https://infogram.com/1p67y9d6qmnrr9s5777pl5ly63t1x5zmd3
När det nordamerikanska budet på VM skickades in fanns en prislista med.
Den dyraste biljetten till finalen skulle på sin höjd kosta strax över 14 000 kronor, kunde man läsa. Den billigaste runt 6 300 kronor – en liten och inte speciellt anmärkningsvärd prishöjning från finalen i Qatar fyra år tidigare.
När biljetterna väl började säljas i oktober förra året hade något hänt.
Nu erbjöds den dyraste för 61 000 kronor, och den billigaste för 25 500 kronor.
Och det var bara början.
Lagom till april släpptes fler biljetter. Nu kostade den dyraste strax över 100 000 kronor och den billigaste runt 53 000 kronor.
VM-finalen ska spelas på Metlife Stadium i New Jersey, där även finalen i klubblags-VM spelades 2025.
Foto: HUANG ZONGZHI / STELLA PICTURES
Tåget som går mellan New York och New Jersey, där finalarenan ligger.
Foto: OLGA FEDOROVA / EPA
Inte bara det. Parkeringsplatser såldes för över 1 600 kronor. En tur och returbiljett med tåg från New York till finalarenan i New Jersey skulle kosta besökare nästan 1 400 kronor.
Kritiken mot Fifa vällde fram, främst från Europa.
Presidenten, Gianni Infantino, var inte bekymrad. Det är marknaden – och den i USA ”är väldigt speciell”, sa han.
Modellen Fifa har valt kallas dynamisk prissättning och är vanlig i Nordamerika, vilket Infantino påminde om.
– Ingen klagar på biljettpriserna när det är NFL eller konserter.
En kort tid senare aviserade han ett nytt avtal med Fanatics, som ska producera samlarbilder i stället för den traditionella samarbetspartnern, Panini, från 2031.
– Den här affären speglar Fifa:s strategi som handlar om att lära från Nordamerika, där kommersialiseringen av sport verkligen har nått en annan nivå, sa Infantino.
Det europeiska missnöjet fick heller inget vidare gehör på andra sidan Atlanten där det amerikanska landslagets största profil från VM 1994, Alexi Lalas, under sommaren expert hos Fox, var helt oförstående.
– Det är en underhållningsprodukt som tillverkas och säljs för att skapa intäkter, skrev han i ett inlägg på X.
Alexi Lalas.
Foto: CAL SPORT MEDIA / SIPA USA/IBL
Zlatan Ibrahimovic.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT NYHETSBYRÅN
https://x.com/alexilalas/status/2003855575566958921?s=46
En dyr VM-biljett kan förstås ses som en ekonomisk fråga, men också som ett ställningstagande.
Vad finns fotbollspubliken till för?
Hur mycket är publiken en ren intäktskälla – och hur mycket är den en medskapare av sporten, med egna rättigheter?
Till VM har Fifa tagit rygg på det amerikanska svaret – en schism som riktar strålkastarna mot den stora kollisionen inom världens största sport: Amerikansk franchiselogik mot europeisk fotbollstradition.
Att amerikansk proffsidrott skiljer sig från europeisk har flera anledningar.
Landets stora yta skapade andra förutsättningar. Långa resor ledde till höga kostnader för klubbarna, vilket i sin tur krävde stabila intäkter. Ägarna kunde inte löpa risk att åka ur, så ligorna stängdes.
NFL, MLB och NBA kunde därför driva på för gemensamma intäkter. Ligans totala värde skulle öka, och intäkterna delas mellan alla, ett sorts kartellupplägg.
– NFL ser ut som en marxistisk utopi. Alla spelar med samma mängd pengar, och den som kommer sist får en massa hjälp nästa säsong, i stället för att straffas med nedflyttning, säger Andres Martinez, författare av boken ”The Great Game” och chef för Great Game Lab vid Arizona State University.
Jacksonville Jaguars arena, Everbank Stadium, har likt Fulhams en swimmingpool.
Foto: JIM STEVE / SHUTTERSTOCK
Systemen blev annorlunda från den europeiska fotbollen.
I USA skapades ”franchises” som kan säljas mellan ägare och byta stad. Matchbiljetter säljs till högstbjudande, arenornas utseende och geografiska placering har valts för att maximera konsumtion, spelschema och regler justeras regelbundet för att skapa nya kommersiella ytor.
I Europa växte fotbollen på ett helt annat sätt: Underifrån, med arbetarklassens engagemang som drivmedel och djup geografisk förankring.
Martin Carlsson Wall är professor i redovisning och chef för Center for Sports and Business vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har mycket kontakt med klubbägare från hela världen och gör regelbundna studieresor till USA.
– Utifrån vårt ramverk är USA en underhållsindustri där företagslogiken står i centrum, medan europeisk idrott, och framför allt fotboll, handlar mer om passion, säger han.
Carlsson Wall menar att skillnaderna bland annat märks i synen på publiken: Antingen är det rivalitet eller upplevelsen som är i fokus.
– Om det i huvudsak är hemmasupportrar måste arenaupplevelsen bli mer av en ”melodifestival”. Det påverkas även av om det är en medlem eller kund man tycker sig husera. Om företagslogiken är den dominerande, som i USA, blir det viktigt att vara ”kundnära” och sälja en tjänst eller produkt, säger han.
Sedan två decennier tillbaka har amerikanska investerare flockats till europeisk fotboll.
Carlsson Wall ser tre kategorier av ägare ta plats: Enskilda miljardärer, professionella riskkapitalbolag eller ägare som handlar flera klubbar och behandlar dem som ”koncerner”.
– Det är svårt att prata om en homogen typ av ägare, säger han.
Väl i Europa kolliderar inte sällan amerikanska idéer med traditionellt europeiska.
I maj 2025 öppnade Fulham en nyrenoverad kortsida av sin arena, Craven Cottage.
Den nya delen har en swimmingpool på taket och ”ska inte påminna om en fotbollsarena”, berättade de amerikanska arkitekterna Populous, som anlitats flitigt i NFL, utan ”mer en lyxkryssning” eller ett ”femstjärnigt hotell” med utsikt över Themsen.
– Det vanliga när man bygger en ny läktare är att maximera utblicken över matchen. The Riverside Stand skiftar fokus till floden, förklarade en av de ansvariga.
Martin Carlsson Wall, i mitten, är chef för Handelshögskolans Center for Sports and Business.
Foto: JOHANNA SÄLL / BILDBYRÅN
Craven Cottage nya kortsida, The Riverside Stand, som ligger mot Themsen.
Foto: AMER GHAZZAL / TT
Oskar Nordell, konstvetare vid Uppsala universitet och författare till ”Arenaboom”, en arkitekturstudie över arenor i Sverige på 2000-talet, menar att beskrivningen speglar en större rörelse.
– I Nordamerika går det att se hur elitidrotten ramats in av exklusivitet med fokus på komfort och upplevelseproduktion, säger han.
Annons
– De europeiska arenorna har haft mer kommunal karaktär med fokus att skapa rum för idrotten som folkrörelse; förhållandevis enkla. Och därmed också billiga nöjen.
https://x.com/CIESsportsintel/status/1927793188204322878?s=20
Förändringarna av europeiska fotbollsarenor följer ett förändrat ägarlandskap.
När Nordamerika fick värdskapet 2018 hade 36 europeiska klubbar amerikanska investerare.
Lagom till sommarens mästerskap är siffran minst 144.
Oskar Nordell menar att arenorna med amerikanska avsändare i regel används till att ”nå en större och mer diversifierad kundkrets”.
– Det handlar om att få så många som möjligt att konsumera så mycket som möjligt under så lång tid som möjligt, säger han.
Även där syns konfliktlinjen.
När Aston Villa, Victor Lindelöfs klubb, blev till salu 2018 hajade private equity-investeraren Wes Edens till.
Han ägde redan NBA-laget Milwaukee Bucks, men suktade efter något i Premier League och rådfrågade sin vän David Blitzer, som äger en rad klubbar i Europa.
Blitzer varnade för att brittiska supportrar hade djupt rotade vanor.
Men, sa han, det betyder inte att man inte kan vinna över dem. Även om det tar tid.
Fyrverkerier på planen inför matchen mellan Aston Villa och Nottingham Forest.
Foto: MANJIT NAROTRA / TT NYHETSBYRÅN
Svenska lagkaptenen Victor Nilsson Lindelöf spelar nu i Aston Villa.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Edens gjorde slag i saken och köpte Aston Villa.
På planen har det gått toppen, men runtomkring skrivs en egen berättelse. När klubben öppnade en all-you-can-eat dining area på arenan och gjorde reklam för den på skärmar under matcherna började delar av publiken bua.
Förra sommaren ställde New York Times frågor till Edens om själva processen med att skapa en annan besökarupplevelse runt Villa Park.
Han hade inget att dölja.
– Våra fans säger: ”Vi gillar tradition”. Och jag säger till dem: Nej, det gör ni inte. Ni tror att ni gör det, men det gör ni inte, sa han.
– Jag menar, vem gillar inte en storbilds-tv och massor av mat och öl? Ingen!
När Graham Potter samlade det svenska landslaget i Stockholm under onsdagen uttryckte han sin besvikelse.
– Priset för den moderna fotbollen är högt. Det är en utmaning för hela sporten. När jag tänker tillbaka på min barndom, när jag tittade på fotboll, då var det tillgängligt för vanliga, arbetande människor. När man hör priserna nu låter det omöjligt, säger han.
– Min mamma och pappa hade inte kunnat ta med mig på VM. Det kostar för mycket pengar. Och det är synd.
Och Potter har rätt. Biljettpriser har blivit en stor konfliktyta på många håll.
I Premier League, där elva av 20 klubbar nu ägs av amerikaner, har stora protester mot dyra biljetter utbrutit de senaste åren.
I demonstrationerna återkommer budskap om att supportrar ”inte är kunder”, utan ska visas hänsyn för sitt mångåriga engagemang.
Foto: DAVE THOMPSON / TT NYHETSBYRÅN
När den här diskussionen nådde Alexi Lalas skakade han på huvudet igen.
”De säljer produktens romantik till världen, för ekonomisk vinst. Det är smart och lukrativt”, skrev han.
https://x.com/AlexiLalas/status/2004596485657428109?s=20
I sommar är Lalas en av huvudpersonerna när Fox sänder VM, jämte Zlatan Ibrahimovic, som själv samarbetar med Milans amerikanska ägare Gerry Cardinale, och enligt medieuppgifter funderar på att köpa den brittiska klubben Morecambe tillsammans med boxaren Tyson Fury.
Ett mästerskap med rekordmånga lag, där finalen förlängs av en halvtidsshow med Coldplay och nya vätskepauser i båda halvlekarna väntar.
Fotbollen ville ha USA. Den verkar ha fått som den ville.