Publicerad 23 maj 2026 kl 14.00

”Oskar Hemlings usla nöjen” är Isak Holmgrens debutroman.

Jesper Strömbäck Eklund känner sig road av ordkaoset.

Maximalist. Isak Holmgren debuterar med boken ”Oskar Hemlings usla nöjen”.

Foto: Tova Nyberg / Nirstedt/litteratur

Öppna bild i helskärm

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

RECENSION. En död yngling lämnar efter sig ett manuskript kallat ”Usla nöjen”. Det är också namnet på ett herrsällskap som sysslar med skalderi och, får man anta, alkoholintag. 

Sällskapet består av ett antal män med olika namn och idiom men de är egentligen en och samma, endast åtskild av en tunn vägg heteronymer ihopslängda av författaren Isak Holmgrens namn. Hans debutbok tituleras ”Oskar Hemlings usla nöjen”. 

Öppna bild i helskärm

Här förekommer många inslag som pekar mot Göteborgsområdet: Baren ”Kellys” på Andra Långgatan, en Spydiga Landgren och Dreufianska föreningen, ett Johanneberg. Men textens miljö är mer ett psyke hög på sig själv än en ”utomordentligt sanningsenlig vrångbild” av Sveriges andra stad.

Det jag, som tränger fram ur heteronymernas monologiska textmassa, liknar många andra män som när litterära ambitioner i 25-årsåldern. De är sexuellt frustrerade, febrilt runkande åt fantasier och sin egen förträfflighet, de har författardrömmar, dricker billig bärs och håller sig a jour med den inre kretsen i någon av Sveriges psykoanalytiska föreningar. 

Överallt kryllar det av rappa observationer.

Författaren undersöker en litterär maximalism som på sina ställen fungerar bra. I ett kapitel låter han ”nattlivets röster och sorl” läcka in genom ett öppet fönster vilket utlöser en lång kedjereaktion av associationer och infall. Här går texten rakt in i hjärtat. 

Men en del underbarn kanske behöver tuktas för att nå sin fulla potential?

Holmgren är som skickligast när han tonar ner det voluminösa och ger plats för enkla, raka observationer som sedan krossas av ordkaos. Då är han också rolig.

Men en del underbarn kanske behöver tuktas för att nå sin fulla potential?

För ofta är texten rörig och excentrisk på ett självupptaget vis. Den sluter sig inåt, som autofellatio. Vilket hade kunnat vara en kvalitet om det ledde någonstans, till en extrem. Här får inga tankar landa ordentligt, inga resonemang vårdas med omsorg om läsaren. Mot slutet kan jag inte skilja de olika heteronymerna åt vilket får mig att tvivla på formen. Bär den? Vill den nå mig? Högst oklart. 

ROMAN

ISAK HOLMGREN

”Oskar Hemlings usla nöjen”

Nirstedt/litteratur, 168 s.

Visa mer

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.

Ljudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare