Svenska försvarsupphandlingar präglas av stelbenthet och ineffektivitet. Det senaste exemplet är de nya ytstridsfartygen i Luleå-klassen (fregatter). Försvarets materielverk (FMV) har för avsikt att skriva kontrakt med en leverantör för en affär som beräknas kosta närmare 60 miljarder kronor.
Motivet bakom affären är inte nödvändigtvis enbart att stärka försvaret av Sverige, utan är främst motiverad av att motsvara de förväntningar som ställs på Sverige som ett Nato-land. Bland annat för att klara av längre operationer till havs.
Självfallet kan det finnas goda skäl för Sverige att anskaffa dessa dyra fartyg. Men risken med att köpa in ett fåtal kostsamma plattformar från en stor leverantör är stor. I stället för att bygga ett brett och motståndskraftigt nätverk av inhemska leverantörer som producerar moderna vapensystem fortsätter staten att förlita sig på ett fåtal stora aktörer som inte nödvändigtvis levererar mest pang för pengarna eller håller budget.
Sett ur ett nationellt försvarsperspektiv kan en satsning av fregattaffärens storlek göras på modernare och mer kostnadseffektiva sätt, skriver Jacob Ämtvall. Foto: Företagarna
Det räcker att granska försvarets senaste stora materielanskaffningar, som de nya ubåtarna i Blekinge-klassen. Projektet, som beställdes från Saab Kockums, beräknades initialt kosta åtta miljarder kronor. I dag pekar prognoserna snarare mot 25 miljarder, och fartygen väntas stå klara tio år senare än planerat. Ett annat exempel är de fortsatta satsningarna på ett redan omfångsrikt flygvapen, i stället för att satsa brett på obemannade farkoster.
Sett ur ett nationellt försvarsperspektiv kan en satsning av fregattaffärens storlek göras på modernare och mer kostnadseffektiva sätt. Erfarenheter från Ukraina visar att marina drönare (USV) kan vara mycket effektiva mot stora moderna örlogsfartyg. Under en NATO-övning med stridssimuleringar lyckades ukrainska sjödrönare sänka allierade fregatter utan att ens bli upptäckta.
Summan som i dag är avsatt för fregatterna skulle, beroende på modell och prislapp, uppskattningsvis räcka till att anskaffa mellan 20 000 och 110 000 drönare av det här slaget.
”För att kunna nyttja den krävs att trösklarna för små företag att samarbeta med Försvarsmakten sänks.”
I ett nyligen publicerat reportage i SvD stämmer den ukrainska drönarpiloten ”Sirko” in i kritiken. Efter att ha fått se video på en simuleringsövning som visar hur Sverige har anpassat sig för strid med drönare, menar han att ”ni har simulerat händelser som aldrig sker på riktigt.” Ukrainas framgångar, i framför allt västra Svarta havet, har inte heller rönts genom ett traditionellt försvar. Tvärtom har man lyckats anpassa sig och bedriva en asymmetrisk krigsföring som domineras av användandet av drönarteknologi.
Erfarenheterna från Ukraina visar att ett modernt försvar kräver snabb innovation, flexibilitet och en förmåga att anpassa civil teknik till militära behov – egenskaper som frodas hos exempelvis mindre teknikbolag. Faktum är att det finns över hundra små företag i Sverige inom området robotik och autonoma system, vilket innefattar bland annat drönarutveckling. En innovationsbas med oerhörd potential som inte nyttjas av Försvarsmakten.
”Nu är det hög tid att regeringen går från lovvärda ord i strategidokument till konkret handling.”
För att kunna nyttja den krävs att trösklarna för små företag att samarbeta med Försvarsmakten sänks – genom att bland annat förtydliga och förenkla regelverk, slopa krav som utesluter möjligheter för små företag att lämna anbud och öppna upp för innovationsupphandlingar. För att det ska kunna gå fortare krävs en decentralisering där exempelvis beslut om inköp kan fattas längre ner i försvarsorganisationen. Det skulle innebära mindre och mer anpassade inköp från en bredare palett av aktörer som kan tillgodose den militära efterfrågan.
I regeringens egen försvarsindustristrategi betonas just innovation, ökad produktionskapacitet och ett breddat samarbete med små och medelstora företag. Nu är det hög tid att regeringen går från lovvärda ord i strategidokument till konkret handling och vågar frigöra den enorma innovationskraft och vilja som finns hos Sveriges alla små företag, samt vågar dra i handbromsen för fregatt-projektet. Sveriges försvar är alldeles för viktigt för att styras av industriintressen eller relationen till andra länder.
Historiskt har generaler och politiker ofta rustat och planerat för det krig som har varit, i stället för det krig som kommer. När Sverige rustar upp bör vi göra allt för att undvika det misstaget. I händelse av krig kommer 100 000 drönare vara betydligt viktigare än fyra fregatter.
Jacob Ämtvall, expert, säkerhet, brott mot företagare, beredskap och totalförsvar på Företagarna.