Publicerad 10 maj 2026 kl 14.00
Med ”De undanträngda” fortsätter Jonna Bornemark sin undersökning av världen.
Jesper Strömbäck Eklund tycker att filosofen trasslar till det den här gången.
Med bokserien ”Vrida världen” vill filosofen Jonna Bornemark förändra hur vi lever.
Foto: Linnéa Jonasson Bernholm/Appendix Fotog / Volante
Öppna bild i helskärm
Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.
Foto: OLLE SPORRONG
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Det är lätt att tanken rusar när man läser filosofen Jonna Bornemark. Hisnande utsagor om livets böjlighet gör att skylten ”tänk om” gärna blinkar rött. Går jorden under? Absolut, vårt sätt att leva måste radikalt stöpas om. Med bokserien ”Vrida världen” vill Bornemark luckra upp det cartesianska subjektet och hitta nya sätt för människan att leva – inte i världen, utan med den.
Ta ansvar, vårda moder Gaia ömt och konsumera way less.
Öppna bild i helskärm
I seriens första bok ”De levande” stod relationen med djur i centrum. Då simmade begripliga mörtar och hästar runt i texten. Något lättsmält svar på frågan ”Vill hästen bli riden?” gavs förstås inte, men visst dröjer den sig kvar. Vill hästen det?
Jag tänker på det ofta.
När del två i serien nu ges ut står i stället autistiska erfarenheter på agendan. Jag känner direkt att nej, nej, nej Jonna det här är för… trassligt? ”De undanträngda” utgår nämligen från en skriv- och samtalsgrupp som Bornemark startade i kölvattnet efter den omdebatterade kurs i autistiskt skrivande som gavs vid Göteborgs universitet hösten 2022. Det blev ett jävla liv runt den. Ingen tycks tyvärr ha blivit klokare efter att antologin ”Att återta ett annat modersmål” dök upp häromåret.
Så hur har Bornemark genererat filosofi av denna gäckande grupp?
Vrida världen-projektet tycks sprungen ur en djup oro för klimatet, något som paradoxalt nog är ganska nedtonat i ”De undanträngda”. Miljöaktivism är kanske inte så populärt längre. Ekokritiken framträder i stället implicit genom hur autisternas sätt att erfara världen höjs upp av Bornemark som ett nytt ideal, fullt av potential till långsamhet och motstånd. Om neurotypikern bara kunde vara lite mer autistisk…
Röken sprutar ut ur mina öron.
Nyckeln är en specifik sorts sinnlighet, som Bornemark definierar som vild. ”Vild sinnlighet” är filosofiska för att beskriva hur en person med autism tar in omgivningen radikalt annorlunda än många andra. Och kan ha intensiva relationer till ting. Ett drabbande exempel är gruppmedlemmen Maries beskrivning av hur hon tillsammans med vännen Karro omsorgsfullt tar hand om en plastficka. Den har ett hål i magen.
När professor Bornemark gör entré i texten blir jag i stället överstimulerad. Kanske är det ett retoriskt grepp, att jag ska tvingas in i en autistisk erfarenhet? Det flyger ej. För den teoretiska apparat som Bornemark bygger upp genom 1500-talsfilosofen Giordano Bruno och den samtida fysikern Karen Barad är så kompakt att den stundtals blir ogenomtränglig. Pedagogisk känslighet borde vara självklar i ett projekt vars ambition är att förändra människors sätt att leva. Det saknas stora delar av ”De undanträngda”.
Vill plastfickan bli omhändertagen?
Röken sprutar ut ur mina öron efter en tredje omläsning.
SAKPROSA
JONNA BORNEMARK
Vrida världen. De undanträngda
Volante, 254 s.
Visa mer
Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare