Den offentliga miljön ruttnar från flera håll samtidigt. På vänsterkanten har uthängningar, hotfulla drev, massanmälningar och aggressiv aktivism länge kunnat kallas ”antifascism”, ”civilkurage” eller ”mediekritik”. Och aktivisterna kan sedan utan problem byta balaklavan mot kavaj och sömlöst bli en del av etablissemanget. När samma metoder dyker upp på högerkanten kallas det fascism, och allsköns andra epitet. Den dubbla måttstocken är verklig.
