Publicerad 18 maj 2026 kl 06.10
Svenska barn med utländsk bakgrund får uppmuntrande kramar i stället för kunskaper i svenska språket. Det är ett haveri och ett monumentalt svek.
Svenska barn med svenska som andraspråk måste få rätt hjälp för att lyckas.
Foto: Henrik Isaksson / IBL
Öppna bild i helskärm
Anna Olskog, förbundsordförande Sveriges Lärare.
Foto: Sven Jansson / Pressbild
Öppna bild i helskärm
De flesta känner nog till att Sverige inte är någon toppnation när det gäller skolresultat, längre. Och i OECD:s senast publicerade kunskapsmätning, Pisa 22, föll resultaten kraftigt.
Men inte för alla. Elever med svensk bakgrund håller fortfarande hög standard – det är barnen med utländsk bakgrund som har sjunkit under ytan.
Bland dem misslyckades nästan varannan elev med att kravla sig upp till nivå 2 i läsförståelse – den nivå som måste bemästras för att man ska klara skolan. Lika illa var det i matematik och naturvetenskap, skriver tidningen Ämnesläraren.
Även om man räknar bort dem som kommit till Sverige i skolåldern, och kan ha svårt att komma ikapp, är klyftan rejäl.
Det är segregationen som spökar, och det faktum att många barn växer upp i områden där nästan ingen har svenska som förstaspråk.
Så – hur kompenserar skolan för detta existentiella handikapp? Inte på något lysande sätt. Tvärtom. Och skälet till att man misslyckas känns tyvärr igen:
Flumskolan, där relationer och lust är viktigare än kunskap, lever än. Och som vanligt drabbas de svagaste eleverna hårdast.
Det är inte precis en metod utan det handlar mer om ”en allmänt positiv attityd till flerspråkighet”.
Skolan använder inte de metoder som bäst hjälper andraspråkselever, i stället ägnar man sig åt ”socialt omhändertagande”, säger professor Tomas Riad, expert på flerspråkighet, till Ämnesläraren:
– Risken är att vi sänker kraven på svenskkunskaper när det sociala tar över. Det är en välvillighet som inte kommer att hjälpa dem.
I stället för solidariska kramar behöver eleverna lära sig svenskans ljudsystem grundligt och sedan ges ”explicit och metodisk” träning, träning, träning tills läsavkodningen sköter sig själv, menar han.
Men Skolverket och lärarutbildningarna har tryckt metoden ”transspråkande pedagogik” till sin barm. Det är ett av de vanligaste ämnena för studentuppsatser i ämnet svenska som andraspråk.
Vad är det för metod, då? Enligt Anders Agebjörn, lektor i svenska som andraspråk i Malmö, är det inte precis en metod ”utan det handlar mer om en allmänt positiv attityd till flerspråkighet”.
Tillsammans med kollegan Frida Splendido har han gjort en litteraturöversikt över svensk forskning om transspråkande. Av 152 vetenskapliga publikationer fann man inte en enda studie som mätt vilka effekter transspråkandet har på elevers svenskkunskaper.
I stället för evidens fokuserar studierna på sådant som hur elever använder olika språk, hur lärare agerar och hur man kommunicerar med varandra, säger Splendido till Ämnesläraren.
Sveriges Lärares förbundsordförande, Anna Olskog, menar att Pisa-klyftan beror på vinst- och marknadsskolan, som måste fasas ut. Och visst, hon har rätt i att skolsystemet är problematiskt på flera sätt – men om det försvann i morgon dag, skulle Pisa-klyftan underblåsas av att svenska lärarutbildningar inte håller måttet och att flumskolan lever.
LÄS MER: Stoppa sabotörerna på SkolverketLÄS MER: Snart kan ingen läsa den här texten