175

“Var på din vakt när ord och gester blir för stora
Snälla akta dig för män som mig
på höga hästar med en gloria
Undvik de som pekar ut de onda och de goda
de som viskar sagolandet är förlorat” – Jocke Berg, “Låtsasvärlden” (2022)

Många saknar förståelse för vad statistik innebär, t ex födseltal. Det föddes fortfarande fler i Sverige än det dog förra året trots panikrubriker om minskade födslar. Sist Sverige hade negativt födselnetto var under 1990-talets ekonomiska kris, och befolkningen i Sverige växer fortfarande på grund av ett överskott av födslar, till skillnad mot då.

Förlossning åt höger

För många är det viktigt att måla upp kris och panik för att kunna använda för att driva egna agendor med diskutabel anledning och mål. Samt förstås få klick. En sådan är barnafödandekrisen där det påstås vara någon kris på grund av att för få barn föds. Det leder rent av till att en del tror att vi har födselunderskott, dvs att fler dör än föds i Sverige, men så är det alltså inte.

Det föds fortfarande fler än det dör i Sverige trots mediarubrikerna och politikernas utspel.

Att politiker bara hänger på är förstås en kompetensfråga, och sådan saknas ju oftast hos politiker liksom hos journalister, som per definition “bara ställer frågor” eftersom de själva saknar kompetens till annat.

Verkligheten är att det bara var under 1990-talets ekonomiska kris vi hade negativt födselnetto. Graf med data enligt SCB nedan.

Faktum är alltså att vi rent av haft en ännu längre födselkris under Gröna Vågens 1970-tal, med betydligt sämre (om än positivt) födselnetto än idag. Den som tycker vi har en kris idag gick väl fortfarande i blöja på 1990-talet och var inte ens ett bildat ägg i sin mors äggstockar på 1970-talet.

Och Sverige överlevde både Gröna Vågen och 90-talskrisen och barnafödandet återhämtade sig. Anledningen är en cyklicitet i när barn föds, så kallad babyboom och denna upprepar sig som man ser ovan därmed om än med längre och längre intervaller i takt med att man på grund av samhällets krav på utbildning och bostadskarriär skaffar barn i allt högre ålder.

Men Sverige har fortfarande ett födselöverskott, om nu detta är ett självändamål. Man kan konstatera att system som bygger på evig tillväxt (t ex av befolkning) inte är hållbara, så det är oavsett lämpligt att samhället utformas för att inte kräva födselöverskott.

Sedan invänder förstås som alltid domedagsprofeterna om att det blir kris sen. Nej, det blir det inte. Sverige och svenskarna har generellt (inte förstås du, kära läsare, som bara upplever eländes elände när du bygger ditt liv på klickbetesrubriker) bättre än någonsin, och det trots tidigare så kallade kriser i barnafödandet.

“Oh, oh, Baby boom boom pesten härjar
Alla ska ha elaka dvärgar” – Magnus Uggla, “Baby boom” (1989)

Babyboomen kommer tillbaka och då kommer den istället utmålas som ett problem. I Sverige är nämligen alltid allt ett problem alltid.

För övrigt kommer väl någon svärjis med sin folkhemsfundamentalistiska reflex börja tjafsa om folkutbyte, men 2025 var 96 av de vanligaste pojknamnen på nyfödda klassiska svenska, nordiska eller anglikanska namn. Endast tre namn på top 99 avviker, och det översta av dem hittas först på plats 61 enligt Skatteverkets databas. De tio vanligaste pojknamnen förra året var Noah, Hugo, Liam, Nils, Alfred, August, Oliver, William, Leo och Otto. De tio vanligaste flicknamnen var Vera, Astrid, Olivia, Alice, Elsa, Alma, Freja, Selma, Ella och Alba.

Nedanstående är innehåll från bloggens samarbetspartner Compricer