Publicerad 18 maj 2026 kl 11.39
”Svensk humor” är poeten Elis Monteverde Burraus första monolog.
Jesper Strömbäck Eklund tycker allt är precis som det ska vara på Teater Brunnsgatan Fyra.
Jacques Karlberg gestaltar författarens alter ego Liam på Teater Brunnsgatan Fyras scen.
Foto: Elis Monteverde Burrau / Teater Brunnsgatan Fyra
Öppna bild i helskärm
”Svensk humor” är en nyskriven monolog av Elis Monteverde Burrau.
Foto: SVEN LINDWALL
Öppna bild i helskärm
Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.
Foto: OLLE SPORRONG
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Inkilat mellan ordvitsar, retoriska stilfigurer och ändlösa referenser till litteratursverige gömmer sig en komplex urscen i Elis Monteverde Burraus ”Svensk humor”. Det är en cancersjuk pojke som ligger i sjukhussängen. Mamman sitter intill. När sjukhusclownerna knackar på har en av dem svettats bort halva sitt smink och bildar en ”missbildad skönhet, en mimande/grinande arketyp som man skulle kunna ömma för om man var dum i huvudet”.
Var det så här allt började för Monteverde Burrau? Att i all kaos och sorg som är cancer i en barnkropp förstå hur konsten måste innehålla ytterligheter – det fula och det sköna – för att bli riktigt jävla vacker?
Denna nyskrivna monolog ska inte enbart förstås biografiskt, men nog manifesterar pjäsen en del äkta, levt liv under sin knappa timme. Det sups, det twittras, det jävlas, det tvivlas. Man stör sig rejält på författarens alter ego Liam, men han förkroppsligas helt fenomenalt av den rangliga Jacques Karlberg. Smal och fager i kavaj ger han tyngd åt textens upphackade, kaotiska språkvärld. Till och med hans namn låter som en karaktär i en dikt av Monteverde Burrau.
Det är som att bevittna en intim parningsritual i realtid i den trånga salongen.
Regin är rätt usel, men det är som det ska vara i en källare på Teater Brunnsgatan Fyra anno 2026. I salongen är killarna runt 40 med begynnande kagge och en bärs i handen. Brudarna är 15 år yngre och råsnygga. När Karlberg river ner både kluck och garv från den peppade publiken är det som att bevittna en intim parningsritual i realtid. Känslan förstärks av ljudbilden, där ett antal intermezzon består av klichéartad teaterjazz. Vad annars?
Det är precis som det ska vara i en teaterkällare.
Foto: Elis Monteverde Burrau / Teater Brunnsgatan Fyra
Öppna bild i helskärm
Om det finns en dramaturgisk båge i den här pärlan till föreställning är det den om att vissa författare inte kan fly sin egen skit. Han kanske skriver på en sitcom, men Liams kall är att ta alla infall på blodigt allvar och sedan förvandla det till litteratur. Att fru och barn sover bakom ett svart skynke på scenen gör bilden av millennialgenerationens kulturman komplett. Det är fullkomligt rörande.
TEATER
SVENSK HUMOR
Text och regi Elis Monteverde Burrau
Ljud och ljus Kristian Cavdarovski
Medverkande Jacques Karlberg
Teater Brunnsgatan Fyra
Speltid cirka 60 minuter
Visa mer
Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.