SIMON SORGENFREI:

Sverigedemokraterna vill gå in i valrörelsen med budskap riktade mot muslimer.

Simon Sorgenfrei varnar för riskerna med en högljutt generaliserande retorik.

Fittja moské vid Albysjön.

Foto: PELLE T NILSSON / SPA

Öppna bild i helskärm

Simon Sorgenfrei är professor i religionsvetenskap.

Foto: Södertörns högskola / Södertörns högskola/PRESSBILD

Öppna bild i helskärm

KULTURDEBATT. I en aktuell artikel uppmärksammar Expo hur Sverigedemokraterna planerar att gå in i valrörelsen med budskap som syftar till att kringskära muslimers möjligheter att utöva sin religion och synas i offentligheten. Den lista på sådana budskap som Expo presenterar är lång: 

• Moskéer ska rivas, inte byggas

• Vi måste stoppa islams framväxt i Sverige

• Ramadan hör inte hemma i Sverige

• Inför ett nationellt förbud mot böneutrop!

• Sverige ska aldrig bli ett muslimskt land

• Vi måste utvisa alla islamister

• I vårt Karlstad bygger vi inga moskéer. Punkt.

• Förbjud utländsk finansiering av moskéer

• Vi beviljar rivningslovet (inkomna rivningslov på moskéer, reds. anm.)

• Stäng alla muslimska friskolor!

• Stoppa byggandet av nya moskéer i hela EU

• Sverige ska inte lägga miljarder på att lära barn arabiska

• Muslimsk invandring har skapat ökad intolerans

Expo har intervjuat islamologen Jonas Otterbeck som påpekar att detta är förslag som, om de förverkligas, inte bara riskerar att drabba alla muslimer utan även skulle innebära allvarliga inskränkningar av vår demokrati. 

Att Sverigedemokraterna är kritiska till islam är inget nytt. Men sedan riksdagsvalet 2022 har fler partier och debattörer gjort liknande utspel, men då vanligen med udden riktad mot islamism – alltså politisk islam – snarare än mot islam generellt. Men med anledning av förskjutningar i hur begreppet islamism kommit att användas i debatten är kanske inte skillnaden så stor?

Att våra myndigheter måste bevaka och motarbeta våldsbejakande extremism är självskrivet.

I Sverige lanserades begreppet islamism i samband med revolutionen i Iran 1979, i syfte att skilja ut politiska uttryck för islam från islam som religion. Då växte bilden fram av islamism som en ideologi på kollisionskurs med västvärlden, en föreställning som cementerades med al-Qaidas attentat mot USA den 11 september 2001. Sedan dess har världen skakats av en lång rad terrordåd med islamistiska förtecken och att det skapat en oro är inget märkligt. Att våra myndigheter måste bevaka och motarbeta våldsbejakande extremism är självskrivet. Likaså att våra förtroende valda politiker engagerar sig i frågorna.

Annons

Men oron över islamism har också bidragit till att intresset och kunskapen ökat och snart blev såväl forskare som journalister medvetna om att det fanns en stor bredd inom det politiska tänkande som förs på islamisk grund. Även om våldsbejakande grupper naturligt nog fått mest uppmärksamhet, visade det sig snart att det också finns de som tar avstånd från våldsanvändning, liksom muslimer som vill utveckla ett islamdemokratiskt tänkande. Denna bredd anas i den definition som Säpo tog fram 2010: 

”Islamism används i många fall för att göra åtskillnad mellan människor som bekänner sig till islam och anser sig vara muslimer respektive människor som är anhängare av ett synsätt där islam uppfattas som en hel samhällsordning och därmed innefattar politiska perspektiv. 

[…] 

Bland personer och grupper som utger sig för att vara islamister finns de som accepterar och arbetar inom ramarna för existerande politiska system, parallellt med de som tar helt avstånd från sekulära politiska system – och hela skaran däremellan. På motsvarande sätt finns bland islamister hela spännvidden från personer och grupper som helt tar avstånd från våld till dem som begår våldshandlingar för att uppnå sina syften.”

Säpo var noga med att det var den våldsbejakande islamismen som utgjorde deras fokus. Inte att personer och organisationer utvecklade politiska teorier med islam i botten. 

Men alla har inte varit lika noga med nyanserna som Säkerhetspolisen och på senare år har allt fler helt enkelt uttryckt att islamism ska bekämpas eller förbjudas. Utan några som helst nyanser. Det kan naturligtvis bero på att man inte känner till den bredd som finns inom islamiskt politiskt tänkande och därför förstår begreppet som synonymt med de ideologier som förenar terrororganisationer som al-Qaida och Islamiska staten. Men om vi inte lanserar ett annat begrepp för dem som försöker utveckla politiska teorier på islamisk grund som inte är våldsbejakande eller strider mot lagen riskerar sådana förslag att misstänkliggöra och motarbeta även muslimer som vill tolka islam på ett sätt som är förenligt med demokrati. 

Våldsbejakande islamism terrororganisationer som al-Qaida är inte den enda formen av politisk islam.

Foto: MAZHAR ALI KHAN / AP TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Samtidigt som debattörer och politiker betonat vikten av att motarbeta islamism har vi även kunnat se hur allt fler uttryck för islam – som moskébyggen, böneutrop, hijab, halalmat, att fasta under ramadan – kopplats till islamism. 

Det stämmer naturligtvis att islamister gärna vill ha moskéer och böneutrop, och att en del av dem dessutom vill påverka andra muslimer att ta på sig sjal eller iaktta regler exempelvis kring vad man ska äta och när. Många, inte minst andra muslimer, har reagerat på den sortens påverkan. Det är heller inte svårt att förstå dem som reagerar mot moraliserande predikanter som patrullerar sociala medier, gator och torg för att pracka på andra sin islamtolkning. 

Annons

Men sjal och fasta, liksom moskéer, halalmat eller böneutrop är naturligtvis inte något som är exklusivt för islamism. Det är uttryck för muslimsk fromhet sedan religionen uppstod på 600-talet. Det är företeelser och symboler som alla sorters muslimer kan tycka är värdefulla, inte bara de som kan kallas islamister. 

Krav på förbud mot islamism parallellt med försök att knyta allt fler uttryck för muslimsk fromhet till just islamism riskerar alltså att bli förbud mot att praktisera islam i Sverige överhuvudtaget. 

Vissa använder sannolikt dessa otydligheter medvetet och taktiskt just för att kringskära muslimers möjligheter att praktisera sin religion i Sverige. Andra för fram samma argument i vilja att motarbeta eller förbjuda antidemokratiska uttryck för islam, ovetande om att en vag begreppshantering riskerar att bidra till sådana utmaningar mot demokratin som islamologen Jonas Otterbeck varnar för i Expo. 

Av Simon Sorgenfrei

Simon Sorgenfrei är professor i religionsvetenskap och föreståndare för IMS – Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet vid Södertörns högskola. Han är aktuell med ”Öppna era hjärtan”, en bok om islam i Sverige och Sverigedemokraternas framväxt.