Trafikverket har pausat planerna på att montera ned vägbelysning på landsbygden. Det var klokt, men borde aldrig ha behövts. Enligt SVT:s Uppdrag granskning hade myndigheten planerat att ta bort omkring 25 000 lyktstolpar längs statliga vägar. Det motiverades med att belysningen var uttjänt eller inte längre gjorde tillräcklig nytta.
Enligt SVT har Trafikverket ibland fattat beslut utan underlag som visade att stolparna faktiskt var uttjänta. I stället användes bilder från Google Maps. De boende hade inte informerats och kommunen hade inte involverats.
Det är anmärkningsvärt. Inte minst eftersom omfattningen är så stor. Trafikverket har omkring 170 000 ljuspunkter längs det statliga vägnätet. Om 25 000 av dem skulle tas bort handlar det om nästan 15 procent av beståndet. Det är inte en justering i marginalen. Det är en nedsläckning.
Trafikverkets argument är i och för sig inte obegripliga. Myndigheten måste prioritera. Gamla anläggningar kan behöva bytas ut. Stolpar, kablar och armaturer har begränsad livslängd. Kvicksilverlampor ska enligt regelverket fasas ut. Elsäkerhet är viktigt. Vi kan inte ha belysning exakt överallt.
Det är just därför processen måste vara seriös. Den som vill montera ned statlig vägbelysning i hela byar bör åtminstone ha varit där. Det borde inte krävas Uppdrag granskning för att en myndighet med ansvar för belysningen ska förstå att boende och kommuner behöver få veta att deras by ska bli mörkare.
Här felar inte bara Trafikverket. Kommuner har ibland fått samma idé. När ekonomin är pressad blir belysning i mindre byar lätt en post i budgeten, snarare än en del av samhällskontraktet. Och det är så klyftan mellan stad och land vidgas – en lampa i taget.
Efter granskningen pausade Trafikverket nedmonteringen och lovade bättre dialog med kommuner och boende. Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) välkomnade beskedet och betonade att hela Sverige ska fungera. Det är bra. Men en paus är fortfarande bara en paus. Det betyder inte att planerna är skrotade eller att de redan nedmonterade stolparna kommer tillbaka.
Det är inte heller första gången myndigheter under Carlsons departement springer före och regeringen tvingas bromsa. När kraven på laddstolpar vid parkeringsplatser väckte kritik fick ministern försäkra att regeringen arbetade skyndsamt med att se över reglerna. I båda fallen är problemet myndigheter som tappar kontakten med människors vardag.
För regeringen borde lärdomen vara uppenbar. Det räcker inte att ingripa när besluten redan blivit pinsamma TV-inslag. Den måste se till att de myndigheter som genomför politiken också förstår vem politiken är till för.
Särskilt som trygghet numera är ett av politikens mest använda ord. Alla Tidöpartier vill öka tryggheten med fler poliser och övervakningskameror. Men en trygghetspolitik som inte omfattar vägen hem från skolbussen är ofullständig. Som tur är krävs inga radikala reformer för trygghet här. Det räcker med att låta bli att släcka lampan.