Publicerad 8 maj 2026 kl 06.10
Mittenväljarna avgör valet. Men det är inte främst Simona Mohamssons uppgift att locka blockbytare till högersidan.
SImona Mohamsson, partiledare L.
Foto: FREDRIK KARLSSON
Öppna bild i helskärm
Elisabeth Thand Ringqvist, partiledare för C.
Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Vilket parti bör en liberal rösta på, Centern eller Liberalerna? Frågan debatterades i SVT:s Aktuellt på tisdagskvällen, under rubriken ”Slaget om mittenväljarna”. Den åtråvärda grupp som båda blocken kämpar om. De avgör valet.
I studion stod C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist och L-ledaren Simona Mohamsson, som la fram sin respektive sak. Men ingen av dem kommer att vinna slaget.
SVT:s fråga – ”ni är ju ute efter de osäkra mittenväljarna” – är för all del intressant. Sedan Centern lämnade sin obegripliga ekohumanism bakom sig kallar båda partierna sig för liberala. Liberalismen är en mittenideologi. Man kan spontant tänka sig att många väljare velar mellan C och L.
Men det har lite att göra med de väljare som faktiskt befinner sig i mitten. Den kampen står främst mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.
Mer än en tredjedel av väljarna uppger att deras politiska intresse är lågt. Ändå är de hyfsat duktiga på att gå till vallokalen. I den här gruppen är en hög andel varken höger eller vänster, visar en undersökning från Indikator Opinion.
Bland dem som inte alls är intresserade av politik betraktar sig majoriteten, 51 procent, som mittenväljare. Jämför det med de intresserade, där bara 15 procent anser sig vara varken höger eller vänster.
Det är med andra ord inte främst Simona Mohamssons jobb att vinna över de rörliga mittenväljarna om Tidö ska vinna valet.
Den typiska mittenväljaren som avgör valet är alltså inte en ideologisk liberal vars vånda över valet mellan Thand Ringqvist och Mohamsson håller henne vaken om nätterna. Snarare är det en person som har andra intressen i livet men som tycker att det är viktigt att rösta, och vid varje val frågor sig om det blå eller det röda laget för tillfället verkar vettigast.
Det syns också i SVT:s valundersökningar. Mellan 2018 och 2022 tappade S sex procent av sina väljare till M, men bara tre procent till stödpartiet V. Moderaterna förlorade motsvarande åtta procent till S, det enskilt största tappet efter SD.
Samma trend kan skönjas när de borgerliga partierna förlorade valet 2014. Moderaterna tappade stort till SD, men också till S. Omvänt gäller för 2006 då den borgerliga alliansen vann valet. Som statsvetarna Sören Holmberg och Mikael Oscarsson skriver i en analys: ”Den viktigaste partibytarströmmen 2006 – den som avgjorde valet – var den från Socialdemokraterna 2002 till Moderaterna 2006.”
Det är med andra ord inte främst Simona Mohamssons jobb att vinna över de rörliga mittenväljarna om Tidö ska vinna valet. I stället är det Ulf Kristersson som har den uppgiften. Moderaterna måste lyckas attrahera de ointresserade som står mellan S och M.
För att det ska ske måste M lyckas framstå som ett borgerligt men pragmatiskt statsbärande parti. Ideologiska projekt och idédrivna nycker kan med fördel lämnas till Liberalerna.
LÄS MER: Snygg-dansken kan rädda MohamssonLÄS MER: Nooshis flört i SVT avslöjar en avgrund