Svensk politik är tråkigare, mer effektiv och än så länge mindre våldsam än den som utspelar sig på andra sidan Atlanten.
Den har alla möjligheter att fortsätta vara det. Ta gärna vara på dem, skriver Viktor Barth-Kron.
Panik utbryter • Varning för starka bilder.
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Charlie Kirk.
Foto: Tess Crowley / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Polisen spärrar av brottsplatsen efter mordet på Charlie Kirk.
Foto: TESS CROWLEY / AP TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärmÖppna bild i helskärm
Viktor Barth-Kron
Det är inte konstigt att mordet på Charlie Kirk har vållat starka reaktioner även i Sverige.
Förutom de politiska implikationerna i det viktiga landet USA, och det rent allmänmänskligt bestialiska i att mörda en 31-årig tvåbarnsfar under en politisk debatt, var Kirk något av en idol för många på den nationalkonservativa kanten även i Sverige.
De sakpolitiska skillnaderna är betydande, men Kirks enorma framgång med studentrörelsen Turning Point USA har tjänat som förebild för hyfsat likasinnade aktörer i stora delar av västvärlden.
De var anti-woke – och vann!
De försök som gjorts att imitera Charlie Kirks rörelse på hemmaplan har samtidigt inte alls fått samma genomslag. Det ska de inblandade egentligen vara glada för.
I USA har den kulturella polariseringen ihop med tvåpartisystemets primärvalsdynamik lett till en situation där du i praktiken har att välja på Alternativ för Sverige och Feministiskt initiativ.
Det är hårdraget, men inte alldeles osant.
Du är antingen för ett spetsigt åsiktspaket, eller också är du benhårt emot varje del av det.
Gärna debatt – det är bra tv – men centerpartister, gråsossar, moderater eller andra avfällingar från den rätta läran göre sig icke besvär.
Ingen anklagade någon annan för att vilja ta livet av kungadömet och regeringsformen
Svenska politiker och debattörer med huvudet lite väl långt upp i den amerikanska naveln – de är många – drar gärna paralleller mellan USA och Sverige. Ofta låter det som att det är ödesbestämt att det som sker där snart kommer att ske här. Att ”polariseringen” är som ett väderfenomen, ständigt på drift österut över Atlanten.
För den som känner stark oro för detta vill jag komma med ett lugnande tv-tips: Gå in på den svenska riksdagens hemsida och se den drygt tre timmar långa partiledardebatt som hölls i onsdags.
Den var mycket, men särskilt ”polariserad” var den faktiskt inte.
Både Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) påpekade där att Socialdemokraterna numera tycker i princip samma sak som Tidöpartierna om brott, invandring och energi. Magdalena Andersson (S) hade inget emot den uppmärksamheten, och tackade själv sin gamla ärkefiende Ebba Busch (KD) för inbjudan till samarbete.
Simona Mohamsson (L) försökte å sin sida starta lite bråk med Jimmie Åkesson om vem som egentligen är svensk. Det gick inget vidare – hon fick ett typiskt folkpartistiskt svar om att det minsann är medborgarskapet som är relevant ur en politikers perspektiv.
Därefter stod högerregeringens statsminister och det gamla kommunistpartiets högsta kamrat och höll med varandra om behovet av en matpriskommission.
Annons
Ingen viftade med armarna, ingen tågade ut i protest och ingen anklagade någon annan för att vilja ta livet av kungadömet och regeringsformen.
Jämfört med amerikansk politik framstår svenska partiledardebatter som en mänsklig version av SVT-succén ”Den stora älgvandringen”.
Varför då? En förklaring är enkel.
Sverige har ett proportionellt flerpartisystem. Den är därför den mittersta väljaren som avgör svenska val, inte den som är argast i den egna ringhörnan. Hur upprörd du än är måste du kunna räkna till 51 procent – och dessutom vara en hejare på att samarbeta.
Politikerna vet detta, och partierna anpassar sig – mer eller mindre frivilligt – till det.
Svensk politik är tråkigare, mer effektiv och än så länge mindre våldsam än den som utspelar sig på andra sidan Atlanten.
Den har alla möjligheter att fortsätta vara det. Ta gärna vara på dem.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen och medverkar i podden Politikrummet. Hör det senaste avsnittet här nedanför.