Karin Pihl
Publicerad 5 maj 2026 kl 18.00
Ett enkelt glasskämt leder till ramaskri. Samtidigt måste politikerna förnedra sig i tramsprogram. Får man föreslå ett skifte.
Den berömda glassbilden.
Foto: Moderaterna / Facebook
Öppna bild i helskärm
Håkan Juholt blev upprörd.
Foto: LISA MATTISSON
Öppna bild i helskärm
Ebba Busch intervjuas i Fördomsshowen.
Foto: SVT
Öppna bild i helskärm
Många socialdemokrater tolkade M:s bild som ett hot.
Foto: PONTUS LUNDAHL / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Karin Pihl
Det var nog inte främst bilden, utan texten, som väckte ilskan. I fredags la Moderaterna upp ett inlägg där statsministern och finansministern håller var sin glass i näven.
”Känslan när det är fredag, 23 grader, ledigt och du inte behöver gå i något tåg”, skrev de.
Reaktionerna kom direkt. Många socialdemokrater tolkade det som ett angrepp på arbetarrörelsens stolta historia. S-ledaren Magdalena Andersson och partisekreteraren Tobias Baudin ansåg att bilden utgör ett hån mot deltagarna i första majtågen. M-ledarna ”sparkar neråt”, klagade före detta partiordförande Håkan Juholt. ”Skrattet fastnar i halsen.”
Man kan kritisera Svantesson och Kristersson för att inte vara statsmannamässiga. Och för att fotot, enligt Aftonbladet, var fyra år gammalt. Kristerssons glass – en Magnum med rostad mandel och vanilj – finns tydligen inte längre i sortimentet.
Man kan också påtala att den humoristiska verkshöjden inte var jättehög. ”Höhö, såssar”, typ. Men en kränkning av Sveriges låginkomsttagare? Knappast.
Det är något konstigt med svensk politisk kultur för tillfället. Skämt som är så milda att de inte ens kvalar in på pappaskämtens standardnivå tolkas som en kränkning mot Någon Utsatt Grupp.
Samtidigt har kraven på att politiker ska vara ’softa typer’ sällan varit högre.
Processen är förutsägbar. En politiker drar ett skämt eller säger något halvplumpt. Kanske är det en privat chatt som läckt ut eller en lokalförening som delat satirteckningar. En kommunikationschef skojar om pungsparkar.
Relativt oskyldigt. Men motståndarna rasar. SÅ DÄR säger man inte!
Samtidigt har kraven på att politiker ska vara ”softa typer” sällan varit högre. Partiledarna förväntas delta i allehanda hopp-och-lekprogram. De ska med lagom självdistans svara på frågor om sitt sexliv och annat privat, som i SVT:s ”Fördomsshowen”.
Det är mingelprogram, intervjuer med poddkändisar och talkshows där väljarna ska få se vem Simona, Magda eller Jimmie egentligen är. Det ska vara avspänt. Känslan ska vara pubkväll med polarna. Den som inte svarar ingående uppfattas som stel.
Men det är orimligt. Får man föreslå ett skifte. Vad sägs om att låta politikerna slippa förnedrings-tv och förment personliga intervjuer med sköna snubbar, om de lovar att i gengäld avstå från att fultolka sina motståndares glassbilder och spontana boomerskämt? Det är ändå då, snarare än i de regisserade tramsintervjuerna, som de framstår som genuint mänskliga.
Karin Pihl är ledarskribent på Expressen. Läs fler av hennes texter här.
LÄS MER: Ingen politiker vill prata om den dolda skattenLÄS MER: Gud har nog inget emot Gunnar Strömmer