Ylva Nilsson

Publicerad 12 jun 2026 kl 06.10

Sverige och Danmark gick länge hand i hand i Bryssel. Nu är man på kontrakurs.

Ulf Kristersson och Mette Frederiksen har varit allierade i EU.

Foto: RONALD WITTEK / EPA

Öppna bild i helskärm

Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Detta är en text av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Ylva Nilsson

Det var inte svårt för svenskar att se Danmark som ett ”likasinnat” land i EU-sammanhang för några år sedan. Svenska och danska politiker var överens om att hela poängen med EU-medlemskapet var att få göra affärer på den europeiska marknaden.

Bägge länder bromsade allt som föreslogs av EU-gemensamma lösningar eftersom deras nationella var mycket bättre. Och deras största fajt har alltid handlat om att få betala så lite som möjligt i EU-avgift.

Så när EU-kommissionen år 2020 kom med ett budgetförslag om ökade anslag för EU, avfärdade den danska statsministern förslaget som ”trams” och den svenska positionen var ett kort nej.

Lika som bär i Bryssel, oavsett vilket parti som ledde en dansk eller en svensk regering.

Just den danska statsministern hette Mette Frederiksen. När covid slog till samma vår lanserade hon ett mångmiljonprojekt för att utveckla vaccin tillsammans med Israel. Det självdog och Danmark tog några månader senare tacksamt emot det EU-gemensamma vaccinet.

Kanske var det början på hennes omvändning. Snart bjöd världen på Ukraina-kriget, energikrisen 2022 och Donald Trumps krav på att få Grönland. Det ändrade allt.

Mette Frederiksen har i dagarna bildat sin tredje koalitionsregering och den är genuint pro-europeisk i sak och ord. Regeringsförklaringen vill att EU vinner ”strategisk autonomi”, politiskt och ekonomiskt.

Danmarks regering tänker göra allt för att agera för EU-gemensamma lösningar.

Allt tyder alltså på att den svenska regeringen är fortsatt övertygad att Sverige gör det bättre själv

Medan den danska statsministern vunnit en plats vid bordet i de mer exklusiva möten som hålls här och där – genom att radikalt öka försvarsmedlen (över 3 procent av bnp förra året) och ta en tuff fajt med Trump om Grönland – blir en svensk statsminister sällan inbjuden. Kanske för att idén om europeisk strategisk autonomi skaver så illa i svenska öron att regeringen försökt få orden utbytta i EU-dokumenten.

Men också den svenska regeringen har satt avtryck i EU-kretsar – tre gånger bara i vår. Det senaste var när europaminister Jessica Rosencrantz via ett välbesökt för-möte prövade att samla motstånd mot ökad EU-finansiering. ”De frugala (snåla) är tillbaka,” skrev pressen.

Medan Rosencrantz beskrev för presskåren hur stort stöd hon upplevt sig få, stod en dansk europaminister några steg bort och invände att nej, Danmark är inte en av de frugala utan öppet för att EU får mer pengar.

Tillfälle nummer två för svenskt genomslag i Bryssel var när handelsminister Benjamin Dousa lobbade i internationell press mot EU-landet Frankrikes hälsopolitik, trots att den största svenska tillverkaren av vitt snus nu ägs av amerikanska Philip Morris. Det har regeringen följt upp med att hota att lägga in veto mot nya EU-regler.

Och det allra första tillfället just denna vår när Sverige hördes över bruset i Bryssel var när energiminister Ebba Busch kallade sig själv en ”duktig flicka som kan bli en bad girl”. Hon hotade att stoppa EU:s nätpaket om inte Sverige slipper investera i nya kablar mot Danmark.

Allt tyder alltså på att den svenska regeringen är fortsatt övertygad att Sverige gör det bättre själv.

Den danska regeringen ser tvärtom EU som sitt bästa försvar i dessa osäkra, internationella tider.

Inte ens lite lika längre.

Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.

LÄS MER: Tror Ebba Busch på magiska bankomater?LÄS MER: Europa spelar fia med knuff mot Putin