Lars Söderström
ST-läkare i allmänmedicin, Vårdcentralen Centrum Praktikertjänst AB, Skövde

Sofia Dalemo
med dr, adjungerad universitetslektor, distriktsläkare, Närhälsan Guldvingen vårdcentral, Lidköping; Göteborgs universitet

Egenreferat. Sedan 1990-talet har den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar i Sverige ökat stadigt och ligger nu bland de högsta nivåerna i Europa [1]. Under 2024 hade 8,4 procent av alla barn och ungdomar kontakt med barn och ungdomspsykiatrin (Bup), medan nationella siffror för primärvården saknas. Trots detta är utbildningen i barn- och ungdomspsykiatri för ST-läkare och specialister inom primärvården mycket begränsad, samtidigt som dessa läkare förväntas ha en bred kompetens i att bedöma och behandla psykisk ohälsa hos unga patienter.

Annons

Annons

Vi genomförde en webbaserad enkät riktad till allmänspecialister och ST-läkare inom primärvården i Västra Götalandsregionen, med fokus på omhändertagandet av barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Syftet var att kartlägga: 1) den självskattade omfattningen av utbildning i barn- och ungdomspsykiatri, 2) den självupplevda kompetensen vid olika typer av psykiska symtom, samt 3) den självupplevda kompetensen vid förskrivning av psykofarmaka. Totalt besvarades enkäten av 328 läkare (184 specialister, 144 ST-läkare).

En klar majoritet av de svarande uppgav att de helt saknade eller hade mindre än 2 veckors total utbildning, klinisk tjänstgöring eller randning inom barn- och ungdomspsykiatri under sin utbildning. Den självupplevda kompetensen i att handlägga psykisk ohälsa hos barn och ungdomar var generellt låg över samtliga symtomområden, särskilt för ålderskategorin 6–12 år (Figur 1). Allra lägst skattades kompetens vid självskadebeteende, missbruk/beroende samt tics/tvångstillstånd. Beträffande ungdomar 13–17 år rapporterades en högre självupplevd kompetens inom samma områden, men nivåerna förblev låga.

Trygghet vid förskrivning av psykofarmaka skattades på en Likert-skala från 0 (»mycket otrygg«) till 10 (»helt trygg«). Även här var tryggheten generellt låg, med högre nivåer för ungdomar än för barn. Medelvärdet för barn 6–12 år var 2,5 (±2,1) och för ungdomar 13–17 år 4,2 (±2,2), med en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna (P < 0,0001). Mellan 80 och 90 procent av läkarna angav att de önskade mer utbildning i barn- och ungdomspsykiatri för samtliga symtom som ingick i enkäten.

Annons

Annons

Resultaten tydliggör ett omfattande behov av förstärkt utbildning i barn- och ungdomspsykiatri, i både läkarutbildningen, ST-utbildningen och vidare fortbildning för primärvårdens läkare. Åtgärder som kliniska placeringar vid Bup-enheter samt digitala konsultationer med Bup-specialister skulle kunna bidra till att stärka den kliniska kompetensen.

Referenser

1. McGorry P, et al. Front Psychiatry. 2025;15:1517533.

2. Söderström L, Knez R, Dalemo S. Scand J Prim Health Care. 2026;44(1):2654175.

Läs mer