Amina Manzoor
Publicerad 23 maj 2026 kl 15.43
Förra året skrämdes svenskar upp om riskerna för hjärtat med långlopp – precis inför Stockholm Marathon.
Nu ger en svensk stor studie lugnande besked och bakläxa till professor motvalls.
Hur stora är riskerna för hjärtat med intensiv träning? En ny studie ger besked.
Foto: Olexandr Panchenko / Shutterstock
Öppna bild i helskärm
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Amina Manzoor
Varje år i samband med större lopp som Göteborgsvarvet eller Stockholm Marathon brukar några löpare kollapsa, och någon kan få hjärtstopp. Det brukar starta en diskussion om hur hälsosamt det egentligen är med dessa lopp.
Förra året varnade professor motvalls – alltså Fredrik Nyström, han som brukar säga att det är bättre att vara lite tjock än smal – för riskerna med löpning i TV4:s Nyhetsmorgon. Även kortare intensiva lopp kunde ge skador på hjärtat hos unga, var hans budskap. I stället rekommenderade han promenader och långsam joggning.
Kritiken lät inte vänta på sig. Det blev en stor diskussion i sociala medier, som senare letade sig in i tidningar och på debattsidor. Fler borde uppmuntras att springa, inte färre, menade bland annat en grupp läkare och forskare.
Att fysisk aktivitet har flera positiva hälsoeffekter är väl belagt. Men ofta pratar man bara om måttlig träning. Hur är det egentligen med de som anstränger sig väldigt hårt och länge – till exempel under ett maratonlopp?
I studier har man nämligen kunnat se en viss ökning av förmaksflimmer hos unga med hög kondition. Men nu har svenska forskare jämfört hur den ökade risken står sig mot nyttan med träning. Studien är publicerad i tidskriften Circulation.
Till sin hjälp hade de registerdata från fler än en miljon män som mönstrade i Sverige mellan 1972 och 1995. Sedan följdes de till och med 2023.
Det fanns alltså ingen period i livet där skadan från hård träning överväger nyttan
När de jämförde personer med högst kondition med de med lägst kondition vid mönstringen, så kunde de faktiskt se att de vältränade männen hade en liten ökad risk för förmaksflimmer tidigt i vuxenlivet. Den vägdes dock upp av en större minskad risk för andra hjärtkärlsjukdomar efter 45 års ålder.
Men när forskarna gjorde syskonkontroller, i detta fall jämförde med bröder, blev risken för flimmer mindre och ålderseffekten försvann. Det antyder att faktorer som genetik och uppväxtmiljö delvis ligger bakom, och att det inte är den intensiva träningen som är boven. Eftersom studien är gjord på män är det svårt att säga att samma gäller kvinnor.
När jag pratade med Marcel Ballin, forskare vid Uppsala universitet och huvudförfattare till studien, så påpekade han att även om nyttan av god kondition i ung ålder var liten så var den hela tiden större än risken för förmaksflimmer, och nyttan ökade med stigande ålder.
Det fanns alltså ingen period i livet där skadan från hård träning överväger nyttan, antyder studien. Och jag skriver ordet antyder här, för det går inte att slå fast ett orsakssamband. Men storleken och längden på studien samt syskonanalysen gör studien starkare.
Marcel Ballin nämnde också att de i denna studie endast tittat på nytta-riskbalansen i fråga om hjärtkärlsjukdomar. Skulle de ha tagit hänsyn till även andra positiva effekter som träning har på till exempel vikt och blodtryck så skulle nyttan troligen blivit ännu större. Men det får andra studier ge säkrare svar på.
Vad tar vi med oss från detta?
När en enda professor eller läkare säger en sak och alla andra en annan, då skulle i alla fall jag lyssna på majoriteten. Att springa ett långdistanslopp helt otränad eller sjuk är fortfarande inget som läkare rekommenderar, men den här studien ger lugnande besked för den som tycker om att träna hårt.
Amina Manzoor är vetenskapskommentator på Expressen. Hon är särskilt intresserad av vaccin, folkhälsa och pandemier, och har även skrivit en bok om covidpandemin. Hon har fått flera utmärkelser, bland annat IVA-priset för vetenskaplighet inom journalistiken.
Amina Manzoor hjälper dig att förstå forskning och nya studier.