Publicerad 10 sep 2025 kl 15.49Uppdaterad kl 20.12

De rödgröna partiernas splittring är ett hot mot Sveriges stabilitet. Väljarna har rätt att få tydliga besked – före valet.

Statsminister Ulf Kristersson, Moderaterna.

Foto: Fredrik Sandberg/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Oppositionsledaren Magdalena Andersson, Socialdemokraterna.

Foto: Claudio Bresciani/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

I Norge kallas den rödgröna sidan tuttifrutti.

Foto: BERTIL ERICSON / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Tuttifrutti kallas den rödgröna sidan av politiken i Norge, efter gelégodiset som kommer i olika färger och är lite för sött. 

Om oppositionspartierna i Sverige skulle vara ett snack skulle det snarare vara jordgubbar med vitlöksdipp. Det skär sig. Att den rödgröna sidan kommer att få svårt att få ihop ett stabilt regeringssamarbete om den vinner valet blev tydligt under den stora partiledardebatten i riksdagen på onsdagen. Någon rödgrön tråd fanns inte.

Vänsterledaren Nooshi Dadgostar inledde med att angripa Tidöregeringens ekonomiska högerpolitik. Regeringen bryr sig inte om att människor ligger vakna om nätterna för att de oroar sig över hyreshöjningar, sa hon. Sedan tog Centerpartiets representant i riksdagen, Rickard Nordin, till orda. Han anklagade regeringen för att inte bry sig om företagen.

Så fortsatte det. När Magdalena Andersson fick frågan av statsminister Ulf Kristersson om hur hon ska sy ihop den nya, tuffa S-politiken med V och MP blev hon svaret skyldig.

Tidöpartierna har under de senaste veckorna fått legitim kritik för att inte tala med en röst gällande konflikten i Mellanöstern. Men den oenigheten är ingenting mot den splittring som finns till vänster. Magdalena Andersson talar sig gärna varm för att det behövs en stabil och handlingskraftig regering efter valet. Hur ska den se ut?

Stabilitet är inte samma sak som ett uppblåst socialdemokratiskt självförtroende.

Om hon inte kan svara på den frågan är risken att Sverige drabbas av regeringskaos om Tidö förlorar. Var beredd på en långdragen repris från S senaste regeringsperiod: misstroendeomröstningar, regeringsbildningar som tar månader, budgetar som inte går igenom riksdagen och politiska vildar som ställer till det. 

Det är inte vad Sverige behöver.

Som Magdalena Andersson flera gånger har påtalat behövs stabilitet i ett läge där Ryssland skickar drönare mot Natoländer, relationen mellan Europa och USA är svajigare än på länge och handelskriget kan kasta in världen i en global recession.

Stabilitet kommer ur politisk enighet – eller åtminstone en förmåga att smidigt och snabbt kompromissa. Det är inte samma sak som ett uppblåst socialdemokratiskt självförtroende. Att Andersson hoppas på att hon kan köra över Miljöpartiet i fråga om kärnkraft och Vänsterpartiet när det gäller ministerposter garanterar inte att en S-regering kan tillträda snabbt och driva igenom reformer i önskad takt. För vilka reformer ska till?

C vill ha sänkta skatter, vinst i välfärden och avverka skogen. MP och V är i grund och botten emot Nato. Bägge är emot kärnkraft. C kanske kan tänka sig straffskärpningar, men det lär inte MP gå med på. Och så vidare.

Magdalena Andersson kan inte skjuta upp problemet hur länge som helst, som om regeringsbildningen vore en tidskrävande uppdatering på datorn. I Agenda sa hon att hon kommer att ge besked före valet, men exakt vilka besked det rör sig om kunde hon inte ge besked om. Det håller inte.

S har tre problem: De stavas Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet.

LÄS MER: Nya S-politiken lär ge fortsatt dyr elLÄS MER: Har du glömt hur galna C och MP är, Magda?