Joe Labero är så noga, att han har förberett en liten föreställning när vi kommer. Ljuset släcks ned, musiken går upp, och sen börjar spelkorten rassla mellan fingrarna.
Vi är i hans värld nu. En plats där saker plötsligt kan försvinna eller börjar brinna, där vi sitter omgivna av foton och affischer från magimästarens karriär. Efter decennier av Las Vegas-maximalism, så har Labero nu skapat en liten teater, längst inne i den enorma restaurangen La Botanica, i shopping-ingenmanslandet Mall of Scandinavia. Mycket i salongen är förstås rekvisita, men somligt är personligt. Här finns exempelvis den mytomspunna trollerilådan som Labero fick som 12-åring, men även ett foto på hunden Rocky tillsammans med Rockys aska. Han gick bort i maj, men Labero har inte riktigt velat prata om det förrän nu.
Joe Labero har tystat ner en av sitt livs stora sorger.
Foto: LISA HALLGREN
I logen ligger allt symmetriskt ordnat inför föreställningarna – bollar till olika trick, minttabletter, smink, spelkort, och så har han alltid ett tänt doftljus.
Foto: LISA HALLGREN
– Jag la aldrig ut något RIP Rocky då, utan ville hålla det utanför sociala medier. Men han var en del av showen, och lärde sig att komma ut när jag spelade ”Let me entertain you” i finalen. Det är ofattbart att man kan bli så fäst vid en liten krabat. Men när man reser så mycket som jag, blir det som ens bästa vän. Jag saknar honom något oerhört.
Rocky blev 11 år. Det var jobbigt sista tiden, och Labero berättar hur han grät när hunden till sist dog. När vi pratar om det, så blir han för en stund något annat än den slipade entertainern vi vant oss vid. Showen inleds rentav med en tillbakablick, där den bekanta vip-ytan av dyra bilar, motorcyklar, martinis, lyxhotell och skyskrapor går igen. Det är livet som ett bubblande glas champagne. Även om Labero mest dricker rödvin. Hemma i Spanien blir det ett glas rioja om dagen.
– Jag tycker det känns bra. Det är lugnande på något sätt. Men det är inte som att jag sitter och dricker. Jag är måttlig i allt och har aldrig druckit inför en show. Då måste man vara fokuserad.
Labero fyller 63 i sommar och vill fortsätta jobba så länge han har hälsan.
Foto: LISA HALLGREN
Jag ville alltid fly därifrån
I Sverige bor Labero numera på hotell. Den där friheten de flesta av oss bara upplever under semestern, verkar ha blivit ett slags tillstånd för illusionisten. Dottern Nicole, 18, har fått växa upp över hela världen, men går nu på Svenska skolan i Spanien för att få styra upp svenskan. För Labero själv verkar livet bokstavligen vara en resa: Vilka har varit i Australien? I Dubai? I Italien? Det är frågor som han återkommer till, både på scen och privat.
Det är en sida. En annan är att Labero flaxar omkring från norr till söder, lite som om han befann sig på Nils Holgerssons underbara resa. Varenda större skolaula, folkets park och kulturhus bör ha fyllts av hans trick vid det här laget, och efteråt tar han sig tid för selfies med fansen som väntar utanför. Som en del av landet. Som inte vet om han någonsin vill bo i Sverige igen.
– Jag växte upp i Alvesta, i skogarna i Småland. Men jag ville alltid fly därifrån på något sätt.
Fly från vadå?
– Det var något med det lilla samhället. Att allting är stängt hela tiden. Att det är mörkt och nedsläckt. Jag ville göra saker, hinna med så mycket som möjligt på kort tid. Jag minns att det fanns tre ställen att jobba på – SJ, KLS slakteri eller Deve hissar. Men jag längtade till showbiz, och sen vann jag den där talangjakten på Köplusten i Hovmantorp, när jag var 16.
Joe Labero bytte namn i mitten på åttiotalet. Från början hette han Bengt, men i dag är det i princip bara hans mamma och lillebror som kallar honom det.
Foto: LISA HALLGREN
Joe Labero föddes i Alvesta 1963 som Lars Bengt Roland Johansson. Han har dottern Nicole, 18, tillsammans med ex-sambon Anna Vinterfall.
Karriären inleddes med att han som 16-åring vann en talangjakt. I mitten av åttiotalet skapades artistnamnet Joe Labero av bokstäverna i sitt ursprungliga namn, och 1991 satte Labero upp sin första stora produktion – ”A magic night” på Berns i Stockholm.
Labero har bott och arbetat över hela världen med shower i exempelvis Las Vegas, Australien och Singapore. För närvarande har han sin bas i Spanien, där dottern går i skolan.
På restaurangen La Botanica i Stockholm, så har Labero nu skapat en egen magiteater, där han uppträder i ett mer intimt format under hösten.
Med start i september så ger han sig även ut på en lång turné från Kiruna i norr till Malmö i söder.
Visa mer
Men det funkar inte för dig att bo här?
– Jag älskar att komma tillbaka, men också att åka härifrån. Jag behöver ladda energi någon annanstans. Gillar kulturer, och har aldrig fattat det där med sommarstuga. Tänk att folk sitter där i åtta veckor och tittar på stenar. Nej, jag klarar inte det. Hahaha.
– Men Sverige? Jag vet inte. Man blir ju äldre, och alla verkar backa hem till slut.
Så i backspegeln vad har gått först – karriär eller familj? Hade du velat ha tid för fler barn till exempel?
– Det är klart att det är häftigt med barn. Men du ska ju ta hand om dem. Nu har jag ju bara en dotter, och det har varit fantastiskt. Hon har fått följa med på allt. Men fler? Man ska aldrig säga aldrig. För det är ju livets mening på något sätt.
– Sen är det inte lätt att leva som artist. Jag måste hela tiden utveckla mig själv på något sätt. Prestera. Men jag försöker lyssna och vara lyhörd. Jag har haft två långa förhållanden, och levde 18,5 år ihop med min första fru. Sen tror jag att det kan vara skitsvårt att åka med på mitt tempo, för den som går hemma.
Innan han går på scen dricker Labero Cola Zero, och värmer upp händerna.
Foto: LISA HALLGREN
Labero har bott över hela världen, men är nu stationerad i Spanien.
Foto: LISA HALLGREN
För tre år sen separerade Labero från sambon Anna, efter 19 års förhållande. Trollkonstnären som aldrig gillat ensamheten, har med åren börjat tycka att det är lite skönt att kunna göra precis vad han vill. Bestämma över sin tid. Men singellivet, ja det tog slut för åtta månader sen. Nu har Labero flickvän.
– Vi sprang på varandra bara, och så började vi utveckla det lite mer.
– Det är bra – perfekt! Vi har inte varje vecka ihop, utan ses lite när det passar. Hon är inspirerande. Men det är fortfarande rätt nytt allting.
Hon är betydligt yngre än mig, 25 år yngre ungefär
Vad föll du för?
– Hon är en snygg tjej. Verkligen. Världsvan också. Hon har rest mycket, har en väldig koll och har upplevt saker. Trots att hon är betydligt yngre än mig, 25 år yngre ungefär. Det tycker jag är häftigt.
Labero har lärt sig hitta bakom kulisserna på Mall of Scandinavia, och smiter ofta in bakvägen för att gå på bio.
Foto: LISA HALLGREN
Han gillar film och ser dem ofta minst två gånger. Senaste favoriten är Baz Luhrmanns ”Epic: Elvis Presley in concert”.
Foto: LISA HALLGREN
Många tycker det är svårt att träffa någon i mogen ålder. Att kraven ökar…
– Jag tänkte nog att det är klart att jag kan träffa någon om jag vill. Men det ska ju matcha och stämma också, så nej, det är inte lättare. Samtidigt minskar prestigen med åldern. Du behöver inte spela någon du inte är. Så jag är glad för det här just nu. Verkligen.
Annons
– Hon har också barn sen tidigare. Vi behöver inte vara på varandra hela tiden. Det ger en viss frihet. Jag kan få ha min tandkrämstub precis där den ska vara, sådana där småsaker som man i alla förhållanden kan reta sig på efter ett tag. Vi är heller inte i samma bransch. Man ska inte jobba ihop. Det gjorde jag och Louise, min första fru. Men jag tror att det sliter mer på relationen. Den är ett arbete, karriären ett annat, och ”success is rented” som det heter.
Labero hade shower planerade i Dubai, men de sköts upp på grund av det osäkra världsläget.
Foto: LISA HALLGREN
Jag tror tyvärr det är ärftligt – det är ett helvete
Alltså ett lån, som ständigt behöver förnyas. Just nu leker Labero därför med tanken på att satsa på mindre och intimare shower i lokaler av typen där vi sitter. Kanske tre, fyra ”Labero’s Magic World” med gästakter, som ett format internationellt i exempelvis Dubai. Landet där han för övrigt skulle ha uppträtt hela sommaren, men nu är allt uppskjutet, till följd av det osäkra världsläget.
I sommar fyller han även 63. Hans pappa Roland blev aldrig mer än 58 innan han hastigt gick bort i en hjärnblödning. Även Laberos farbror dog ung.
– Så jag tror tyvärr att det är ärftligt. Det är ett helvete. Men mamma är 82.
Han tänker på att äta rätt, och träna regelbundet. Samtidigt är det svårt att göra något åt artrosen i hans knä: ”Ibland börjar man tycka att man har ont. Då börjar man ju känna efter, och det är livsfarligt.”
Foto: LISA HALLGREN
Är du ändå orolig?
– Det är lite läskigt. Men jag gjorde en superkoll här nyligen, då de gick igenom allt – blodvärden och så. Jag har inte fått svar än, men när läkaren fick veta att pappa gick bort i hjärnblödning, så la de till en magnetröntgen.
Åldrandet har annars varit snällt mot Labero hittills. Han har artros i ett knä, vilket blir allt besvärligare, då han springer mycket i showen. Men han är glad för att han brås på sin morfar, så att håret sitter kvar. Ändå behöver fasaden med den blonda bakåtslicken inte vara för evigt.
– Jag vet inte. Jag har ju en dödskallekäpp där upp på scenen som jag fick när jag fyllde 50. Den kan jag ju ha när jag bor i Monte Carlo på ålderns höst. Hahaha. Det är ju inget fel, om man behöver stötta sitt artrosknä.
Det har gått 40 år sen Lars Bengt Roland Johansson blev just Joe Labero. Med livet som en ständig föreställning. Men tydligen så känner hans mamma ändå igen honom i offentligheten. Som sonen Bengt, och inte bara scenpersonligheten han en gång skapade.
Joe Labero beskriver sig själv som pedant, och upptäcker minsta spår av damm på sin teater.
Foto: LISA HALLGREN
Jag vill tro att jag gör det lite vassare för varje gång
– Hon har sett 330 shower. Jag tror att hon vet att jag är lite knäpp. Brukar säga ”han är som han är”. Men hon känner igen mig.
Kanske beror det på magin. De flesta av oss har som barn en trollerifas – en känsla av superkrafter. Som Labero inte riktigt lämnat.
– Man måste ju tro på det själv. Hålla barnasinnet vid liv. En skådespelare spelar olika roller. Jag gör en enda. Om och om igen. Jag är komikern och magikern, och jag vill tro att jag gör det lite vassare för varje gång.