Mindre än hälften av utvisningarna har verkställts
Av de totalt 5 826 utvisningsdömda personer som avslutat fängelseplacering under 2013–2023 har 48 procent fått utvisningsbeslutet verkställt under uppföljningsperioden 2013–2024. Det är vanligast att utvisningen verkställts inom de första 12 månaderna. Skillnaderna mellan grupper utifrån kön, ålder och folkbokföringsstatus är relativt små. Det framkommer dock variationer mellan olika delar av världen utifrån medborgarskapsland, men andelen verkställda utvisningar är generellt relativt låg.
Andelen verkställda utvisningar är högst bland personer med medborgarskap i västeuropeiska länder (82 %), vilket kan relateras till EU:s regelverk och etablerade samarbetsstrukturer inom unionen som underlättar identifiering, handläggning och mottagande av medborgare. För personer med nordafrikanskt medborgarskap är andelen verkställda utvisningar betydligt lägre (32 %). Det kan delvis förklaras av praktiska verkställighetshinder, såsom svårigheter att fastställa identitet och erhålla resehandlingar samt avsaknad av återtagandeavtal, vilket i vissa fall kan innebära att frivilligt återvändande i praktiken blir en förutsättning för verkställighet. Även säkerhetsförhållanden i mottagarlandet påverkar möjligheten att genomföra utvisningar. Utvisningar kan dock verkställas till andra länder än personens medborgarskapsland, exempelvis om personen har uppehållstillstånd i ett annat land. Verkställighetshinder kopplade till medborgarskapslandet behöver därför inte nödvändigtvis försvåra själva utvisningsprocessen. Det här är viktigt att beakta vid tolkningen av resultaten.
Andelen verkställda utvisningar har ökat över tid
När den årliga utvecklingen studeras syns en tydlig ökning av andelen utvisningsbeslut som verkställs inom ett år efter avslutad fängelseplacering under perioden 2013–2023. I början av perioden var verkställighetsnivån påtagligt låg. Endast 18 procent av de som avslutade fängelseplacering 2013 utvisades inom ett år. Därefter skedde en kraftig ökning och bland dem som avslutade fängelseplacering 2019 var nivån som högst, 60 procent. Utvecklingen sammanfaller med att nya föreskrifter om verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut infördes 2014, vilket kan ha bidragit till ett mer strukturerat arbetssätt. Under samma period har även åtgärder successivt införts för att stärka det internationella samarbetet, bland annat genom införandet av sambandsmän vid utlandsmyndigheter från och med 2016 samt genom EU-gemensamma återtagandeavtal. Antalet anställda inom gränspolisen, som ansvarar för att verkställa utvisningarna, har dessutom ökat med cirka 50 procent mellan 2016 och 2024. Även om några säkra orsakssamband inte kan fastställas, talar de tidsmässiga sambanden för att dessa faktorer sammantaget kan ha haft betydelse. Bland dem som avslutade fängelseplacering 2020–2021 syns dock en minskning, vilket sannolikt hänger samman med praktiska verkställighetshinder som uppstod under covid-19-pandemin. Nedgången innebar dock inte en återgång till de låga nivåer som rådde i början av perioden. En uppåtgående utveckling syns därefter och bland dem som avslutade fängelseplacering 2023 utvisades 58 procent inom ett år.
Antalet utvisningsdömda personer som avslutat fängelseplacering har samtidigt minskat sedan mitten av 2010-talet, vilket kan ha inneburit färre verkställighetsärenden för polisen. Det är dock oklart i vilken utsträckning det har bidragit till den ökande verkställighetsgraden.
Nästan en femtedel har lagförts för nya brott i Sverige
Bland samtliga utvisningsdömda personer som avslutat fängelseplacering under perioden 2013–2023 har 18 procent lagförts för nya brott i Sverige under uppföljningsperioden. Tillsammans står de för 4 197 brott, vilket utgör 0,2 procent av samtliga lagförda brott samma period. Dessa brott kan ha skett antingen därför att utvisningsbeslut inte verkställts eller efter att personen återvänt till Sverige, efter att återreseförbud har upphört eller överträtts. Brottshändelserna är främst koncentrerade till de första 12 månaderna efter avslutad fängelseplacering.
I huvudsak visar resultaten välkända mönster för brottsligheten i stort, där män och yngre personer oftare lagförs för brott på nytt jämfört med kvinnor och äldre. Andelen personer som lagförs för nya brott är högre bland folkbokförda än bland dem som inte är folkbokförda. Det kan sannolikt delvis förstås mot bakgrund av att personer med starkare anknytning till Sverige i regel meddelas kortare återreseförbud i sina utvisningsbeslut. Samtidigt kan en selektionseffekt antas, eftersom en sådan anknytning normalt förutsätter att brottsligheten varit mer allvarlig för att utvisning ska komma i fråga. Personer som inte är folkbokförda står dock för flest antal nya lagförda brott, vilket kan förklaras av att de utgör en majoritet av studiepopulationen.
Främst stölder samt narkotika- och smugglingsbrott
De som haft tillgreppsbrott (ej inkluderat rån) som huvudbrott i den dom som föranlett fängelseplacering är den största gruppen bland samtliga utvisningsdömda som avslutat fängelseplacering 2013–2023. De utgör också en av de grupperna där andelen personer som lagförs för nya brott är störst (24 %). Tillgreppsbrott är även det vanligaste brottet som utvisningsdömda lagförs för efter fängelseplacering, och dessa brott utgör 37 procent av samtliga nya lagföringar.
Det näst vanligaste är att ha narkotika- och smugglingsbrott som huvudbrott i dom som föranlett fängelseplacering. Det här är också en förhållandevis vanlig brottskategori sett till nya lagföringar för brott som inträffat efter fängelseplaceringens avslut (13 %). Det överensstämmer i stor utsträckning med vilka brottstyper som generellt är vanligast bland personer som lagförs för brott på nytt. Resultaten ger därmed inget stöd för att utvisningsdömda skiljer sig från andra brottsdömda grupper med avseende på vilken typ av brott de lagförs för på nytt.
Medborgarskap i östeuropeiska länder mer vanligt
Över hälften av de utvisningsdömda som avslutat fängelseplacering 2013–2023 har medborgarskap i ett europeiskt land. Av dessa utgör personer med östeuropeiskt medborgarskap 30 procent, och den gruppen står för en stor majoritet av de nya lagförda brotten. De står dock inte för fler brott än vad som är förväntat givet gruppens storlek. En möjlig förklaring till att personer i denna grupp i högre utsträckning registreras för nya brott i Sverige är den fria rörligheten inom EU, som innebär att det saknas fysiska eller administrativa hinder för att återvända till Sverige under återreseförbudet och begå brott på nytt.
I övrigt visar resultaten tydliga variationer mellan olika delar av världen i andelen personer som lagförs för brott på nytt efter fängelseplacering. Förutom Östeuropa återfinns högre nivåer även i gruppen där medborgarskap inte kunnat definieras samt bland personer från Nordeuropa, Nordafrika, Östafrika och Västasien. Skillnaderna kan delvis hänga samman med möjligheterna att verkställa utvisning. När utvisning fördröjs eller försvåras stannar fler personer kvar i Sverige, vilket ökar sannolikheten för att nya brott registreras. Ett tydligt exempel är gruppen där medborgarskap inte kunnat fastställas och där fördröjningar kan uppstå i arbetet med att fastställa identitet. Den gruppen uppvisar relativt höga nivåer på samtliga mått vad gäller fortsatt brottslighet.
Behov av vidare utredning för ökad kunskap
Regelverket om utvisning på grund av brott skärptes senast 2022, och i april 2026 föreslog regeringen åtgärder som syftar till att möjliggöra fler utvisningsbeslut i brottmål i (prop. 2025/26:235). Resultaten i den här undersökningen visar dock att en stor del av besluten inte verkställs i praktiken och indikerar att det inte bara är formella verkställighetshinder som är bakomliggande orsaker, utan att det även kan finnas strukturella och organisatoriska utmaningar och brister i verkställighetsprocessen. Detta understryker behovet av vidare utredning för fördjupad kunskap om hur organisatoriska, rättsliga och praktiska faktorer samverkar i verkställighetsprocessen. Lagändringarnas praktiska effekt kan bedömas först när beslut om utvisning faktiskt verkställs. Hur snabbt och i vilken grad utvisningsbeslut verkställs har vidare en påverkan på omfattningen av fortsatt brottslighet i Sverige bland personer som dömts till utvisning på grund av brott.