Publicerad 6 sep 2025 kl 17.00

Jag och regeringen förnekar inte våldets allvar. 

Redan i höst kommer vi lägga ett nytt batteri av offensiv lagstiftning på riksdagens bord, skriver Gunnar Strömmer (M). 

Gunnar Strömmer (M), justitieminister.

Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet

Öppna bild i helskärm

Under åren 2012–2022 tredubblades de dödliga gängskjutningarna, skriver debattören.

Foto: Caisa Rasmussen/TT

Öppna bild i helskärm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I september 2017 utropade dåvarande justitieministern Morgan Johansson (S) att ”vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten”.

Det var en arrogans som präglade Socialdemokraternas åtta år vid makten. Problem förnekades och förminskades. Man lyssnade inte på de brottsbekämpande myndigheterna. Åtgärder var otillräckliga och för sena. Miljöpartiet hade veto. Och S röstade konsekvent nej till de offensiva förslag som Moderaterna lade fram i opposition.

Arrogansen och handlingsförlamningen fick förödande konsekvenser för Sverige. Under åren 2012–2022 tredubblades de dödliga gängskjutningarna. Den kriminella ekonomin växte till en omsättning på 100–150 miljarder kronor. Rekryteringen av barn trängde allt längre ner i åldrarna. 

Hälften så många skjutningar betyder avsevärt mindre mänskligt lidande.

Nej, jag och regeringen förnekar inte våldets allvar, som Teresa Carvalho (S) påstår. Det är tvärtom den djupt kända insikten om våldets förödande konsekvenser för enskilda människor och för vårt samhälle som motiverar den omfattande omläggningen av politiken mot våldet, som vi är mitt inne i. Allt som S stoppade, och väldigt mycket därtill, är nu genomfört eller på väg att genomföras.

Vi ser också hur nya verktyg, resurser och arbetssätt biter. Att konstatera att skjutningarna var hälften så många sommaren 2025 jämfört med Socialdemokraternas sista sommar 2022 – det handlar inte om att förminska ett enda våldsdåd i dag, utan om att för medborgarna beskriva läget som det ser ut och därmed bekräfta att det alltså spelar roll vad vi som samhälle gör. 

Och hälften så många skjutningar betyder avsevärt mindre mänskligt lidande: färre brottsoffer, färre sörjande familjer och färre bostadsområden i skräck.

Mer måste göras

Men mycket mer måste göras, och det i högt tempo. Konfliktnivåerna i gängen är fortsatt hög. Våldskapitalet omfattande. Hänsynslösheten stor. Riskerna för nya våldsspiraler är latent och måste tas på största allvar.

På senare tid har vi sett flera nya brutala våldsdåd i Göteborg, Malmö, Stockholmsområdet och andra delar av landet. För mig är det återigen en brutal bekräftelse på problemens djup och vidd, och varför vi måste fortsätta göra allt vi kan för att slå hårt mot gängens grova våld, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i de kriminella nätverken. 

Samtidigt måste vi stärka stödet till brottsoffer och anhöriga, och fortsätta möta den djupa oro och rädsla som gängkriminaliteten orsakat i vårt samhälle under så många år.  

Redan i höst kommer regeringen lägga ett nytt batteri av offensiv lagstiftning på riksdagens bord. 

Alla partier som tidigare sagt nej till dessa reformer är förstås välkomna att ändra sig och rösta för.

Det är också detta som valet nästa år kommer att handla om:

Antingen en fortsatt M-ledd regering som med stabilt underlag i riksdagen fortsätter den offensiva kampen mot gängen.

Eller ett svagt S-styre med V- och MP-veto som äventyrar vad som redan uppnåtts och blockerar nya effektiva åtgärder för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet.

Av Gunnar Strömmer (M)

justitieminister 

DEBATTARTIKELN: Strömmer förnekar hur allvarligt våldet är