Titel: Trakten
Författare: Anna-Karin Palm
Genre: Noveller
I Anna-Karin Palms novellsamling ”Trakten” faller det fortfarande snö. De tolv berättelserna utspelar sig i norra Sverige där snöskottning och tunga flingor och väglag fortfarande fungerar som ett poetiskt element. Den vita och grå och blå snöskuggorna bidrar till den förtrollade stämningen i flera av novellerna.
Jag tänker på den snöiga gläntan i Narniaböckerna. Och redan i sin första bok ”Faunen” lät Anna-Karin Palm ett sagoväsen med klövar trippa över boksidorna. Här känner jag Selma Lagerlöfs närvaro i flera av texterna, som om den äldre kollegan uppmuntrat och legitimerat den här rörelsen mellan skurgolvsvardag och förtrollning.
I den nya boken möter vi både näcken, ett bergatroll och en skogsflicka med grönmelerade fötter. Kanske till och med ett skogsrå med ärr i stället för hål i ryggen. Troll ligger i tiden. Helt enkelt bra tajming för en liten lektion i svensk folktro och vättar, nu när vi ska samlas runt den kulturella lägerelden. Det är kanske heller ingen slump att flera av berättelserna handlar om gamla människor, de som blivit kvar i stugorna. Och så barnen som rör sig fritt mellan världarna.
Jag har alltid tyckt om att befinna mig i Anna-Karin Palms berättelser, de är små rum där elden brinner i spisen, uråldriga utan att blunda för modernitetens utmaningar. Att längta bort och hem på samma gång.