Victor Johansson

Det är något märkligt att både intellektuell och konstnärlig höjd behöver bytas ut mot nakenscener för att lyckas nå de breda massorna hos just den här sociala gruppen.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Jag minns tydligt när insikten slog mig: det var Super Bowl och Bad Bunny stod på scen och han dansade genom att röra ivrigt på höfterna fram och tillbaka och sociala medier fylldes av kvinnors reaktioner och jag lyssnade på den där låten som var på spanska – ”Tití Me Preguntó” – och insåg att de inte förstod ett skvatt av texten: det enda som hördes var de runda vokalerna och olika sorters främmande ord som kunde betyda lite vad som helst och som i det västerländska sinnet uppfattades som förföriska lock-rop. Basen var suggestiv och svängig och Bad Bunny, som uppenbart är smart, kastade in lite kvinnliga namn i texten, Patricia, Nicole, Sophia och han upprättade ögonkontakt med någon i publiken och fortsatte så att ivrigt röra på höfterna igen. Det var som om flödet på sociala medier blev överbelastat för nu laddades alla kvinnliga reaktioner upp samtidigt och appen blev liksom fördröjd i sina funktioner och jag förstod att något pågick här som inte angick mig. 

Några dagar senare hade filmatiseringen av Emily Brontës ”Svindlande höjder” premiär. Jag hade sett fram emot detta eftersom boken är karg, kärv och knotig och även om författarinnan inte själv visar sig på sidorna är hela romanen på något märkligt vis fylld av hennes närvaro. Jag slog mig ner i biosalongen som var full av kvinnor och det började återigen uppdagas för mig att det var något här som jag inte förstod: i en scen där Catherine och Heathcliff åker hästdroska – i romanen försöker de hämmade huvudkaraktärerna hopplöst nå fram till varandra – för han i stället in fingrarna i hennes mun och kysser henne helt vilt och det känns plötsligt som att det vänder sig i magen på mig. Det hela följs av serie liknande scener: vid ett tillfälle ska de ha ett förtroligt samtal på en blåsig klippa ovanför havet, men Catherine bestämmer sig för att knöla in en massa gräs i munnen på Heathcliff och allting spårar ut igen. I följande scen betraktar Catherine en piga som knådar en deg och andetagen är flåsiga och munnen halvöppen och hela filmduken fylls av lust. Jag känner mig kräkfärdig.