Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
Tobaksindustrin är skickliga lobbyister. Det är sedan gammalt. Men regeringen borde lyssna på sin egen expertmyndighet Folkhälsomyndigheten i stället för att upprepa tobaksindustrins påståenden.
Sveriges Radios Kaliber har gjort en bra och viktig granskning av hur tobaksindustrins argument letar sig in i den svenska regeringens politik. Det handlar om nikotinpåsar, det vita snuset, som är tobaksindustrins senaste räddningsplanka bort från det nödvändiga och på sikt oundvikliga: ett förbud mot det skadliga och beroendeframkallande nikotinet. I alla produkter. Överallt.
Det stämmer inte
Nikotinpåsar är bra, menar tobaksindustrin, eftersom de får folk att sluta röka. I och för sig är snusare fortfarande beroende av nikotin, men de slipper de skadliga effekterna av att röka tobaken. Harm reduction, är argumentet.
”Det är ett mekaniskt resultat” ekar Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa om förhållandet mellan snusning och rökning. ”Om färre väljer att röka och fler väljer att snusa så får det då resultatet att det leder till lägre tobaksrelaterad dödlighet”, säger han till Sveriges radio.
Att fler snusare leder till färre rökare bygger på föreställningen att de som börjar snusa annars hade börjat röka. Men det stämmer inte. Högstadie- och gymnasieungdomar i Sverige var på väg att bli helt nikotinfria. Sedan kom det vita snuset. Och användning av vitt snus slipar ner trösklarna till rökningen.
Just nu ökar snusandet kraftigt bland tonåringarna – samtidigt som rökandet har slutat minska. Mellan 2021 och 2023 uppmättes till och med en ökning av andelen elever som röker.
För att citera Folkhälsomyndighetens avdelningschef Josefin Päiviö Jonsson:
På tobaksindustrins sida
”Den här regeringen kommer alltid stå på den svenska snusarens sida” säger Benjamin Dousa. Mer ärligt skulle vara att säga att han vill stå på den globala tobaksindustrins sida.
Några av producenterna i Sverige, som Gotlandssnus AB och Skruf Snus AB är svenska företag. Men de största snustillverkarna i Sverige ägs av multinationella British American Tobacco (varumärket Velo) och Philip Morris (som äger Swedish Match och varumärket Zyn)
Snusindustrin är inte en obetydlig arbetsgivare i Sverige. Det handlar om ett par tusen arbetstillfällen. Men det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
Det är vad snusproducenterna får i dag: statligt subventionerad marknadsföring. Glad att jag inte blev diplomat som jag drömde om en gång i tiden. Tänk att springa i Bryssels korridorer och på franska UD med budskapet att även deras tonåringar ska börja sova med en nikotinpåse under läppen.
(Om man inte måste lobba för att sänka skatten på fossila bränslen under EU:s miniminivå. Vet inte vad som skulle vara värst).
Se till att de som vill sluta röka får tillgång till evidensbaserade metoder för rökavvänjing. Inför verkningsfullt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och ungdomar – vem inbillar sig att en vuxen rökare lockas att byta till snus för att det smakar hallonsoda?
Och som min kollega Vilgot Österlund har argumenterat för på den här sidan tidigare: Sluta subventionera det vita snuset – beskatta det som traditionellt snus.
Vive la France! och ¡Viva España! som gör det enda rätta: satsar på nikotinfrihet istället för ännu en tobaksprodukt som sänker trösklarna till rökning.
Lisa Pelling