Wilhelm Nyström

Publicerad 17 maj 2026 kl 06.10

Vart fjärde rådjurskid krossas ute på fälten. Om bönderna inte hinner rädda djuren måste volontärer släppas in i jordbruket.

Rådjurskid gömmer sig i gräset, och dödas av slåttermaskiner.

Foto: Phil Stull / Shutterstock

Öppna bild i helskärm

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Wilhelm Nyström

Sveriges rådjur har haft en ovanligt tuff vinter med svåra minusgrader, veckor i sträck.

Vissa hade turen att stödutfodras med ensilage som jägare lagt ut, men de flesta fick försöka skrapa fram ätbara växtrester under snön. Januari lär ha drabbat stammen hårt.

Den kan dock repa sig! Om ett par veckor, framåt slutet av maj, föder rådjuren sina kid. Och den här säsongen är det alltså extra viktigt att så många som möjligt av kiden överlever.

Men tyvärr kommer inte ens hälften att göra det. Innan höstlöven faller kommer en dryg tredjedel att ha dödats av rävar och lodjur. Och redan om några veckor kommer en fjärdedel att krossas i böndernas slåttermaskiner.

För att inse rådjurens chanslöshet måste man förstå hur deras naturliga instinkter krockar med det moderna jordbruket.

Sveriges vanligaste gröda är vall, alltså högt gräs som odlas till djurfoder. Rådjursmammorna älskar att gömma sina nyfödda kid där. Under sina första veckor kan de späda kiden inte springa särskilt fort. I stället är de genetiskt programmerade att aldrig röra sig, oavsett hot. Det är ett smart skydd mot rävar och lodjur, eftersom orörliga kid inte lämnar doftspår.

Beteendet är dock en katastrof när vallen ska skördas i början av juni. Trots att bondens traktor dundrar fram med sin slåtterkross kommer kiden inte att flytta sig ur vägen. Bara någon vecka gamla hackas de sönder i maskinen tillsammans med vallen.

Och helt i onödan. Slåtterslakten kan nämligen förhindras. Det är till och med ganska enkelt.

Den spännande viltvården ger jägarna något att göra på sommaren, samtidigt som nyfikna stadsbor får motion, frisk luft och kunskap om jordbrukets roll i kulturlandskapet

Dagen före slåttern kan man gå ett varv runt fältet och spruta utspätt sköljmedel längs kanten, eller hänga upp några sopsäckar som prasslar i vinden. Det räcker ofta för att rådjursmammorna ska ana oråd och flytta sina kid innan maskinerna vrålar i gång.

Ett modernare tilltag är att flyga över fältet med en drönare som har värmekamera. Kameran hittar kiden på nolltid, och eftersom de inte rör sig kan man smyga in i vallen och försiktigt lyfta ut dem till skogsbrynet.

Problemet är att svenska bönder är hårt pressade. Under den korta skördesäsongen jobbar vissa av dem nästan dygnet runt. Det kan vara svårt att hinna med viltvården.

I stället måste landsbygden förlita sig på de många volontärer – jägare och andra djurvänner – som står beredda att hjälpa till. Bönderna behöver egentligen bara göra två saker:

√ För det första måste de meddela omgivningen vilka fält som ska slåttras och när, helst några dagar i förväg. Det kan skrivas ut i en lokal Facebookgrupp.

√ För det andra måste de våga lita på volontärernas förnuft. Vallen kan bli förstörd om sopsäckar blåser ner och hackas sönder, eller om för starkt sköljmedel blåser in över fältet. Men tydliga förhållningsregler kan lösa det.

Om de utförs korrekt ligger räddningsaktionerna också i böndernas eget intresse, eftersom sönderhackade kadaver kan orsaka bakterietillväxt i vallen och förgifta fodret.

Insatserna kan dessutom blåsa liv i landsbygden. Den spännande viltvården ger jägarna något att göra på sommaren, samtidigt som nyfikna stadsbor får motion, frisk luft och kunskap om jordbrukets roll i kulturlandskapet.

Och framför allt räddas nyfödda rådjurskid undan slåtterdöden.

Wilhelm Nyström är vikarierande ledarskribent på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.