Året är 1997. Regeringen konstaterar att de minst attraktiva bostadsområdena sedan 1980-talet allt mer befolkats av invandrare och personer mer eller mindre utslagna från arbetsmarknaden. Den statliga Storstadskommittén ger en ung departementssekreterare i uppgift att göra en grundlig analys av läget. Han heter Ilija Batljan, då 30 år gammal. Fyra år innan kom han som flykting från Bosnien. 

Situationen är att beteckna som allvarlig, konstaterar Ilija Batljan i utredningen Delade städer. Han beskriver en ekonomisk, social, etnisk och demografisk segregation som har förstärkts. De fattigaste bostadsområdena i Stockholmsområdet har blivit allt fattigare. I resten av staden går utvecklingen mot ökad ekonomisk utjämning. 

[ Annons ]

Nu snart trettio år senare minns Ilija Batljan att han förvånades över en sak under arbetet med rapporten. 

Med tiden har det förstås blivit allt färre från Norrland

– Tesen jag utgick från var att det rörde sig om etnisk segregation, men jag upptäckte att oavsett etnicitet, så flyttar folk så fort de får det lite bättre. Med andra ord, de som är kvar har sämst förutsättningar, oavsett om föräldrarna är från Norrland eller från Etiopien. Fast med tiden har det förstås blivit allt färre från Norrland, konstaterar Ilija Batljan. 

[ Annons ]

Det går i dag till stor del att göra en copy-paste av hans utredning. Segregationen som var tydlig då har förstärkts – inte minst med den stora flyktingvågen från 2013 till 2015. Samtidigt har segregationen befästs och blivit en del av samhället. Vid sidan av rapporter om dåliga språkkunskaper och låga skolresultat har det också funnits en positiv och tidvis romantiserande bild av miljonprogrammens mångkultur med ”ortens” rappare och spännande matkultur. Studier har även visat att det kan finnas fördelar med att folk med samma etnicitet bor i samma områden. 

Men sen kom gängkriminaliteten, och begreppet bostadssegregation fick en ny innebörd. När de gängse förklaringsmodellerna: ”folk ska komma i arbete”, ”skolorna måste bli bättre”, ”ökade kunskaper i svenska”, inte längre räckte till blickade man mot miljonprogrammens slitna fasader. Sitter problemen i strukturen vi byggt? Är det fel hus med fel invånare? Bör man till och med riva kåkarna?

Inte helt oväntat har denna fråga även seglat upp som en valfråga. När S-politikern Lawen Redar lade fram ett program för att minska segregationen var budskapet tydligt: Ägt boende, gärna villor och radhus, ska in i områden med många hyresrätter. Och vice versa – blanda mer i välbärgade områden, exempelvis genom att subventionera billiga hyresrätter. Det som sedan i debatten kom att kallas för ”tvångsblandning”. 

Det är lite märkligt att det nu talas så mycket om att vi ska ha fler blandade områden, det är ju inget nytt

Martin Grandér , bostads- och urbanforskare på Malmö universitet, har i mer än 15 år studerat boendeojämlikheten i Sverige. 

– Det är lite märkligt att det nu talas så mycket om att vi ska ha fler blandade områden, det är ju inget nytt. Efter miljonprogrammen har det funnits en uttalad ambition att bygga med blandade bestånd, konstaterar han.   

Martin Grandér nämner bland annat området Kirseberg utanför Malmö, där det under lång tid byggts olika upplåtelseformer bredvid varandra – utan att det skapat friktion och uppmärksamhet. 

– När det får växa fram dynamiskt med olika boendeformer ser man inte de konflikterna på samma sätt när det byggs mycket nytt, säger han. 

Annorlunda blev det när MKB under 2020 byggde hyresrätter i Limhamns sjöstad. När det flyttade in barnfamiljer med försörjningsstöd och dessutom en kriminellt belastad familj blev området i folkmun känt som ”Rosengård by the sea”. Efter en del skjutningar och sprängningar blev kritiken för stark och uthyrningspraxis stramades åt. 

Några nya bostadsrätter eller radhus i ett miljonområde kan på marginalen snygga till statistiken på en karta

I grunden anser Martin Grandér det som problematiskt när så många, inte minst politiker, tror att minskad segregation som en bostadspolitisk åtgärd automatiskt löser integrationen. 

– Några nya bostadsrätter eller radhus i ett miljonområde kan på marginalen snygga till statistiken på en karta, men det krävs djupare sociala insatser och ekonomiska reformer för att nå verklig integration och förbättra villkoren för invånare i utsatta områden.

Han betonar också att blandade bostadsområden inte nödvändigtvis ökar integrationen. 

– Människor har olika sociala nätverk, olika hobbys, och går kanske även i olika skolor. Man kan alltså bo tillsammans men parallellt leva helt separata liv, säger Martin Grandér. 

Bara några dagar innan samtalet har han sammanställt en studie som tittat på i vilken mån nyproduktionen i Malmö och Göteborg minskat segregationen. När det byggdes nya hyresrätter eller bostadsrätter i de mer utsatta områdena sågs ingen effekt på socioekonomin. 

Man får inte in höginkomsttagare, däremot blir det en omfördelning i området med i stort sett samma hushåll

– Det enda man med säkerhet kan konstatera är att nya hyresrätter i välbeställda områden minskar segregationen både i området och i staden som helhet. Men man måste komma ihåg att nyproduktion är en väldigt liten del av det totala beståndet och dessutom dyrt. Att det flyttar in bidragstagare i välmående områden, vilket ofta är en farhåga, är rätt osannolikt, säger Martin Grandér. 

Mats Wilhelmsson, professor på KTH, gjorde på uppdrag av Region Stockholm en liknande analys i Stockholms län, där man följt hur upplåtelseformer och inkomsterna har utvecklats mellan 2015 och 2023.

Här såg forskarna en viss ökad inkomstspridning när det byggts ägt boende i områden med mest hyresrätter. 

– Men det är en väldigt liten effekt, inte signifikant, för att tala forskarspråk. Min analys är att man inte får in höginkomsttagare, däremot blir det en omfördelning i området med i stort sett samma hushåll. Så ett sätt att minska segregationen är det nog inte, säger Mats Wilhelmsson. 

Mer spridning av inkomsterna blev det däremot när det byggdes hyresrätter i höginkomstområden. Alltså samma resultat som man såg i Malmö och Göteborg.

För att krångla till det så finns det även forskning som visar att nybyggnation i socioekonomiskt svaga områden kan minska segregationen. Huvudsakligen handlar det då om bostadsrätter

– I områden där andelen hyresrätter ökade med 10–15 procentenheter har inkomstskillnaderna ökat med 3–4 procent, säger Mats Wilhelmsson och tillägger: 

– Men det ger nog inte så stor inkomstspridning att bygga hyresrätter i stadens attraktiva delar, där många med långa kötider sannolikt också har höga inkomster. 

Därmed kunde saken vara klar, men för att krångla till det så finns det även forskning som visar på att nybyggnation i socioekonomiskt svaga områden kan minska segregationen. Huvudsakligen handlar det då om bostadsrätter. Hyresrätter har en betydligt mindre effekt.

Det visar en studie från Urban Lab vid Uppsala universitet där Matz Dahlberg, professor i nationalekonomi vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, är en av forskarna. Underlaget var 141 stora nybyggnationer i ”fattiga” stadsdelar under perioden 1998–2022, där stora bostadsprojekt med minst 100 nya bostäder genomförts. Resultaten jämfördes med liknande områden där ingen nybyggnation gjorts. 

I områden där bostadsrätter byggts steg medelinkomsten med 7,7 procent, utbildningsnivån gick upp och andelen invånare födda utanför Europa minskade med 1,5 procentenheter. Effekten var störst i de allra fattigaste områdena. 

Inkomstnivån gick upp i det existerande beståndet – ett tecken på att hela området upplevdes som mer attraktivt.

Forskarna fann dessutom en så kallad kannibaliseringseffekt

Men för nya hyresrätter såg bilden annorlunda ut. Medelinkomsten i området ökade med måttliga 1,6 procent. Forskarna fann dessutom en så kallad kannibaliseringseffekt: De som flyttade in kom ofta från ett grannområde, snarare än från helt andra delar av staden. 

Det har funnits en oro för att ett lyft av ett område skapar en undanträngningseffekt, där folk tvingas bort på grund av högre boendekostnader.

– Det såg vi inte i vår studie. Ursprungsinvånarna flyttar inte ut i större utsträckning än de gjorde innan nybyggnation. Vi har sett sådant i andra länder, där områden som gentrifieras tvingar bort de som bott där tidigare. Men vi har en reglerad hyresmarknad som till viss del gör att folk kan bo kvar, säger Matz Dahlberg.

Det är förstås positivt ur hyresgästernas perspektiv. Men om syftet är att ändra ett områdes socioekonomiska karaktär i hyresbestånden, är det bevisligen svårare med det hyressystem vi har.

Sedan är frågan om studien från Uppsala universitet är tillämplig för alla svaga områden. Urvalet är områden med relativt stora projekt, där minst 100 nya bostäder byggts. I de mest segregerade områdena i Sverige, där andelen utlandsfödda kan ligga mellan 60 och 90 procent, är intresset lågt för att bygga nya bostäder. I många utsatta områden bedömer fastighetsbolagen att varken priser eller hyror kan bära en nyproduktion.

Och den stora obesvarade frågan, enligt Matz Dahlberg, är om det spelar roll för människors livschanser var de bor. 

 – I USA finns experiment som visar att barn som fick flytta till mer blandade områden fick bättre hälsa och högre utbildning. Någon motsvarande svensk forskning finns ännu inte – men jag tror att de mekanismerna borde gälla även här, säger Matz Dalhberg. 

Det finns segregation även i Danderyd

Mats Wilhelmsson vill inte helt avfärda ”bland-metoden” men anser att bygga bort segregationen är det dyraste verktyget i lådan. 

– Trots att jag är på KTH är jag inte för de ingenjörsmässiga lösningarna, att vi ska bygga bort någonting. Det finns segregation även i Danderyd. Då bör man väl titta mer på inkomster, alltså att stötta med bidrag eller ändra skatter? Det är A och O att det finns arbete och inkomster.

Martin Grandér är inne på samma linje. 

– Vi kommer alltid ha människor med låga inkomster som vill hyra de billigaste bostäderna. Att flytta dessa individer är ju inte så enkelt, eftersom det inte finns billiga bostäder någon annanstans. Och då är vi inne på hur hyror sätts, vilka inkomstkrav värdar sätter och bostadsförmedlingarnas kösystem som borde reformeras. 

Vad säger då Ilija Batljan, utredaren som sedermera blev socialdemokratisk politiker och därefter omtalad fastighetsbolagsägare. Vad borde politiken ha gjort under alla dessa år som man inte gjorde?

– Jag har lämnat det politiska för länge sedan, så det kan jag inte kommentera. Sen funkar livet så, ju äldre man blir desto mer konservativ blir man väl. Så mina lösningar är relativt åt det hållet: Först måste allt bottna i lag och ordning. I Sverige ska svensk lag gälla. Sedan är det jobb, jobb och åter jobb som gäller, säger Ilija Batljan. 

Abel Abraham, Hammarby fotboll. Foto: Johan Bergmark.

”Jag tycker att vi borde prata lite mer om inkludering”

Stena Fastigheter har sedan flera år ett samarbete med Samhällsmatchen – Hammarby Fotbolls sociala initiativ i söderort. Nyligen gick också Einar Mattsson in för att stötta initiativet Anställning av unga vuxna.

Abel Abraham är en av grundarna av Samhällsmatchen. Efter universitet i fem år och att efter examen ha sökt 273 olika jobb skapade han helt enkelt sitt eget.

– Om jag med 300 högskolepeng och erfarenhet av att ha sommarjobbat sedan jag var 13 år hade svårt att få jobb – då vill jag inte ens tänka hur förutsättningarna ser ut för den som inte har allt det i sin ryggsäck. Det var med inspiration av min egen resa jag ville kunna bidra till att lyfta andra, säger Abel Abraham.

Inom ramen för Samhällsmatchen bedrivs allt ifrån spontanfotboll på gårdar till anställning av unga vuxna i Hammarbys olika verksamheter.

– Fotboll är världens största sport. Jag tycker att vi vore dumma om vi begränsade den kraften till enbart det som händer på fotbollsplanen. Det går att använda den här kraften för att göra mer gott ute i samhället.

Abel Abraham resonerar att begreppet integration ofta blir krångligt och missvisande.

– Som begrepp bottnar det ju väldigt mycket i att du som person behöver ta dig in i olika sammanhang. Jag tycker att vi i stället borde prata lite mer om inkludering. Jag tror att vi som folk i större utsträckning behöver vara tillåtande och öppna för att släppa in människor i vår gemenskap. Det är vad Samhällsmatchen vill vara.

Abel Abraham har fortfarande kvar en fot i Samhällsmatchen, men jobbar i dag främst med partnerskap och affärsutveckling. En naturlig utveckling menar han.

– I stället för att skrika sig hes över att samhället ska gripa in och förändra situationen, så behöver vi fråga oss själva vad som går att göra. Och där har företag en enormt viktig roll. Det är ju civilsamhället och det ideella föreningslivet som mångt och mycket burit Sverige framåt under lång tid. Men vi har kommit till en punkt i vår historia där också näringslivet behöver ta ett större ansvar. Vi ser gärna att fler fastighetsbolag går in i Samhällsmatchen.

Anna Oehme, Tennisförbundet. Foto: André de Loisted.

”När vi spelar tennis ihop blir det helt naturligt att prata vardagen”

”Den vita sporten” var det en gång i tiden. Men numera ekar slagen från överklassmarkören tennis mellan kvarteren i Södra Sofielund, ett av ställena i Malmö på polisens lista över utsatta områden.

– Tanken är just att göra sporten tillgänglig för de barn och ungdomar och som inte har en naturlig väg in i tennisen.

Det säger Anna Oehme som leder Tennis på Gatan i Södra Sofielund. Svenska Tennisförbundets samhällsprojekt som finansieras med medel från Svenska Spels Framåtfonden och som bedrivs på flera orter.

Även om Anna Oehme har brunnit för tennisen sedan hon fick sitt första racket av mormor och morfar när hon fyllde sju, pratar hon om sporten som sekundär.

– Vi jobbar jättemycket med värderingar och samhällsfrågor. Genom tennisen pratar vi med varandra, det är en möjlighet att möta vårdnadshavare och kunna göra bra saker ihop.

Anna Oehme konstaterar att de klassiska ”orten-sporterna” är basket och fotboll. Men tennis funkar utmärkt på gatan.

– Om det bara finns en parkeringsplats, så kan du måla upp linjer och sätta upp ett nät.

Lite problem fick man dock när ungdomarna, i bästa Björn Borg-stil, övade grundslag mot fastighetsbolaget MKB:s fasader. Men i övrigt har man en mycket bra dialog med bolaget och BID-projektet i området.

– Vi är nog ändå den aktör i området som känner, och har bäst relation, med unga i området. Det tror jag är jätteviktigt.

Om man pratar i termer av integration så menar Anna Oehme att det kommer som en helt naturlig del i ett projekt som detta.

– Jag tror att det är viktigt att förändring inte bedrivs upp-ifrån och ner. Ofta försöker man skapa möten och samtal. Men det upplevs lätt som konstruerat. När vi spelar tennis ihop blir det helt naturligt att prata vardagen. Då är det väldigt enkelt att snappa upp saker utan att det blir så laddat.

Anna Oehme tar ett väldigt konkret exempel som man just har bollat (!).

– Ett stort problem för många unga är att kunna ladda sina mobiler när de är ute. Då har det blivit att man hängt på biblio-tek och andra platser, där det blivit stökigt.

Ännu finns det ingen praktisk lösning på ett ganska simpelt problem. Men Anna Oehme hoppas att det ska gå att sätta upp en solcellsladdare – kanske bredvid någon av tennisplanerna.

Jasmin Nasssers, Studiegården. Foto: Johan Bergmark

”Det är så viktigt med andra perspektiv”

Studiegården i Skärholmen är Sveriges första fritidsgård med studieprofil. Här kan barn och ungdomar få stöttning och hjälp att klara sina studier, både på grundskole- och gymnasie-nivå. Man håller till i Röda Korsets lokaler och har öppet två dagar i vecka.

Manal Hassan, en av fyra deltidsanställda,
det vid sidan av de egna studierna till högskole-ingenjör i medicinteknik på KTH.

Det är en välbesökt verksamhet. Manal Hassan berättar att det brukar komma drygt ett fyrtiotal besökare per kväll. Även över sommaren är det verksamhet i ett -samarbete med Stena Fastigheter.

– Då blir det sommarskola för ungdomar som ska börja i nian. Vi kommer även ha –
med elever från Röda Korsets folkskola, som kommer visa upp hur man kan skapa sina egna dokumentärfilmer.

Manal Hassan pratar om varför det är så viktigt att det finns ”en tredje plats” för de unga där hon bor. Alltså en plats utanför skolan och hemmet.

– Där är det så kul att kunna få bidra till att de får andra perspektiv och chans att träffa folk som jobbar med saker man aldrig har tänkt att som en möjlighet. Vi har exempelvis en volontär som jobbar på riksdagen, och ungdomarna ställer alla möjliga frågor, säger hon.

Skärholmen betraktas av polisen som ett område med betydande utmaningar. Manal Hassan ger en något annan beskrivning.

– Det är en så fin plats. Jag är själv härifrån och tycker att det är jätteviktigt att folk härifrån kan vara med och bidra till den förändring som nu sker.

Inte minst är det viktigt med andra perspektiv på studier och karriärmöjligheter.

– Många ungdomar här är inte vana vid att deras föräldrar eller andra i ens närhet har sökt sig till en högre utbildning. Många har kommit till Sverige och bara försökt överleva, helt enkelt. Därför är det så viktigt att vi som är andra, eller kanske tredje, generationens invandrare visar på andra perspektiv och hur man kan ta sig längre.

Där hittar hon också sin egen kraft och inspiration.

– Att se deras utveckling. Hur de blir mer självsäkra i sig själva, i studierna, i livet.