Artikeln i korthet
- Jessica Nickel Thordsson förlorade sin son Kevin Calmernäs i en arbetsplatsolycka i Malmö. Ett år efter olyckan är sorgen nästan lika stark som hennes ilska.
- Kevin och hans kollega skulle reparera järnvägen i Malmö med arbetsmetoden tågvarning, där en person arbetar medan den andra håller utkik och varnar för tåg.
- Arbetet och Sekotidningen har tidigare visat att Trafikverket ville avskaffa arbetsmetoden före olyckan, eftersom den ansågs för farlig.
- Jessica Nickel Thordsson vill att Kevin får upprättelse och att ansvariga ställs till svars för olyckan.
Denna sammanfattning har gjorts med stöd av AI och är kvalitetssäkrad av en redaktionell medarbetare. Läs vår AI-policy.
Läs mer
På en byrå i sovrummet har Jessica Nickel Thordsson gjort en minnesplats med många foton på sin son Kevin Calmernäs.
En av bilderna är på Kevin som liten. Han sitter på en blå stol, ler och har en alldeles för stor mössa och en röd handske på handen. På en annan bild är han i soffan med sina systrar på varsin sida. Det är tre glada och uppspelta barn.
Kevin tillsammans med sina systrar.
Foto: Privat
Jessica pekar på ytterligare en bild. Kevin är vuxen, har på sig en vit skjorta och håller ett barn i famnen.
– Det är den enda där han ser ledsen ut. Fotot togs när hans morfar dog. Annars log han så mycket.
Byrån är monterad av Kevin själv.
– Det var lite krångligt och jag minns hur han svor över det, säger hon.
Rösten brister och Jessica torkar bort tårarna.
Skickade hjärta innan han dog
Jessica har sedan dess flyttat till Växjö för att vara närmare kyrkogården, där Kevin ligger begravd. Dit går hon så ofta hon kan, helst tre gånger per dag.
– Jag går dit och pratar med Kevin. Ibland gråter jag bara, och det kan kännas som att jag ska tappa det. Ibland gör jag en livesändning om honom i sociala medier. Jag måste det.
Kevins röda Volvo 740 finns nu hos Kevins syster och hennes sambo. De tar hand om den som om den vore Kevin”, säger Jessica.
Foto: Lina Alriksson
Jessica minns tydligt den 24 april 2025. Hon var på en konferens i Stockholm. På morgonen fick hon ett meddelande från Kevin.
– Han skrev inget, skickade bara ett hjärta, säger hon.
Snabbt gjorde hon en gillamarkering, något hon i dag ångrar.
– Jag borde ha skrivit tillbaka.
”Det har hänt Kevin något”
Senare samma dag körde hon hem mot småländska Väckelsång och stannade till på en mack för att ladda sin elbil. Hon gick in för att köpa något att äta och pratade i telefon med sin dotter.
Då kom en nyhetsnotis på mobilen. En olycka hade inträffat på bangården i Malmö. Två personer var skadade.
– Jag sa direkt: ”Nu lägger vi på. För det har hänt Kevin något.”
– Hon sa bara: ”Sluta mamma, det behöver inte alltid handla om oss.”
Artikel på arbetet.se den 25 april 2025.
Jessica ringde Kevin tre gånger. Men fick inget svar.
Familjen har en spårningsfunktion i mobilen för att ha lite koll på var alla befinner sig. När hon såg att Kevin var på samma plats som olyckan hade skett släcktes allt hopp.
Körde i chockstillstånd
Kort därpå ringde Kevins chef och sa att det hade skett en olycka, men att han inte visste mer än så.
Kevins familj – pappa, systrar, flickvän – började att ta sig ner mot Malmö.
Jessica körde vidare i chocktillstånd.
– Jag åkte fel flera gånger.
Samtidigt försökte familjen få mer information om olyckan.
”Slängde mig ut och skrek”
Polisen ringde först senare medan Jessica körde. Hon stannade till på en rastplats för lastbilar, där hon fick beskedet att Kevin hade omkommit.
– Jag bara slängde mig ut och skrek och skrek: ”Mitt barn, mitt barn.”
Jessica är förvånad över att ingen kom fram för att trösta henne.
En vän till Jessica rådde henne att inte köra vidare och ringde polisen för att be dem köra henne till Malmö. Sent på kvällen kom en polispatrull.
– Men de erbjöd mig bara skjuts till Ljungby, och sa att jag sedan fick ta mig därifrån själv.
Det ville hon inte. Då lovade polisen att köra framför henne, men på motorvägen försvann de.
Efter dödsolyckan har Jessica flyttat till Växjö. Hon vill ha nära till kyrkogården där Kevin ligger begravd.
Foto: Lina Alriksson
”Ingen har ringt mig”
Jessica menar att mycket har gått fel. Det var inte bara hur polisen tog hand om henne och hur dödsbeskedet gavs på en parkeringsplats, utan också hur de som var ansvariga för Kevins arbete och säkerhet agerade efter olyckan.
Det statliga järnvägsföretaget Infranord, som hyrde in Kevin som banarbetare, skickade en blombukett till begravningen.
– Men ingen har ringt mig.
Hon uppskattar att Kevins arbetsgivare, en småländsk underentreprenör, tog kontakt med henne på en gång.
– De kom till begravningen och har åtgärdat brister som har kommit fram under utredningarna. Men jag är besviken på att de aldrig kommenterat sina misstag i media.
Vänner till Kevin gav nyligen Jessica dekaler till hennes bil. ”Jag blev så rörd när de kom med dem”, säger hon.
Foto: Lina Alriksson
Fel arbetsorder
Ett år efter dödsolyckan pågår fortfarande en förundersökning om arbetsmiljöbrott. En arbetsledare misstänks för vållande till annans död, men nekar till anklagelserna.
Samtidigt har olycksutredningar gjorts av Trafikverket, Infranord och Statens haverikommission.
Kevin och hans kollega skulle åtgärda besiktningsanmärkningar i Malmös spårområde. De hade fått instruktioner om att de skulle använda arbetsmetoden tågvarning, där en person arbetar medan en annan håller utkik och varnar för tåg.
Men arbetsledaren hade skrivit ut fel arbetsorder, vilket ledde till att de gick ovetandes till ett spår där arbete med tågvarning var förbjudet.
Så fungerar tågvarning
Foto: Elin Steen
Tågvarning är en arbetsmetod som används vid arbeten i trafikerade järnvägsspår. En banarbetare har som enda uppgift att hålla utkik efter tåg och varna kollegorna.
Varken lokförare eller trafikledning informeras när arbetet sker med tågvarning. Före olyckan i Malmö den 24 april 2025 fick metoden användas på spår där tågen körde i upp till 150 kilometer i timmen, men nu är hastigheten sänkt tills vidare.
Tågvarning får bara användas om sikten är god och om arbetslaget har en säker utrymningsväg. De får exempelvis inte korsa ett annat trafikerat spår.
Läs mer
Fick inte jobba på bangården
Redan före olyckan hade Kevin och kollegan getts arbete med tågvarning där det var förbjudet.
De hade heller inte fått någon säkerhetsintroduktion eller information om lokala förhållanden.
Arbetet och Sekotidningen har tidigare skrivit om att Trafikverket ville avskaffa arbetsmetoden innan olyckan, eftersom den ansågs för farlig. Efter olyckan menar ansvariga att tågvarning är säkert så länge man arbetar i ett spår där det tillåts.
Förtvivlad och arg
Ljuset strömmar in i Jessicas vardagsrum och faller över väggen där bilder på Kevin hänger. Solen värmer genom fönstret. Utanför knoppar träden och spröda löv börjar titta fram.
Jessica Nickel Thordsson vill att Kevin ska få upprättelse och att ansvariga ställs till svars för hans död.
– Det är det enda jag vill. Jag är förtvivlad och arg. Det ska inte kunna ske dödsolyckor i sådana här arbeten.
Hemma i sovrummet har Jessica gjort en minnesplats med fotografier på Kevin.
Foto: Lina Alriksson
Hon vill att Trafikverket förbjuder banarbeten i spår som inte stängs av för tågtrafik.
– Tågvarning känns som en gammal metod från 1800-talet.
– De som jobbar med det här är väldigt utsatta. Flera banarbetare har skrivit till mig och berättat att de inte vågar arbeta på det sättet.
Fick cancer
Jessica kämpar inte bara med sorgen efter sin son. Kort efter olyckan drabbades hon av cancer i sköldkörteln. När vi träffas har hon varit sjukskriven en längre tid och genomgått två operationer och en strålbehandling.
Men nu väntar ett nytt steg i livet. Hon har fått ett arbete som butikschef på en optikerkedja, något hon ser fram emot.
– Jag har förlorat min son och är trasig. Det kommer jag att vara hela livet. Men jag är också säker på att jag måste börja jobba igen.
– Annars är Kevin det enda jag tänker på.
Fotnot: Infranord vill i dagsläget inte medverka i en intervju, och det småländska underentreprenörsföretag som hyrde ut Kevin har också getts möjlighet att medverka men har avböjt.