Publicerad 29 maj 2026 kl 14.00
Debatten om David Szalays Bookerbelönade roman ”Kött” rasar vidare.
Eva Ström undrar vad det är kvinnorna i kultureliten inte begriper.
Eva Ström är författare och kritiker. Hennes senaste bok är diktsamlingen ”Den underjordiska floden”.
Foto: Emil Malmborg / Albert Bonniers
Öppna bild i helskärm
Mikaela Blomqvist är litteratur- och teaterkritiker i Göteborgs-Posten.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Öppna bild i helskärm
Elisabeth Hjorth är författare, forskare och kritiker.
Foto: Johan Nilsson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
KULTURDEBATT. Det är med ökande beklämning jag läst kommentarerna till David Szalays roman ”Kött” och diskussionen kring huvudpersonens Istváns psyke. Senast ansåg psykologen Mikaela Blomqvist att romanen är kitsch, och får medhåll av Elisabeth Hjorth. Utöver dem har en snacksalig, mestadels kvinnlig kulturelit haft uppenbara svårigheter att förstå sig på en ordkarg man från ungersk arbetarklass som exempelvis inte har åsikter om konstverken på National gallery i London.
Den 15-årige István blir groomad och sexuellt utnyttjad av en 42-årig kvinna. Hon vill ha honom som kött och inget annat. Här tycks man besviken att ingen inre monolog (som i James Joyces i ”Ulysses”) beskriver skeendet. Är det inte rimligare det som faktiskt beskrivs – hur en erfarenhet utanför allt István upplevt leder till enbart registrerande av det som sker? Det är ett beteende som är vanligt vid trauma och otroligt skickligt skildrat av Szalay. István blir sedan kär och besatt i sin groomer med tragiskt resultat. Han är varken utan känslor eller undertext. När han sedan fumlig och blyg dumpas av en flickvän tar han värvning, i ett annat sammanhang där valutan heter kött.
”Kött” är vårens mest omdiskuterade roman.
Öppna bild i helskärm
Författaren David Szalay.
Foto: Jonas Matyassy / Albert Bonniers
Öppna bild i helskärm
Så är det också i London dit öststatskillen kommer i början av 1990-talet och det rika väst hägrar. Fysisk styrka har han, han får bli dörrvakt på strippklubb. När han sen befordras till chaufför av en rik man, som han räddar ur ett slagsmål, blir han också objekt för dennes uppfostran. Ät långsamt! Inte som om du är hungrig! Se ledig ut i din uppklädda uniform, sov 14 dagar i den! Tala inte förrän du blir tilltalad! Är det att undra på att István inte är talträngd eller har lust att delge sina åsikter? Han har förstått att de anses värdelösa. Att vara tyst är det säkraste sättet att dölja osäkerhet och brist på kännedom om de sociala koderna.
Så blir han uppraggad av frun i huset som också ser ett attraktivt kött i den unge chauffören. Åter blir han motvilligt förförd. Och så småningom gift med densamma och sedan även approcherad av hustruns väninnor.
Det forna öst fortfarande är lågstatus.
Nej David Szalays sätt att skriva påminner inte om Virginia Woolfs eller James Joyce. Här finns ingen stream of consciousness att bekvämt luta sig mot. Hans prosa påminner inte heller om den sentimentalt, varmhjärtade Dickens i ”Lysande utsikter”, utan har i så fall mer av Hjalmar Söderbergs deterministiska melankoli.
István är ett traumatiserat barn som inte kapitaliserar på sitt trauma i sommarprogram med häftig rockmusik eller som skriver autobiografi som Édouard Louis – han bara lever på så gott han kan i ett plågat Europa – där det forna öst fortfarande är lågstatus.
Han är värd något bättre än att avfärdas med att han saknar ett inre liv av en talträngd kulturelit som har åsikter om precis allting. Och förståelse för ingen utom för dem som kommer ur det egna skiktet. Bästa Bookerpriset på långe!
Av Eva Ström
Eva Ström är författare och kulturskribent.