Men samtidigt: Vad annat kunde vi göra?
Öppna bildvisare
Pete Parkkonen gjorde sitt absolut bästa tillsammans med Linda Lampenius, men det räckte inte ända fram den här gången. Bild: Sasha Silvala / Yle
Lyssna (du hör en artificiell röst) 3:30
Katastrof, antiklimax och hur kunde vi ha så fel? Rubriker med dylika omdömen har kunnat läsas här och var sedan Finland blev snuvad på sin spelbolagstippade seger. Medierna har rannsakat sig om hur man kunde ha så fel om Finlands chanser, vars seger tycktes vara färdigt inskriven i stjärnorna.
Frågan är om folket skulle ha haft några förväntningar alls utan den mobilisering som medierna satt igång? Samma felbedömning gjordes förra året då KAJ och Erika Vikmans segerchanser skjutsades upp till den allra högsta bastulaven. Inget har vi lärt oss!
Det ligger i vårt intresse att skruva upp intresset
För Yles del kan jag säga att det är av högsta intresse att skruva upp förväntningarna kring Eurovisionen. Det är helt enkelt vårt bidrag – både Finlands och Yles – som skickas dit.
Processen börjar med vår egen uttagning, UMK. Den kulminerar sedan i Eurovision Song Contest, som arrangeras av EBU (European Broadcasting Company). Däremellan sänder vi och bevakar också Melodifestivalen, vilket är naturligt med tanke på vår svenskspråkiga publik.
Men den viktigaste orsaken är enkel: Vi vet att publiken är intresserad. 2,6 miljoner finländare såg finalsändningen i lördags och fenomenet kring KAJ förra året var antagligen den största finlandssvenska mediehändelsen någonsin.
Kunde vi ha gjort något annorlunda?
UMK, och därmed Eurovisionen, är med andra ord egna produkter vi gärna lyfter fram, och då tvekar man inte att rapportera till exempel om att Finland stärkt sin position på oddslistan. Samtidigt kunde vi, med facit på hand, också ha tagit upp aspekter som inte talade för en finländsk seger.
Bevakningen av själva EBU och Eurovisionen gör navigeringen svårare. Vissa rundradiobolag valde att avstå från årets tävling, och det finns många röster som anser att Yle borde ha gjort samma sak. EBU:s brist på transparens i sina resonemang kring röstning och krigförande länder gör Yles sits också obekväm, men det tror jag inte heller att vi försökt dölja.
En sjätte plats förtjänar en plats i solen
Ur historisk synvinkel var Finlands sjätte plats den tredje bästa någonsin, enligt mig en prestation man verkligen inte behöver skämmas över, trots att spelbolagen utlovade en stor, fet cigarr.
Med handen på hjärtat: oberoende hur mycket UMK högaktas i diverse schlagerbubblor förblir Finland ett popmusikens u-land. Ihållande internationella framgångar har uteblivit. Darude, HIM och Bomfunk MC’s hade framgångar för länge sedan och med tanke på det tycker jag det vore fel att inte slå på trummorna då Finland repat sig rejält i Eurovisionssammanhang.
Vad tycker du?
Årets tävling börjar snart vara ett minne blott, och hundarna skäller medan EBU:s Eurovisonskaravan drar vidare till Sofia, Bulgarien. Vem bojkottar tävlingen nästa år, vad gör Yle och kommer man att se över röstningssystemet igen – allt det här behöver vi återkomma till senare. Men för att återgå till bevakningen i år: Tyckte du att vi trodde för mycket på Linda Lampenius och Pete Parkkonens segerchanser?
Mats Wägar är ansvarig producent för Svenska Yles kulturredaktion.