Mats Larsson

Uppdaterad 2 jun 2026 kl 16.59Publicerad 2 jun 2026 kl 12.54

Så var det till slut Benjamin Netanyahus tur att känna på Donald Trumps vrede.

Alla hatar Israel, som Trump tydligen uttryckte det.

Trump behandlar sina rivaler bättre än sina allierade.

USA:s president Donald Trump.

Foto: AP/TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärmÖppna bild i helskärmÖppna bild i helskärm

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mats Larsson

Det var riktigt hårda ord, om vi får tro två amerikanska källor som nyhetssajten Axios talat med. Eller vad sägs om:

– Du är ta mig fan galen!

Sagt av USA:s president till en av landets närmaste allierade och vapenbroder i konflikten med Iran, Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.

Trump ska också ha sagt till honom att ”alla hatar dig nu”, ”alla hatar Israel på grund av det här”.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu vid ett tidigare besök hos Donald Trump Vita huset .

Foto: AP/TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Det som fått Trump att reagera så starkt var beskedet från Iran under måndagen att de inte längre tänkte samtala med USA eftersom Israel fortsatt sina anfall mot Hezbollah i Libanon.

Det har förstås också Hezbollah gjort. Förra veckan i snitt 49 drönarattacker och 125 raketattacker per dag mot norra Israel.

Trump tycks ha fått Netanyahu att ställa in planerade luftanfall mot södra Beirut där Hezbollah har sin bas. Det gillades inte alls i Israel där såväl oppositionsledarna som Netanyahus allierade på yttersta högerkanten anklagade honom för att ha lagt sig platt.

Det är minsann inte lätt under Trumps styre att vara allierad med USA. Han behandlar tvärtom ofta sina allierade sämre och med mindre respekt än rivaler som Kina och Ryssland.

Men därmed undergräver han också det som sedan andra världskriget i allra högsta grad bidragit till USA:s enorma styrka. De många vännerna, de många allierade. 

Oman har länge varit en sådan. Men Trump har nyligen hotat att till och med bomba landet, eftersom det i sin balansgång med Iran – en nära granne över Hormuzsundet – anklagas för att ha närmat sig Iran för mycket.

Sedan har vi resten av Gulfstaterna, även de nära allierade till USA som dessutom finansiellt varit gynnsamma för Trump personligen.

Men kriget mot Iran har skadat även den relationen. Inte minst viktigt: USA har inte kunnat skydda dem från iranska angrepp och den amerikanska flottan har inte kunnat öppna Hormuzsundet. Deras ekonomier betalar priset.

Sedan har vi Taiwan där det inte längre är garanterat att den militära affär på 14 miljarder dollar som var planerad med USA blir av. Taiwan behöver de amerikanska vapnen för att stärka sitt försvar inför en potentiell kinesisk invasion.

Men Trump lyssnade på varningarna från Kinas president Xi Jinping. Han har för tillfället fryst affären och kallar den för ”ett förhandlingskort” med Kina.

USA har också flyttat avancerade luftvärnssystem från Sydkorea till Persiska viken och såväl i Söul som i Japan finns ett växande tvivel om hur tillförlitlig partner USA är med Trump som president.

Annons

Det tvivlet är ännu starkare i Europa och i USA:s viktigaste allians, Nato. Varningsklockorna ljöd redan efter några veckor med Trump i Vita huset i fjol kring USA:s stöd för Ukraina i kriget med Ryssland.

Den direkta amerikanska militära hjälpen minskade med 99 procent under 2025. Sedan kom Grönlandskrisen. Trumps hot att annektera ön skapade ordentliga skador för alliansen.

Den är inte över och förhandlingar pågår med Danmark och Grönland. USA krig med Iran har också fått Trump att surna allt mer över det han uppfattar som bristande stöd från Nato-allierade.

De amerikanska truppnedragningarna har börjat. 5 000 soldater ska bort från Tyskland och det råder lite oklara bud om en brigad som var tänkt att skickas till Polen.

Allt fler ledare i Europa inser att kontinenten snabbt måste ställa om och planera för en framtid där de kan behöva möta militära hot – främst från Ryssland – på egen hand.

”Varmare relationer till Kina än till Kanada”

Allt detta sker i en värld där USA möter ett Kina med allt större självförtroende och allt större muskler. USA har i Kina en rival med en massa och kapacitet som USA aldrig tidigare upplevt.

Det är en rivalitet där USA i framtiden antagligen kommer att behöva just hjälp från sin många allierade för att balansera ut Mittens rike.

Men – som statsvetaren och utrikesexperten Richard Haass – nyligen konstaterade, i dag har USA varmare relationer till Kina än till Kanada.

I alla fall tycks Trump anse att han har det på det personliga planet med Xi. Han smickrade honom rejält under sitt besök i Peking nyligen, kallade det ”en ära att vara din vän”.

Men de är garanterat inga vänner. Frågan är hur många vänner Trump ens har bland sina traditionella allierade längre.

Netanyahu verkar ha inbillat sig att han var en. Vad var det nu Trump kallade honom?