Annas tonårsdöttrar Emma och Cici brann för att göra världen bättre.

På mindre än fyra år har hon förlorat båda i suicid.

– De var så generösa och så omtänksamma, säger hon.

Cici Tymchyshyn var 15 år gammal och hade planer för framtiden. Hon skulle åka till Oslo och tatuera sig. Hon skulle åka och hälsa på sin syster i England och hade förberett sig för att flyga själv. Hon hade fyllt i gymnasievalet.

Men i januari i år, mindre än två månader före 16-årsdagen, tog hon sitt liv. Enligt mamma Anna Jöråker Tymchyshyn fanns det ingen som hade märkt något.

– Hon var otroligt engagerad och hade folk runt sig hela tiden. Det är inte alltid som det syns, vi vet inte vad folk bär på. Men med den vetskap som vi hade då så gjorde vi allt vi kunde för Cici, säger hon.

Emma bar ibland omaka skor. Varje år på hennes födelsedag minns Anna och andra närstående henne genom att bära olika skor.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Den ofattbara sorgen drabbade henne mindre än fyra år efter att storasystern Emma Tymchyshyn också gått bort i suicid. Hon var då 14 år gammal och led av viss psykisk ohälsa, men det fanns ingen känd suicidrisk.

– Båda de här tjejerna var omtänksamma till tusen och väldigt medvetna, säger Anna.

 ”Ville verkligen göra allting bättre”

Bara en vecka innan Emma gick bort hade hon varit på ett stort internationellt ungdomsläger och allt hade verkat bra. Där hade hon blivit inspirerad av en tysk kompis som lyckats införa könsneutrala toaletter på sin skola. Men väl hemma var Emma lite besviken för att hon inte kunde göra samma sak – det fanns nämligen redan på hennes skola.

– Hon ville verkligen göra allting bättre, säger Anna.

Emma och Cici var omtänksamma och ville göra världen bättre, berättar mamma Anna.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Anna besöker Emmas grav. Snart kommer även Cici att gravsättas där så att dom kommer att vara tillsammans.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Systrarna växte upp i Kanada tillsammans med ytterligare två systrar. 2017 flyttade familjen hem till Sverige och Cici började då första klass. Anna beskriver henne som lika engagerad som Emma.

– Hon ville hela tiden inkludera och tänka och heja på andra. Hon påminde mig om jag inte var tillräckligt snäll eller hade någon skarp kommentar eller så, säger Anna.

Stödet till ungdomarna

Cici klättrade, var med i scouterna, aktiv i kyrkan och sjöng. Hon målade väldigt mycket och hade valt ut tre tavlor som hon ville ha med på Ungdomens vårsalong på länsmuseet i hemstaden Jönköping. Det blev Anna som fick lämna in bidragen.

– En av dem blev antagen. Den är på hennes syster och hennes pojkvän.

Anna om döttrarna Emma och Cici: ”Otroligt starka”.

Efter att Cici gick bort kraftsamlade skolan, räddningstjänsten och hennes kyrka Immanuelskyrkan för att ge stöd till oroliga ungdomar. I kyrkan samlades vuxna och omkring hundra ungdomar redan samma kväll. Senare hölls även utbildningar om suicid och hur det kan förebyggas.

– Små kroppar har stora tankar. Det var ett fantastiskt arbete, säger Anna.

Anna fick en tavla på henne och katten Charlie som Cici gjort.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Anna beskriver dotterns Cicis målningar som ”busiga” och de kunde ha både ljusa och mörka färger.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Ett porträtt av Emma.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Båda döttrarnas begravningar besöktes också av många sörjande ungdomar och även här var det viktigt för Anna att alla skulle tas om hand efteråt. De som ville kunde stanna för att prata och äta döttrarnas favoritfika.

– Jag kunde inte bara skicka i väg ungdomarna som var där och säga tack, adjö, nu får ni gå. För många är det den första begravningen och det är ju inte meningen att 15-åringar ska begravas.

”Ser mig inte alls som stark”

Anna tycker att det är viktigt att prata om suicid och hoppas att hennes berättelse ska få fler att våga göra det. Hon vill också att unga människor ska känna vilken plats de fyller för andra. 

– Man behövs även om man inte tror det och man är mer älskad än man faktiskt kan föreställa sig. Det är viktigt att man ber om hjälp och att vi som är runtomkring orkar lyssna, säger hon.

Anna berättar att hon fått stöd av vården och ”katterapi”. Cicis katt Charlie håller henne sällskap.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Lappar på väggen i Cicis rum

Foto: HANNA BRUNLÖF

Anna skiner upp och har lätt till skratt när hon berättar om sina döttrar och deras egenheter.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Efter att ha berättat om sina döttrar i bland annat Jönköpings-Posten och på sociala medier har hon ofta fått höra att hon är stark, vilket hon inte håller med om. Hon har fått mycket stöd från vården, sin kyrka och människor hon möter. Cicis katt Charlie håller henne också sällskap sedan de två äldre systrarna flyttat ut. 

– Jag ser mig inte alls som stark. Det blir bakslag och vissa dagar är värre än andra, men det är ett sätt för mig att bearbeta och älska mina flickor, att berätta hur fantastiska de var båda två.

Mår du dåligt? Här kan du få hjälp

Bris: 116 111, bris.se.

Bris vuxentelefon: 077-150 50 50.

Jourhavande präst: Nås via 112.

Mind: chatt på mind.se

Minds stödtelefon Självmordslinjen: 90101

Minds föräldratelefon: 020-85 20 00.

Röda korset: redcross.se.

Jourhavande kompis: Chattjour finns på jourhavandekompis.se

SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.

Telefonjouren: 020 -18 18 00.

Källa: mind.se och www.spesistockholm.se

Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk.

Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång.

Ring 112 eller åk till en akutmottagning.

Om möjligt – lämna inte personen ensam. Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

Visa mer