År efter år följer unga med spänning hur deltagarna i PH går över gränser, gör bort sig och framstår som närapå hjärndöda. En typ av underhållning som är djupt oetisk och borde läggas ned.
Bild: Anders Wiklund/TT
Paradise Hotel var en av alla dokusåpor som dök upp i början av 2000-talet. Medverkande var vanliga unga människor. I den första svenska säsongen 2005, deltog bland annat prinsessan Sofia, i dag gift med prins Carl Philip. Deltagarna bor på ett lyxhotell där de är avskurna från omvärlden och ska bilda par för att hålla sig kvar i leken. Det par som är kvar sist vinner pengar som de antingen delar eller den ena parten lägger beslag på själv, genom att kasta en kula i en avslutande ceremoni som visar om de kan lita på varandra eller inte.
I likhet med andra realityformat som lyckats överleva in i våra dagar har Paradise Hotel förändrats med åren. Men till skillnad från på de flesta andra håll har förändringarna varit till det sämre. I alla fall ur etisk aspekt. Det har varit tydligt. Formatet har blivit råare, gränser passerats och många av de som deltar inte mått bra. Men det är rimligtvis också det som gjort programmet en succé bland unga tittare, vilka med entusiasm inväntar varje ny säsong, slaviskt följer skvaller- och spoilerkonton i sociala medier och diskuterar deltagarna både på nätet och IRL.
Riktigt hur illa det faktiskt är, var dock svårt att förstå innan SVT:s Dokument inifrån nyligen publicerade sin granskning av programmet bakom kulisserna “Tillbaka till paradiset” (SVT 26/4).
Annons
Annons
Läs också: Han har granskat skandalsåpan
SVT har fått tillgång till råmaterialet från säsong 14, vilken sändes 2021. Det året blev en deltagare utslängd under inspelningen efter anklagelser som sexuella övergrepp. Sändningarna stoppades också mitt i efter en stor debatt i media, polisanmälningar och en förundersökning om våldtäkt, vilken sedan lades ned. Narrativet som målades upp, bland annat i Expressen, var svartvitt och den anklagade deltagaren blev så hårt ansatt att han funderade på att ta sitt liv. Han lämnade sedan landet. Att personen uppfört sig illa är det inget som går att ifrågasätta. Men det som framkommer i SVT:s dokumentär är hur produktionen manipulerar, hetsar och driver på oacceptabla beteenden. Hur de ljuger för utsatta unga människor som tankats fulla med alkohol och gör allt för att deltagarna ska balansera på gränsen för det som är acceptabelt, eller till och med passera den. Hur de vuxna känslokallt tvingar unga att göra saker trots att det framkallar regelrätta panikattacker.
Fortfarande finns mycket av det som är oroväckande kvar
Man kan argumentera för att de som väljer att vara med i PH är myndiga och får ta ansvar själva. Men det är att göra det väl enkelt. För i Paradise Hotel är de som plockas ut som medverkande väldigt ofta sådana med trasig och problematisk bakgrund. Personer som saknar grundtrygghet, spärrar och goda framtidsutsikter . För dem är den typ av kändisskap som kan byggas av medverkade i en realityproduktion som att vinna högsta vinsten. Lyckas man göra ett tillräckligt stort avtryck ger det många följare i sociala medier, pengar och kontakter. Något som skapar en närapå total gränslöshet vilket utnyttjas av produktionen. Och för varje “framgångssaga” finns det ett antal unga som lämnas med ångest, ånger och i värsta fall självmordstankar.
Cheferna på produktionsbolaget bakom Paradise Hotel menar nu att man skärpt reglerna och tar ett större ansvar. Men det är tveksamt. Fortfarande finns mycket av det som är oroväckande kvar. Och vad säger det egentligen om vuxenvärlden när man gör underhållning av trasiga ungdomar på det här sättet? Att man utnyttjar social utsatthet för att skapa drama och göra vinst? Inget trevligt i alla fall. Både de som ligger bakom programmet, de medier som spelar med i haussandet av PH och alla som gottar sig i eländet, borde skämmas.