Foto: Valerie Kyeyune Backström
Öppna bild i helskärm
AG serverar också en påkostad hamburgare på 200-dagars hängmörat kött från Cárnicas Lyo.
Foto: Valerie Kyeyune Backström
Öppna bild i helskärm
Vi kör därför på två motsatser: den enklare, och billigare biffen från Sydamerika, samt den mycket mer påkostade svenska AG Grand cru entrecote. En nioårig, gräsbetande mjölkko som efter sin hädanfärd hängmörats i 40 dagar, och sedan stöpts i rostat nötfett för att mogna i tio veckor. Om man oroat sig för att köttmenyn mest är en marknadsföringsgimmick kan man vid första tugga pusta ut. Biffen är ljuvlig: perfekt tillagat med sin hårdgrillade, salta yta och fina, möra insida. Precis vad man drömmer om när man längtar efter biff och bea.
Annons
Men entrecoten är kvällens verkliga utropstecken. Den långa hängmörningen har sannerligen gett resultat, och smakbilden är umamistinn, för att uttrycka det milt. Mörningsprocessen, där djurets egna enzymer bryter ner proteinet, har också gjort att smaken är djup, komplex – och med vissa toner av gorgonzola. Kanske inte för alla, alltid – men definitivt en upplevelse.
Tillbehören som ingår till köttet: sallad, bakade tomater, bearnaise och pommes frites.
Foto: Valerie Kyeyune Backström
Öppna bild i helskärm
Bakad potatis.
Foto: Valerie Kyeyune Backström
Öppna bild i helskärm
Tillbehören går inte heller av för hackor. Den bakade potatisen är en upplevelse i sig, med sitt goda smör och finhackade örter. Bearnaisen en fullpottare, och pommes fritesen stabila.
Egentligen är man nu alldeles för mätt för efterrätt, men plikten framför allt!
Den rostade ananasen med kokossorbet är söt och hedonistisk: nog hade man föredragit något krispigt för att kontrastera glassen, kolasåsen och gräddens mjuka textur framför madeleinekakan rätten kommer med.
Rostad ananas med kokossorbet, dulce de leche och madeleinekaka.
Foto: Valerie Kyeyune Backström
Öppna bild i helskärm
Kaffeglass med marconamandlar, amarettokaramell och mascarponekräm.
Foto: Valerie Kyeyune Backström
Öppna bild i helskärm
Snäppet bättre är då kaffeglass med marconamandlar, amarettokaramell och mascarponekräm, stor nog att med fördel dela på två. Tillsammans bildar dessa komponenter ett slags dekonstruerad tiramisù som man snabbt tar till hjärtat.
AG är inte billigt, men inte heller obegripligt dyrt, tvärtom känns kvällen mer och mer som ett fynd: tänk att få glömma bekymmer och besvär? Vid notan börjar man redan förhandla med sig själv – när fyller någon år, när uppstår något värt att fira, så man åter kan boka bord på AG?
Kanske är att överleva ännu en vecka ett skäl gott nog.
Valerie Kyeyune Backström är biträdande kulturchef på Expressen.
LÄS MER:
Kan du inte få nog av kött? Läs då om när David Baas besöker Sperling & Co, Anna Gullberg testar plankan på Mister Plankstek och Gunilla Brodrej går på slaktarmiddag på Edvalls guld i Sundsvall.
Visa merLÄS MER: Jag går hem hungrig från nya lyxkrogenLÄS MER: Alla svin får bli fulla på Edward Bloms favoritLÄS MER: Man blir glad av en kväll med Myllymäkis såser