Den havererade satsningen på Northvolt skickar fortfarande svallvågor genom svensk politik. Två böcker som beskriver samma skeende på helt olika sätt har nyligen kommit ut. Dels har den granskande journalisten Gunnar Lindstedt djupdykt i vad som egentligen hände och så har Northvolts grundare Peter Carlsson skrivit om att inget är hans fel.
Ett ytterligare lager är att det nu finns lagstiftning som kommer göra det svårare att granska företag som betraktas som viktiga kuggar i den gröna omställningen. Även om det inte blir helt omöjligt så blir det mycket svårare.
Gunnar Lindstedt beskriver resan som slutade i noll batterier som en kollektiv hallucination och i boken finns uppgifter om att Ekobrottsmyndigheten nu utreder Northvolt. Det är inte bekräftat men efter alla turer i det här fallet är det både troligt och välkommet. Över hundra miljarder är borta och mycket pekar på att projektet hållits vid liv genom lögner och genvägar.
Northvolt grundaren, som av vissa kallats Batteri-Jesus, Peter Carlsson tycker inte att han gjort något fel. Möjligen har det gått lite för fort. Att det inte producerats några helsvenska batterier, arbetsplatsolyckorna där anställda dog och till slut konkursen, som trasat sönder framtidshoppet för otaliga människor, går att skylla på alla andra.
Peter Carlsson kommer av allt att döma inte lära sig av sina misstag – eftersom han inte verkar tycka att han begått några sådana.
Däremot bör våra politiker passa på att dra lärdom av sina, Carlssons, AP-fonderna och andras misstag rörande Northvolt, Stegra och andra satsningar som utmålar sig som planeträddande. Att det nu blir svårare, om än inte omöjligt, att granska dessa kapitalintensiva verksamheter bara för att de säger sig vilja jobba mot ett förment gott mål, kommer göra granskningarna svårare.
Det är ett EU-direktiv som Sverige i vanlig ordning ämnar överimplementera som gör att företag som jobbar för minskade utsläpp undantas från delar av offentlighetsprincipen. Om detta är det tyvärr tyst från våra större medieplattformar.
Det var heller inte de stora redaktionerna som började nysta upp röran kring Northvolt. Johan Westerholm på ledarsidorna.se, Christian Sandström på Affärsvärlden och Jan Blomgren på Epoch Times som började skrapa på ytan. Men de får sällan eller aldrig ställa de ansvariga till svars.
– Hade staten varit villig att hitta ett instrument som hade möjliggjort mer pengar så hade andra stater varit villiga att supporta, säger Carlsson i programmet Alex Möter på SVT.
Det säger han alltså efter att AP-fonderna slagit knut på sig själva för att runda förbudet mot att investera pensionspengar i onoterade bolag. En knut som till slut har kostat svenska pensionssparare nästan sex miljarder kronor.
Carlsson hävdar vidare att det finns en kultur inom Tidö-partierna att staten inte ska supporta den här typen av industri vilket jag verkligen hoppas att han har rätt i.
För industri av den typ som kräver gigantiska kommunala gräddfiler, dränerar pensionssystemet på pengar och till slut står tillverkade noll batterier ska inte supportas av staten.
Peter Carlsson har plockat ut nästan 200 miljoner kronor och får tycka synd om sig själv i SVT vilket står i bjärt kontrast till de människor som packade ihop sina familjer för att flytta till Skellefteå och jobba på en fabrik som kanske aldrig hade förutsättningarna för att bli produktiv.
Nu har Carlsson startat upp ett nytt projekt för att bygga framtidens batterier. Till det bör det inte gå en enda skattekrona. Han kan gott använda sina egna miljoner istället för pensionsfondernas miljarder.