Ann Heberlein

Publicerad 13 maj 2026 kl 17.38

Vårens stora partiledardebatt i SVT var en bedrövlig uppvisning i väljarförakt.

SVT:s partiledardebatt förra söndagen.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ann Heberlein

De åtta partiledarna var visserligen något mindre gapiga än vid höstens debatt då framför allt Dadgostar (V) och Busch (KD) utmärkte sig genom att höja rösten och avbryta varandra och andra så till den milda grad att Kristersson (M) sedermera krävde att SVT skulle stänga av Dadgostars mikrofon i kommande debatter. 

Inga mikrofoner stängdes av när partiledarna drabbade samman för att debattera energi, ekonomi, sjukvård och ekonomi men så mycket värdigare var det inte. Överdrifterna haglade – skattechock! kaos!, helvete! – och lögner levererades utan minsta blinkning: Exempelvis Anderssons (S) felaktiga påstående om ”bb-fåtöljer” i den skånska förlossningsvården.

Det som störde mig allra mest var inte lögnerna och okvädingsorden utan den banala bild av människorna i landet Sverige som levererades. 

Den vanlige svensken (till skillnad mot de ovanliga politikerna, får man förmoda) tecknades som en enkel typ med primitiva begär – det pratades om mer pengar till ”fredagsmys”, om att ”råd att köpa nya vårjackor till ungarna” och, om jag inte missminner mig, pengar till ”en charterresa”.

Jag ser en nation av zombies framför mig, varelser som med tomma blickar glufsar tacos, ser på skittv och drömmer om all-inclusive. Är det alltså så politikerna betraktar oss väljare? Moderaternas femtusenkronorslöfte som lanserades i helgen bekräftar bilden av väljare som en Homo Consumericus, människan som i första hand konsument. 

Själv är jag ytterst tveksam till att mer konsumtion är vad som behövs i en tid av hotande klimatkriser, minskade naturresurser och ökad psykisk ohälsa.

Det grasserande politikerföraktet är tråkigt – men politikernas väljarförakt är faktiskt värre

Kanske är jag orättvis nu? Regeringen har ju faktiskt infört flera ”frihetsreformer”, som Dousa (m) triumferande kallar det. Vid närmare granskning visar sig samtliga ”frihetsreformer” ha med alkohol att göra. Återigen samma banala bild av svensken: Någon som tycker att frihet är att kunna köpa vin på en vingård. Verkligen?

Jag vet inte. Det kanske bara är jag som inte förstår. Jag kanske inte ens förstår mig själv, tänker jag när jag läser Isabella Löwengrips (m) påstående om att hon ”känner sin målgrupp” vilka utgörs av ”välutbildade kvinnor i åldersspannet 35-55”.  

Jag tillhör ju utan tvekan målgruppen så jag scrollar igenom Löwengrips Instagram för att förstå mig själv lite bättre. I ett betalt samarbete tipsar Isabella om grejer man kan köpa – som en kashmirtröja och en liten diamantring – och jag känner mig svårt alienerad. Jag vägrar vara en kvinnozombie som jagar kashmirtröjor på Biblioteksgatan. 

Jag har andra drömmar, om en rättvis värld med rent vatten och frisk luft att andas, om trygghet på riktigt, med fungerande välfärd, om ett land där människor ges plats och tid och möjlighet att utvecklas till att bli de bästa versionerna av sig själv.  

Det grasserande politikerföraktet är tråkigt – men politikernas väljarförakt är faktiskt värre. Vi är inte så dumma som ni tror, inte fullt så banala och begärsstyrda. Rätt många av oss vill ha ut mer av livet än konsumtion och ser andra värden än ekonomiska. Ta med det till nästa partiledardebatt.

Ann Heberlein är författare, teologie doktor i etik och kolumnist i Expressen.