Publicerad 3 jun 2026 kl 05.00

Johanna Hedmans debutroman ”Trion” har blivit tv-serie med Felix Sandman, August Wittgenstein och Rebecka Harper.

Jesper Strömbäck Eklund njuter av allt det undersköna och skitiga. 

Felix Sandman och Rebecka Harper i ”Trion”.

Foto: SkyShowtime

Öppna bild i helskärm

Johanna Hedman debuterade med boken ”Trion” 2021.

Foto: CHRISTINE OLSSON / TT

Öppna bild i helskärm

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

KOMMENTAR. Sopor, smuts och skit har alltid lockat mig. Belyser man det med rätt sorts ljus kan det glittra, länge. När Johanna Hedmans debutroman ”Trion” nu har blivit med tv-serie är det just som underskönt skräp de sex trettiominutersavsnitten kittlar. 

Vackert foto befruktas av en ojämn och bitvis ganska kackig dialog. Ibland går det endast minuter mellan smäktande pianostycken som binder ihop heta blickar genom dåtid och nutid i krispigt sommarljus eller spöregn på Manhattan. Mums!

En hel del av grundberättelsen från Hedmans bok finns kvar. Hugo, en medelålders litteraturprofessor med permanent ledsenrynka i pannan, blir uppsökt av Frances i New York. Hon är dotter till Thora, en flamma från Hugos förflutna i Stockholm. Frances har en massa frågor om sin döda pappa, August, och det liv som de tre levde när de var unga och oförstörda. Hugo minns. Så rasar klippen mellan trions nu och då. 

Både Veronica Zaccos manus och Anders Hazelius regi har tagit fasta på streamingstjänsternas favoritkänsla när man vill producera något med lyxig eftersmak: innerlighet. Det mesta som yttras är kondenserat och bär spår av, förmodar jag, isbergsteknik. Vilket gör att en hel del dialogskiften mättas kvickt. Klicheér? Ibland, ibland inte. Det är romantik! 

Sandman är en crazy frog på benso, slö och adhd-mässig i ett.

En del av ensemblen angriper detta med återhållsamhet, vilket är klokt. Då gråter jag en skvätt. Men Hazelius regi lockar fram överspel, överallt. Felix Sandman har tilldelats seriens svåraste roll August, en kämpande konstnär med depressiva tendenser och flytande sexualitet. Vad kan gå fel? Mycket. Att kostymören klätt honom som en ball storstadsflata förhöjer upplevelsen, men det är mer underhållande än seriöst. Sandman är en crazy frog på benso, slö och adhd-mässig i ett. 

Felix Sandman, Rebecka Harper och Seth Manteus.

Foto: SkyShowtime

Öppna bild i helskärm

I serien har man valt att förstärka klasskonflikten en smula genom att göra Hugo till mindre av en akademikerunge. I korta nedslag i hemstaden Lund, där Thora får möta vänner och ett ex, bränner det till lite extra. Framförallt i krocken med Hugos mamma som Ann-Sofie Rase spelar med en sådan bisarrt hysterisk tvångsmässighet att det känns lite äkta. Hennes sliskiga symbios med sonen bultar i den överbelamrade hyrestvåan. Ett Hades som den frihetstörstande Hugo knappast kan lösgöra sig från utan fysiskt avstånd. Seth Manteus och Rebecka Harper har emellanåt ett suggererande samspel vilket är seriens stora behållning.

Jag tror att ”Trion” fyller en liknande funktion som ”Heated rivalry” gör för straighta kvinnor. De tre timmarna kittlar nog den växande skara metrosexuella killar som drömmer om en het älskarinna och ett side job med en snubbe. För ”Trion” är både vacker och lite dum, som en sommarlek. Man badar, super och hånglar, åker till Paris, läser och delar en spliff i solnedgången. Hur kändes kärleken, för länge sedan? Ungefär så här. 

TV-SERIE

”Trion” efter Johanna Hedmans bok

Regi Anders Hazelius

Manus Veronica Zacco 

Skådespelare Seth Manteus, Rebecka Harper, Felix Sandman, August Wittgenstein och Nina Zanjani
Tv-serie i 6 delar á 30 minuter

Sky Showtime, Sverige

Visa mer

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.